I En koreografisk intervention, som har premiär på torsdag, utforskar dansensemblen Rosales samspelet mellan människor och natur. Verket har vuxit fram tillsammans med Sarasvati Shrestha som är konstnär och pedagog – men också trädgårdsmästare.

– I vårt arbete med det här verket så har vi försökt förstå hur mycket vi påverkar jorden när vi inte har kontakt med den, säger Paloma Madrid som har regisserat och koreograferat föreställningen som kommer att spelas på Tegelscenens bakgård i Hökarängen i Stockholm.

– Vi har ett samhälle i dag där vi gör allt mer; vi bygger fler vägar och vi har mer och mer skor som gör att vi knappt rör vid marken så det här blir ett sätt att återta kontakten med jorden, fortsätter hon.

Vill skapa medvetenhet om överkonsumtion

Som ett led i detta kommer danserna att ske barfota. De har också valt att sätta upp verket utomhus på en plats med mycket natur och när det framförs kommer dansarnas fokus att vara på träden och den omkringliggande naturen.

– Det är det ena, men sen handlar verket också om att skapa medvetenhet om att när vi överkonsumerar här så påverkas också någon annan del av världen. Så vi försöker på olika sätt visa på sambanden mellan oss och resten av världen.

Under förarbetet har gruppen, som förutom Paloma Madrid består en av scenograf och fem stycken dansare, haft ett nära samarbete med Sarasvati Shrestha, konstnär, trädgårdsmästare och pedagog med en bakgrund inom olika rörelsepraktiker, musik, film och scenkonst. Tillsammans har de bland annat lärt sig om medicinalväxter, näringens kretslopp och vad jord består av. Genom praktiska övningar har de även studerat växters olika utvecklingsfaser och vad som krävs för att få en jord i balans.

– Jag har hållit i fyra stycken workshops där vi bland annat har studerat växternas historia, användning och förhållande till våra kroppar. Vi har också pratat om de politiska aspekterna av odling, som vilka som har rätt till mark och möjlighet att köpa mat som inte innehåller gifter, berättar Sarasvati Shrestha.

Hon har själv deltagit i tidigare produktioner med Rosales, men den här gången har hennes roll varit att bidra med sina kunskaper i förstudien, som Paloma Madrid och dansarna sedan har använt sig av i interventionen.

Fokus på resiliens

En utgångspunkt för gruppen har också varit resiliens, det vill säga ekosystems förmåga möta olika förändringar som stormar, bränder och föroreningar. Men hur står det till med den mänskliga resiliensen, vilken motståndskraft har vi?

– Hur vi människor mår är en återspegling av hur ekosystemen mår. Vi har inte varit tillräckligt lyhörda inför naturen och oss själva, och det märks i den utbredda psykiska och fysiska ohälsan, säger Sarasvati Shrestha. 

Hon menar att för att kunna bygga upp en resiliens måste vi tänka mycket mer på hur vi behandlar våra kroppar, utan att bli ännu mer människocentrerade och sluta skilja på natur och kultur som om det vore två separerade områden. 

– Det är svårt att prata om det här eftersom naturen och kulturen är så separerade i vårt språk. I många andra språk finns inte samma strikta uppdelning, säger Sarasvari Shrestha.  

I verket har de också arbetat mycket med tid, berättar Paloma Madrid.

– Dans är ju en form som är väldigt tillåtande, man kan vara närvarande i ett nu. Den har gången har vi gjort en väldigt långsam koreografi och genom det vill vi visa att vi behöver inte skynda oss, att det snarare är vår brådska som gör att vi förstör jorden.

Verkstäder med barn

Gruppen har även tidigare i sommar haft kreativa verkstäder tillsammans med barn från närområdet. Tillsammans har de pratat om hur en växt växer, hur det känns i kroppen när man själv växer och hur vi hör ihop med naturen. Barnen har varit i åldern 8-12 år. Paloma Madrid poängterar dock att föreställningen inte bara riktar sig till barn utan till människor i alla åldrar.

Koreografin kommer att framföras totalt sju gånger fram till den 1 september.

– Idén är att vi gör det här nu och sen får vi se hur det resonerar vidare. Vi arbetar hela tiden med politiska frågor som är väldigt viktiga, som till exempel klimatkrisen, så jag tror absolut att den kunskap vi har fått genom att göra det här kommer leva vidare genom dansarna och publiken som bevittnar interventionen, avslutar Paloma Madrid.