Prepositioner är konstiga djur. Nej, de är helt vanliga små ord, som används för att precisera hur en del av en mening hänger ihop med nästa del. Man placerar dem före deras huvudord – när man sätter mössan på huvudet kommer alltså på före huvudet – och därför heter de som gör. Pre = före och en position är ju en … position. En plats där något är.
På finska placerar man motsvarigheter till prepositioner efter ordet, och därför heter de postpositioner istället. Dessutom hänger man fast dem i själva ordet så att det blir en ändelse. Som om vi skulle säga att man sätter mössan huvudetpå och hinner spårvagnenmed jobbettill. Eller att man längtar någonefter.
De svenska prepositionerna är många och ibland oförutsägbara. Man kan ju till exempel gå både i och på en skola, men uttrycken används lite olika. Man sitter på bussen men i bilen – i bussen går bra ibland, men inte på bilen, för då kan den gå sönder. I en del landsändar handlar man på affären, men på de flesta håll i affären.
När barn pratar kan det låta så här:
– Jag har Harry Potter och Dödsrelikerna på film.
– Den har jag på bok.
På film låter helt naturligt, men på bok är inget som vuxna brukar säga. Vi skulle snarare säga att vi ”har boken”.
Just på används ofta när när något annat skulle passa bättre. Det har jag hört folk säga ofta och undrat om det var sant. Oftare lägger jag märke till motsatsen, till exempel när man säljer prenumerationer av en tidning (fast man prenumererar på tidningen) eller berättar om ett mord av en 25-åring. Ja, om mördaren är 25 år är det förstås ett mord av en 25-åring. Om 25-åringen är offret ska det däremot vara på.
Så jag gjorde en ovetenskaplig undersökning, samlade meningar med felaktiga prepositioner under en vecka i medier av olika slag – och det var faktiskt mycket på.
Det var ”mat på lösvikt” och ”jag är på ditt lag” (båda ska vara i), besökare på tävlingstillfällen (ska vara vid) och alkoholförbud ”på 20 torg och parker”. Alkoholförbudet är lite knepigt, eftersom det heter på ett torg men i en park. Det hade till exempel varit bättre att skriva ”alkoholförbud på tio torg och i tio parker” – men då måste ju skribenten veta hur många av varje det var frågan om. ”På 20 platser” eller ”20 beslut om alkoholförbud i parker och på torg” funkar också.
Hälften av de felaktiga prepositionerna var på. Bland de andra fanns av, om, över och i: ”ta ansvar över”, ”risken av många döda”, ”vurmar om islam” (ska vara för), ”prenumeration av en tidning” (ska vara på) och ”professor i Linköpings universitet” (ska vara på eller vid).
I Finland ser användningen av prepositioner lite annorlunda ut, även på svenska. I finlandssvenska språkspalter kan man läsa om överanvändningen av åt. I svensk svenska använder vi åt mest för att visa att man gör något för någon annans räkning. Om du inte hinner diska kan jag göra det åt dig – alltså istället för dig, så att du slipper. Men på finlandssvenska kan något också hända åt mig, och man kan förklara en sak åt någon.
I Sverige råder en del sfi-lärare sina elever att välja på när de inte vet vilken preposition de ska ta, eftersom den är vanlig. Det funkar nog ofta, men när någon säger att ”det kom en papper på kommunen” får man ta sammanhanget till hjälp för att förstå om papperet kom till eller från kommunen.
Det vore bra att kunna ge ett råd eftersom inte bara sfi-elever är osäkra. Men vad skulle det vara? Prepositionerna är ju som sagt inte helt förutsägbara. Tja – välj inte preposition efter vad som låter snyggt. Om det blir för många till eller om i meningen, formulera om istället.
En reklamtext för hudkräm hade rubriken ”Omtanke för huden”, antagligen för att copywritern tyckte det blev för mycket ”om” i ”Omtanke om huden”. Men det ska vara ”om” här i alla fall – eller på, kanske?
Sen har vi ju före och innan också, men något kul ska vi väl ha kvar till i morgon.
