När djur som vanvårdas inom djurindustrin visas i media söker man ofta orsaken i olyckliga omständigheter hos enskilda näringsidkare. Ett aktuellt exempel från augusti är de otäcka filmklipp som visar anställda som krossar hönor till döds i en dörr. Den absolut största delen av djurplågeriet är dock systematiserat och godkänns av de som tolkar lagarna.

Djurskyddslagens 2 kapitel, 1–2 § säger att ”djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom” och ”djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att deras välfärd främjas, de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande (naturligt beteende), och beteendestörningar förebyggs.”

Trots denna lag är djur som avlas för att växa långt snabbare än vad deras kroppar tål och som lever instängda i trånga och bullriga utrymmen utan dagsljus, enligt lagens tolkare exempel på god djuromsorg, åtminstone tillräckligt god för att inte betraktas som brottslig.

Djur inom djurindustrin dödas efter en bråkdel av sin naturliga livslängd. En växande folkrörelse menar, med stöd av etologer, att dagens behandling av djur är etiskt oförsvarbar och kräver att djur ska få leva sin naturliga livslängd med respekt och kärleksfull behandling.

Eldsjälar skapar och driver ideella djurfristäder, där djur får leva sina fulla liv i frihet med en hög livskvalitet. De tar sig an djur som räddats från djurindustrin, oftast med skador. Precis som vi människor eller de hundar och katter vi delar våra liv med, drabbas dessa djur när de blir gamla av försämrad hälsa, men även en gammal individ kan ha en bra livskvalitet.

Tyvärr är lagen utformad så att de äldre djur som lever behagliga liv i djurfristäder bedöms lida medan djuren i djurindustrin bedöms ha god välfärd när de lever i miljöer där de utsätts för en enorm stress, trängsel och skador. Enligt veterinärers beräkningar kommer det exempelvis dagligen 1 800 kycklingar med brutna vingar bara till Guldfågels slakteri på Öland.

En tragisk händelse för några dagar sedan hos Gotlands djurfristad visar att samhället och dess myndighetsutövare inte vet hur man ska förhålla sig till äldre djur av de arter man annars bara ser som mycket unga inom djurindustrin. Länsstyrelsens tjänstemän och veterinärer gjorde bedömningen att tolv äldre får på djurfristaden led, och man dödade dessa individer, med polis på plats.

Det behövs en ny mer respektfull syn på djur, där man ser att de precis som vi människor kan, och är värda att ha, en god livskvalitet även när de blir äldre.

Djurens parti vill se en avveckling av djurindustrin. Vi vill se ett omställningsstöd till bönder som vill lägga om sin verksamhet till en där djur inte utnyttjas eller dödas.

Vi vill se en total omdaning av regelverket kring subventioner för djurhållning. Detta regelverk tar i dag sin utgångspunkt i att man håller djur för produktion och tar inte hänsyn till den annorlunda situation det är att driva en djurfristad. Här vill vi ha bättre anpassade regler.

Snedvridna subventioner understödjer utnyttjandet och dödandet av djur men inte omhändertagandet av dem. Varför ska man få bidrag för att man dödar djuren?

Det är hög tid att vi som samhälle ifrågasätter oss själva och de värderingar som ligger till grund för hur vi behandlar individer av annan art.

If a man aspires towards a righteous life, his first act of abstinence is from injury to animals (Albert Einstein)