Barnombudsmannen har gjort en enkät om socialtjänsternas arbete med att implementera barnkonventionen som lag. 47 procent av landets socialchefer har svarat.

– Barnkonventionen har varit lag i ett år och vi har velat undersöka om den får effekt för de barn som behöver rättigheterna allra mest, det vill säga barn i utsatta situationer som kommer i kontakt med socialtjänsten, säger Barnombudsmannen Elisabeth Dahlin.

Var tredje kommun

Enkäten är en del av en större enkät som barnombudsmannen gjort under hösten och den ska presenteras i myndighetens årsrapport till regeringen i slutet av mars. Men redan nu berättar Barnombudsmannen att bara 36 procent av kommunernas socialtjänster har fattat ett övergripande beslut om att barn ska vara delaktiga i beslut som rör dem.

– Det är väldigt få kommuner som har fattat ett övergripande beslut om detta trots att barns rätt till delaktighet i beslut som rör dem och att en bedömning av barnets bästa är två kärnartiklar i barnkonventionen, säger Elisabeth Dahlin.

Barnombudsmannen har i tidigare undersökningar sett att resultaten av insatser från socialtjänsterna blir mycket bättre när barn varit delaktiga och förstått varför beslut om exempelvis varför de inte kan bo hemma på grund av våld i hemmet eller missbruksproblem fattats.

– Vi har tidigare sett att barn kanske inte ens förstått varför en insats görs, därför är barns delaktighet så otrolig viktig, säger Elisabeth Dahlin.

Barnets bästa

Enkäten visar också att 58 procent av socialcheferna anser att en prövning av barnets bästa görs som en integrerad del av ordinarie besluts- och ärendeprocess inom kommunen.

– Det är en ny lag, men om den ska få effekt då måste det vara mer instruktioner och förordningar. Det måste finnas en rutin för att bedömningen av barnets bästa finns med i alla beslut som rör barn.

Anledningarna till att bedömningar om barnets bästa inte skrivs ner och följs upp beror, enligt enkäten, på bland annat på brist på kunskap, tid och övergripande riktlinjer, samt att frågan inte prioriteras hos kommunledningen.

– Det får inte vara så att den enskilda kommunens prioriteringar ska avgöra om en bedömning om barnets bästa över huvud taget görs. De ansvariga huvudmännen måste se till att det finns resurser. Det får inte vara ett lotteri beroende på var barnet bor om deras rättigheter uppfylls, säger Elisabeth Dahlin.

Ökad kunskap

Samtidigt som hon är kritisk till att en del kommuner inte prioriterar barnrättsarbete ser hon att många socialtjänster satsar hårt på att ta till vara barns rättigheter och förbättra medarbetarnas kunskaper om barnkonventionen, vilket avspeglar sig i enkäten. 81 procent av socialcheferna säger att kunskapen om barns rättigheter har ökat sedan barnkonventionen blev lag.

– Det är väldigt höga tal. Men det behövs fortfarande mycket arbete för att barnkonventionen ska efterlevas fullt ut. Det är inte acceptabelt att det ser så olika ut i landet, säger hon.

Monica Persson, socialdirektör i Karlstads kommun, säger att de länge jobbat aktivt med barnkonventionen.

– Vi har en fördel, eftersom både tjänstemän och kommunledning, tycker det är en viktig fråga, säger hon.

Skapar målkonflikter

På socialtjänsten i Karlstad finns en förvaltningsjurist som spelar en viktig roll sedan barnkonventionen blev lag.

– Vi har sett att det har blivit en hel del målkonflikter. Vanligast är att barnkonventionen kommer i konflikt med föräldrabalken i vårdnadsmål, och att föräldrarna vinner ändå. Det finns massor av exempel på att man fortfarande famlar när man ska avgöra vilken lag som är starkast, säger Monica Persson.

Hon anser att det viktigaste är att barnkonventionen fungerar i skarpa lägen, vilket dock kräver att lagen prövas i domstol så att det skapas en praxis för vad som gäller. Tidigare försök med barnchecker, där alla kommunala beslut skulle prövas utifrån ett barnrättsperspektiv, fungerade inte så bra.

– Det blev ett lite trubbigt och konstigt instrument när det beslutet som skulle fattas handlade om avloppsrör eller vägar. Då tappade det sin udd.