Politisk korrekthet, vad är det? Många använder PK som skällsord. Andra menar att det står för hänsyn och medmänsklighet. Men uttrycket har en historia som är långt ifrån entydigt positiv.
När jag frågade några språkintresserade vänner vad de skulle vilja läsa om i En syl i vädret svarade ett par av dem: uttrycket PK! En av dem preciserade sig lite mer. Det var F, som skrev att han ville ta tillbaka PK. Så här skrev han: ”I diskussioner på FB har jag vid ett flertal tillfällen träffat på folk som använder PK som skällsord. PK tycks för dessa människor framstå som ett diktat från överheten, ’PK-eliten’. Jag brukar då säga att politisk korrekthet står för hänsyn och medmänsklighet, så att man inte hånar sin överviktiga arbetskamrat, hittar på öknamn åt den trögfattade kompisen eller kallar sin syster för hora. PK är ett ord att ta tillbaka.”
F är inte ensam om att vilja ta tillbaka PK, det finns till exempel en internetkampanj som heter PK – det finaste vi har. Där har bagerier och andra firat PK-dagen och kallat samman till PK-fika, och syftet verkar alltigenom gott. De som allra ivrigast använder PK som skällsord brukar ju använda det för att angripa bra saker.
Men i min värld är PK inte ett ord för specifika åsikter, vare sig goda eller onda. Om jag säger att någon eller något är PK menar jag att den är ideologiskt trendkänslig och kanske rädd för att tycka ”fel”, och det kan folk helt säkert vara i SD-sällskap lika väl som någon annanstans.
Jag skulle inte kunna använda politiskt korrekt på ett positivt sätt. Det skulle ta emot för mycket, både för att det antyder det att det finns en politisk åsikt som är ”korrekt” och för att det låter som om hänsyn och medmänsklighet vore politiska åsikter. Och ännu värre – som om det vore åsikter man höll sig med för att vara politiskt korrekt.
Efter lite diskussion med F började jag gräva i den politiska korrekthetens historia. Uttryckets rötter visade sig sträcka sig tillbaka till 1700-talet. Då talade man i USA om politiskt korrekt språkbruk – ett språkbruk ”i enlighet med rådande politik”. Amerikanska socialister plockade upp PK på 1940- och 1950-talet. De använde det nedsättande, enligt Wikipedia speciellt om det amerikanska kommunistpartiet, som de menade hade en dogmatisk inställning som ”förbigick medkänsla och ledde till dålig politik”.
På 1960- och 1970-talet talade vänsterfolk och feminister, främst i USA men även i Europa, om politisk korrekthet, både med och utan ironi. Den franske filosofen Michel Foucault var till exempel inte alls ironisk när han skriv att ”ingen politisk tanke kan vara politiskt korrekt om den inte är vetenskapligt exakt”. Medan radikala amerikanska studenter, enligt den jamaikansk-brittiske sociologen Stuart Hall, använde uttrycket PK för att parodiera vänstern på ”den gamla onda tiden, då varje revolutionär fraktion hade en partilinje för allting”.
I slutet på 1980-talet lade den konservativa högern beslag på PK i sin egen sarkastiska tappning, och sedan har de glatt delat med sig till träskmarkerna höger om höger. Eller vad man ska kalla dem.
Men är PK ”egentligen” positivt eller negativt? Det finns inte riktigt ett svar på den frågan. Bådadera finns i ordets historia och det finns ingen bra grund för att säga att det ena är rätt och det andra är fel. Jag har ingen användning för ett ord som betyder att någon har ”rätt” politisk åsikt – men att bli kallad PK av en fascist är en komplimang. Just för att det inte är menat så.
