”Äntligen!” utropade dåvarande socialförsäkringsminister Annika Strandhäll våren 2017. Antalet sjukskrivna hade vänt nedåt, och i hennes värld var detta ett tecken på att den svenska befolkningen nu var friskare.

Men i en annan del av verkligheten fanns människorna bakom statistiken. Alla dessa tusentals personer som fått avslag på sina ansökningar om sjukpenning, trots att de har haft läkarintyg och trots att de var för sjuka för att kunna arbeta.

Många berättar om självmordstankar och självmordsförsök, och vissa tar sina liv efter att ha nekats sjukpenning, enligt anhöriga. Det beskriver Niklas Altermark, forskare i statsvetenskap vid Lunds universitet i sin bok Avslagsmaskinen, som är den första att ta upp Försäkringskassans utveckling sedan 2015.

– Man har skärmat bort det mänskliga lidandet och tänker bara på kostnader. Det är väldigt alarmerande för det svenska välfärdssamhället, säger han.

I dag tvingas runt 20 000 personer till försörjningsstöd, tidigare kallat socialbidrag hos kommunen, efter att ha nekats sjukpenning, trots att de har haft läkarintyg. Siffran ökade med 42 procent mellan 2010 och 2019. Dessutom är det oklart hur 30 procent av alla dem som nekas sjukpenning försörjer sig.

Huvudfokus i boken är vad som hände efter att regeringen införde målet om att Sverige inte skulle ha fler än nio sjukskrivningsdagar per medborgare i snitt om året. Regeringen menar att de inte har skapat ett hårdare regelverk, men i boken går Niklas Altermark igenom deras styrning och visar att de måste ha varit fullt medvetna om att bedömningarna skulle bli tuffare. Försäkringskassan intygar å andra sidan att de bara följer lagen.

”Problemet är alltså inte att regering och myndighet inte känner till eller förstår vidden av det lidande som dagens sjukförsäkring skapar. Uppenbarligen bedöms detta vara en acceptabel kostnad för att sänka sjuktalet, ett pris som man har varit beredda att betala” står det i Avslagsmaskinen.

Rimmar illa med lagen

I Avslagsmaskinen tas också flera exempel upp på hur Försäkringskassans agerande inte ligger i linje med svensk rätt. Begreppet ”objektiva fynd” och det särskilda bedömningsverktyget DFA-kejda saknar stöd i lagstiftningen, vilket flera domar senare bekräftat. Ändå används de som verktyg för att göra det svårare att få sjukpenning. Därtill har Försäkringskassan tagit på sig rollen som åklagare.

Det är hela tiden upp till den sjuka att bevisa att hen har rätt. Men det rimmar också illa med lagen, visar Niklas Altermark. För myndigheten har utredningsskyldighet, och om ett läkarintyg inte passar in i Försäkringskassans mall för hur det borde vara skrivet, har myndigheten ändå ansvar att ta fram mer underlag för att avgöra om personen har arbetsförmåga eller inte.

Men handläggarna uppmanas att inte lägga för mycket tid på att utreda. Istället får sjuka personer lägga all den lilla kraft de har över på att kämpa mot Försäkringskassan, vilket ofta gör dem ännu sjukare. I boken tar Niklas Altermark upp hur en person som är kroniskt sjuk om och om igen måste gå till domstol för att överklaga avslagen på sjukpenning, trots att tidigare domar visat att hon har rätt till sjukpenning och trots att inget i sjukdomsbilden har förändrats.

– Det är oerhört tidskrävande och absurt, säger Niklas Altermark, som i boken liknar Försäkringskassans agerande vid Kafkas roman Processen.

Byråkratisk avslagsmaskin

I vanliga fall brukar myndigheter vara lite trögrörliga, visar forskning. Men inte Försäkringskassan. Så fort de fick målet om nio sjukskrivningsdagar satte de igång sitt gigantiska maskineri för att lyda regeringen.

– När man tittar på omfattningen av förändringarna som görs när det här målet kom är det häpnadsväckande. Hela organisationskartan ritas om, säger Niklas Altermark.

Målet om nio sjukskrivningsdagar trummas in i organisationens medvetande i styrdokument och annat. Myndighetens rättsavdelning, som tidigare levt en undanskymd tillvaro, ges plötsligt mer makt liksom Försäkringskassans specialister. De har tidigare stöttat handläggarna i deras beslut, men blir nu allt striktare i bedömningarna om ersättning.

Om en handläggare inte håller med specialisten ifrågasätts kvaliteten på utredningen och detta används ibland i lönesamtalen. Regelbundet genomförs utvärderingar och statistik för att se om målet om nio sjukskrivningsdagar uppfylls – statistik som skickas till arbetsledningen och som går att följa ända ned till varje enskild handläggare. För få avslag kan leda till samtal med chefen, enligt en av flera intervjuer som Niklas Altermark gjort med Försäkringskassans handläggare.

Försäkringskassan: Boken inte seriös

Niklas Altermark liknar Försäkringskassans byråkrati vid den som används i totalitära stater, enligt den tyska filosofen Hannah Arendts teorier.

– Det finns inga moraliska likheter mellan att jobba som handläggare på Försäkringskassan och vara lägervakt i Auschwitz. Däremot finns en diskussion om lydnad som är relevant. Handläggarna på Försäkringskassan styrs för att inte tänka eller reflektera över konsekvenserna av sitt arbete. Deras självständiga tänkande skalas bort, säger Niklas Altermark, som i boken även tar upp att arbetsbelastningen för handläggarna har ökat och antalet möten med de sökande har minskat radikalt.

Försäkringskassan skriver i en kommentar till Syre att de inte vill delta i en debatt med Avslagsmaskinen som utgångspunkt, eftersom de anser att boken inte skrivits ”på en seriös och rimlig nivå”.

Myndighetens presstjänst fortsätter: ”Niklas Altermark har skrivit en opinionsbildande text där han bland annat pekar ut enskilda medarbetare vid Försäkringskassan och drar paralleller mellan Försäkringskassan och nazityskland. […] Vad vi dock kan säga angående våra utredningar av rätten till sjukpenning är att vi också ser behovet av att utveckla dessa. Detta är ett arbete som pågår.”