Så liknar Kanadas kamp för klimatet en basinkomst

Redan år 2008 införde den kanadensiska provinsen British Columbia en extra koldioxidskatt där intäkterna delas ut till invånarna. Ett pris sätts på koldioxiden för de företag som pumpar upp oljan eller gräver fram kolet, vilket leder till höjda priser för konsumenterna.

Men istället för att provinsen behåller pengarna som skatteintäkter, väljer British Columbia att dela ut dem till invånarna. Det är ett sätt att kompensera låg- och medelinkomsttagare för de höjda priserna på mat och andra varor som koldioxidavgiften leder till. Effekten har blivit lyckad. Utsläppen minskar, samtidigt som folk verkar generellt nöjda med reformen.

Det inspirerade Justin Trudeau, Kanadas premiärminister. År 2019 införde han ett krav på att alla provinser i landet skulle ha metoder för att minska sina koldioxidutsläpp. Lydde de inte skulle de tvingas till ett system som påminner om det i British Columbia.

Så liknar systemet i Kanada en basinkomst

Basinkomst eller medborgarlön betyder att exempelvis staten delar ut en summa pengar till människor regelbundet. Systemet i Kanada påminner därför om basinkomst.

– En klimatinkomst är en språngbräda till basinkomst, skriver Cathy Orlando, programansvarig för den ideella organisationen Citizen climate lobby i Kanada, i ett mejl till Syre.

Det system som den kanadensiska staten förespråkar innebär att intäkterna från koldioxidavgiften delas lika på alla invånare. Även personer med högre inkomster får alltså pengarna.

– Men eftersom de 20 procenten av befolkningen som har högst inkomst har ett mycket högre koldioxidavtryck än genomsnittet, betalar de mer koldioxidavgift än de får tillbaka i klimatinkomst. Och ju lägre din inkomst är, desto mer betyder klimatinkomsten för dig, skriver Cathy Orlando, och hänvisar till beräkningar av den budgetansvarige i Kanadas parlament som visar att systemet har en bra fördelningspolitisk effekt.

Systemet liknar på så vis en basinkomst. Fem av Kanadas 13 provinser eller territorier har det systemet. Men andra har infört andra system.

I British Columbia ges till exempel klimatinkomsten endast till låg- och medelinkomsttagare, och påminner alltså snarare om det basinkomstliknande system som kallas för negativ inkomstskatt. Det betyder att basinkomsten trappas av ju högre inkomst du har och till slut upphör vid en viss summa.

Därtill finns det en rad andra system för att minska koldioxidutsläppen i de andra provinserna, men där  intäkterna inte delas ut till befolkningen.

Men också stora skillnader mot en basinkomst

Men det finns också stora skillnader mot en basinkomst. Den kanske allra största handlar om att pengarna inte betalas ut till alla automatiskt, utan du måste begära dem i din deklaration för att få utdelningen från klimatavgifterna.

Det skiljer sig från basinkomst som är tänkt att gå rätt ut till alla utan byråkrati, bland annat för att ingen då skulle missa att få pengarna.

I British Columbia verka klimatinkomsten också fungera som ett skatteavdrag. Vad som händer för de personer som saknar inkomst eller vars inkomst inte är beskattningsbar, till exempel de som har socialtjänstens försörjningsstöd, är i skrivande stund oklart för Syre.

– Vi föreslår snarare att utdelningen kommer automatiskt in på kontot, precis som barnbidraget, säger Henrik Petrén, aktiv i den svenska delen av Citizen climate lobby, som här kallas Klimatsvaret.

Han är mer tveksam till att likna systemet i Kanada vid en basinkomst.

– Från början var ju inte tanken att skapa en medborgarlön, utan det viktiga var att få ned utsläppen, säger Henrik Petrén.

Dessutom skulle inte en basinkomst som finansieras med koldioxidskatt fungera på sikt.

–  Sjösätter du en medborgarlön så ska du få den jämnt och den ska inte fluktuera, som en koldioxidavgift gör, säger han.

Tanken med koldioxidavgiften är att den hela tiden ska höjas regelbundet fram tills företagen och samhället ställt om helt. När fossila bränslen slutar att användas finns inte längre något underlag för att dela ut pengarna till befolkningen, så då upphör utbetalningarna. Det systemet fungerar inte för en basinkomst, där tanken är att pengarna ska kunna delas ut till alla permanent.

En annan stor skillnad mot en basinkomst är att pengarna från koldioxidavgiften delas ut till hushållet – inte till individen.
En av grundidéeerna med basinkomst är att den ska delas ut till individen, inte till hushållet eftersom det minskar individens möjlighet till egen frihet om du till exempel lever i en destruktiv relation där din sambo tar alla pengarna.

Utdelningen av pengarna i Kanada sker också mer sällan än vad som är tänkt för en basinkomst. En basinkomst ska helst delas ut varje månad, men i British Columbia får invånarna sin klimatinkomst varje kvartal och i de andra provinserna som har systemet tycks den delas ut årligen.

Så skulle en klimatinkomst se ut i Sverige

Skulle en koldioxidavgift som delas ut till befolkningen kunna införas i Sverige? Ja, säger enskilda riksdagspolitiker från Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet  som har motionerat för det i riksdagen. Det håller Henrik Petrén med om. Även om systemet skulle bli lite annorlunda här än på andra sidan Atlanten.

I Kanada läggs avgiften på själva utsläppskällan, alltså företagen som borrar upp oljan eller gräver fram kolet. Men eftersom vi inte har någon utvinning av fossila bränslen i Sverige föreslår i stället Klimatsvaret att avgiften i första hand ska läggas på transporter, vilket i sin tur skulle leda till högre pris på de varor som transporteras inom Sverige med fossila bränslen eller biobränslen. Att sätta ett pris på varje vara som har producerats på ett klimatovänligt sätt, vore bra, men svårt i praktiken, menar Henrik Petrén. Och vad gäller en extra koldioxidavgift på industrier så är de redan med i EU:s handel med utsläppsrätter, så det skulle inte heller fungera, enligt honom.

Men om kostnaden endast lades på transporter skulle ju personer som bor på landet missgynnas. Hur troligt är det att få igenom ett sådant förslag? 

–  Det är inte jättemånga som bor i glesbygd, så det skulle kunna göras undantag för dem, till exempel att de får två andelar av utdelningen från koldioxidavgiften i stället för en. Om fler än hälften går plus borde det finnas ett så stort stöd att en sådan reform överlever regeringsskiften, säger Henrik Petrén.

Och på liknande sätt har British Columbia gjort. Efter att ha infört koldioxidavgiften och utdelningen visade det sig att människor på landsbygden och vissa företag inom jordbruksindustrin kände sig missgynnade av systemet. Därför fick just dessa grupper en skatterabatt, enligt Clean energy Canada.

Därför driver CCL frågan

Själva tanken med att införa en koldioxidavgift handlar om att kunna genomföra reformer som gynnar klimatet och samtidigt få ett folkligt stöd för åtgärderna.

– En klimatinkomst är mer än pengar från regeringen. Den skulle innebära ett nytt sätt att tänka. Klimatet, luften, vattnet och naturresurserna tillhör folket och kallas ofta allmänna. En klimatinkomst gör att vi delar naturens rikedom mellan oss och får ett kollektivt ägande och därmed också ett kollektivt ansvar, skriver Cathy Orlando.

Dessutom skulle en sådan reform ge företagen en förutsägbarhet. De vet i vilken takt de måste trappa ned på sin användning av fossila bränslen för att inte förlora intäkter, och nya företag lär bara starta upp om de vet att de kan använda annan energi än fossila bränslen i framtiden.

– Tanken är att om du vet att kostnaden för koldioxid kommer att öka så här mycket varje år kan folk räkna ut att de inte ska satsa på industrier som är dåliga för miljön, säger Henrik Petrén.

Idén med en särskild koldioxidskatt som delas ut till invånarna har även fått stöd av 28 nobelpristagare i ekonomi. År 2019 skrev de tillsammans med ett antal andra högt uppsatta ekonomer ett anförande i The wall street journal om att en liknande avgift som den i Kanada borde införas i USA. Uppropet har sedan dess fått underskrifter av ytterligare 3 500 ekonomer och anses vara det största uppropet bland ekonomer någonsin i historien, enligt Wikipedia.

– Om prissättningen av koldioxid infördes i världens största ekonomier skulle det vara det mest kraftfulla verktyget för att ta oss till noll koldioxidutsläpp år 2050, säger Cathy Orlando.

Läs mer om koldioxidavgifter som delas ut till folk:

• Gräsrotsrörelsens förslag: ”Sätt ett pris på utsläppen

• ”Stor potential för avgift på koldioxid”