Den som söker asyl inom EU och anger sin sexualitet som skyddsskäl riskerar att få avslag, trots att personen kan riskera förföljelse och omänsklig behandling på grund av sin sexualitet i sitt hemland. Forskare från universitetet i Sussex konstaterar i en ny studie att de som söker skydd på grund av sin könsidentitet utsätts för en utbredd kultur av misstro och en omöjlig bevisbörda att leva upp till.

Asylsystemen runt om i Europa måste förändras för att hbtq+-asylsökandes rättigheter ska bli tillgodosedda. Enligt studien får en av tre asylsökande som anger sin sexualitet som skyddsskäl avslag i Europa på grund av att de ansvariga myndigheterna inte tror på att de är hbtq+.

Fyra av tio uppgav för forskarna att de fått avslag eftersom beslutsfattarna inte ansåg att de riskerade förföljelse i sitt hemland om de återvände.

– De här slutsatserna måste ses som en del av en större bild där det finns en fientlig inställning till migration, säger Moira Dustin, som ledde arbetet med studien i Storbritannien, till The Guardian.

Utbredd misstro

De som deltagit i studien vittnade om hemska upplevelser och erfarenheter i det förflutna. Men trots det har de mötts av misstro i de europeiska länder de sökt asyl i. Det faktum att det är så svårt att bevisa ens könsidentitet gör att den asylsökande blir satt i en omöjlig situation, enligt forskarna. Skyddsskäl kan vara nog så svåra att bevisa för den som flyr. Om skyddsskälet är ens sexualitet är det ännu svårare.

– Men det är ännu lättare för tjänstemän att avvisa personer som ansöker om asyl på grund av deras sexuella läggning och könsidentitet (SOGI), eftersom de är ännu mindre benägna än andra asylsökande att ha bevis som stödjer deras berättelse: vad kan de producera, när de är i fara och fly? Hur troligt är det att de har foton eller brev med sig som bevis på tidigare relationer? säger Moira Dustin.

Tre länder undersöktes

Studien genomfördes i Tyskland, Storbritannien och Italien och baserades på intervjuer, 143 stycken, och totalt hördes 239 personer genom onlineundersökningar. Både hbtq+-asylsökande och professionella som arbetar med målgruppen hördes. Studien fann också att nära 40 procent av de tillfrågade hade väntat mer än sex månader på sin huvudsakliga asylintervju. Nästan hälften led av psykisk ohälsa under den här perioden.

Nuno Ferraria, hela studiens projektledare, menar att stater omedelbart måste se till att förbättra asylprocesserna så att hbtq+-personer får det skydd de behöver och har rätt till enligt internationell lag. För många hbtq+-asylsökande är det också viktigt med säkra boendeformer under asylprocessen och många av de tillfrågade berättade att de kände sig osäkra i sina boenden, påpekade Ferraria.