Ser du fram emot att snart få sträcka ut dig på solvärmda klipphällar eller dåsa i hängmattan och vill ha lite mysig feelgoodläsning som uppladdning? Då läser du fel artikel och ärligt talat nog också fel tidning. När Syre ringer den arbetskritiska sociologen Roland Paulsen för att prata semester börjar det med ett samtal om kraschade relationer, om att köerna ringlar långa till familjerådgivningen efter semesterperioderna och att skilsmässorna är så många fler än annars.

– Jag tror det beror på att vi sätter så mycket åt sidan när vi arbetar, inte minst familjelivet. Under semestern konfronteras vi med det liv vi annars prioriterat bort, säger sociologen Roland Paulsen.

Så stor plats tar alltså lönearbetet i vardagen att många inte riktigt förmår att hantera ledigheten när man väl får möjlighet till den, enligt Roland Paulsen. Så kan också en studie av hans amerikanska kollega Arlie Russell Hochschild tolkas. I denna intervjuas anställda på ett företag som ställdes inför valet att få högre lön eller sänkt arbetstid. Trots att man upplevde att tiden inte räckte till för det man ville i livet valde de allra flesta ett fetare lönekuvert.

– Om vi lever ett liv där arbete är i centrum blir vi bra på det, men sämre på allt det andra, säger Roland Paulsen.

De senaste femtio åren har reallönerna ökat med närmare två procent om året, enligt SCB. Än mer har företagens vinster stigit. Men arbetstiden är den samma, så när som på den femte semestervecka som infördes 1978. Nu är det hög tid att korta arbetstiden, tycker Roland Paulsen. Och som ni kanske redan anat är det inte längre semester som står överst på hans önskelista.

– Potentialen för arbetstidsförkortning är mycket större än så. Vi borde tala om kortare arbetsdagar eller färre dagar i arbetsveckan, säger Roland Paulsen.

Risk för lättja

Kanske tänker du på semester som en synonym till frihet. Så enkelt är det inte, anser idéhistorikern Lena Eskilsson. När semesterlagen trädde i kraft den 8 juni 1938 fick Sveriges anställda rätt till två hela veckors betald ledighet. Men i den statliga utredning som låg till grund för lagen kunde man ana en oro. Skulle människor kunna hantera friheten eller skulle de bara lata sig?

Visserligen var syftet återhämtning. Det gick undan vid fabrikernas löpande band och många hade ett både tungt och monotont arbete. Semestern var ingen välfärdsreform i största allmänhet, utan skulle värna ”folkmaterialet” som det hette på dåtidens byråkratsvenska.

– Semstern var till för att rekreera sig till kropp och själ, säger Lena Eskilsson.

Men rekreationen skulle bygga på aktivitet, här skulle inte slås dank. Lösningen man såg var friluftsliv. Ut i naturen med er, medborgare! Ur statens önskan att göra naturen tillgänglig kom lagen om strandskydd. Campingplatser och vandrarhem växte fram. Också begreppet allemansrätt är sprunget ur diskussionen om hur en sund fritid skulle säkras, även om rätten att plocka bär och svamp är äldre än så.

– Det var nästan så att när man skrev fritid i statliga utredningar så var det friluftsliv man menade, säger Lena Eskilsson.

Semester för husmödrar

Det var den manliga industriarbetaren man såg framför sig när semesterlagen mejslades fram. Men det fanns kvinnor också, även i fabrikerna. Och dessa hade i regel det fulla ansvaret för hem och barn – semester eller ej. Mycket till återhämtning blev det inte.

För att möta problemet inrättades husmodersemestersnämnder runt om i landet. Där kunde lågbetalda och utarbetade kvinnor ansöka om bidrag för att komma till ett semesterhem ett par veckor. Men vem skulle ta hand om hemmet när hon var borta? Knappast någon man i alla fall.

– Det som man såg som lösningen var att någon kvinnlig släkting skulle upprätthålla ordningen under tiden, säger Lena Eskilsson.

Också i den arbetarrörelse som drev fram semesterlagen fanns en viss kluvenhet inför semester och fritid. Där fanns ett skötsamhetsideal som gjorde att många skrev under på att man skulle använda fritiden på ett positivt och hälsofrämjande sätt. Åtta timmars arbetsdag var ett viktigare mål.

– Det stora striden var den för den reglerade arbetstiden, säger Lena Eskilsson.

För de så kallade socialistiska utopisterna var lönearbete ett slaveri som skulle avskaffas eller åtminstone begränsas. Paul Lafargue skrev boken Rätten till lättja. Men det var 1883.

– Det kom arbetarrörelsen inte att gå vidare med. De valde konsumtion kan man säga, säger Lena Eskilsson.

Kommersialiserad semester

Det leder oss fram till i dag. Nu skulle ingen förespråka att staten lade sig i hur vi använder vår semester. Men ledigheten har blivit till en kugge i konsumtionssamhället, enligt Lena Eskilsson.

– Efterhand blev semestern allt mer betraktad som ens egen tid som man får göra vad man vill med. Men samtidigt har den kommersialiserats. Det går nästan inte att ha semester utan att konsumera allt från kläder till resor och upplevelser, säger hon.

Kraven på aktivitet finns på sätt och vis kvar, även om de inte pådyvlas semesterfirarna från statligt håll.

– Man framstår nästan som lite suspekt om man säger att man inte ska göra någonting under semestern. För de allra flesta är det status att göra en massa. Man ska fara runt i Europa och reparera sommarstugan. Det tror jag skapar en stress hos många, säger Lena Eskilsson.

Fritiden står inte högt på politikernas agenda. Varken krav på kortare arbetsvecka eller längre semester hörs längre i den dagspolitiska diskussionen. Tvärtom förlängs arbetstiden 2023 genom höjd pensionsålder, konstaterar sociologen Roland Paulsen.

– Det är första gången någonsin förlänger vi arbetstiden, säger han.