En försvarspakt, där bland andra Ryssland ingår, kommer att stödja Armenien militärt i konflikten med Azerbajdzjan om landet attackeras.
– I det fallet tillhandahålls omedelbart all tänkbar hjälp, däribland militär sådan, till föremålet för angreppet, säger militäralliansens generalsekreterare Stanislav Zas till ryska nyhetsbyrån Interfax.
Organisationen för gemensam säkerhet (förkortat ODKB på ryska) grundades 2002 och består av Ryssland, Kazakstan, Belarus, Armenien, Kirgizistan och Tadzjikistan. Länderna har avtalat om gemensamt försvar vid angrepp utifrån.
Stanislav Zas säger att ett militärt angrepp mot Armenien skulle räknas som ett angrepp mot alla stater inom samarbetet.
Striderna om bergsenklaven Nagorno-Karabach, som formellt tillhör Azerbajdzjan men där befolkningen övervägande är armenier, har rasat sedan den 27 september.
Över 300 personer har dödats, men siffrorna varierar mycket beroende på källa.
Enligt regionala uppgifter ska uppåt hälften av regionens invånare ha flytt sina hem.
1991, samma år som Armenien och Azerbajdzjan utropade sig som självständiga stater i samband med Sovjetunionens kollaps, utbröt ett krig om Nagorno-Karabach, som också utropade självständighet det året. Kriget pågick fram till 1994 och krävde tiotusentals liv. Nagorno-Karabach (på armeniska Artsach) har sedan krigsslutet i praktiken styrts som ett självständigt territorium.
Fakta: Konflikten i Nagorno-Karabach
Både Armenien och Azerbajdzjan gör historiska anspråk på Nagorno-Karabach.
Konfliken går långt tillbaka och hela området hamnade under ryskt styre i början av 1800-talet. Våldsamma sammandrabbningar övergick i fullt krig efter att Armenien och Azerbajdzjan utropat sig som självständiga stater 1991 i samband med Sovjetunionens kollaps.
Nagorno-Karabach förklarade sig självständigt samma år, men det har inte erkänts av omvärlden – inte ens av Armenien. I realiteten fungerar området som en självständig stat under Armeniens beskydd.
Uppemot 30 000 människor, framför allt azerier, dog under Nagorno-Karabachkriget som pågick fram till 1994.
Det var med hjälp av Ryssland som en vapenvila kunde ingås 1994. Sedan dess har fredsförhandlingar pågått, men något fredsavtal har inte skrivits, konflikten är inte löst och striderna har fortsatt att blossa upp.
Området tillhör formellt Azerbajdzjan, men majoriteten av de 150 000 invånarna är armenier.
Källa: Landguiden/UI
