Andelen utrikesfödda arbetare i fackförbunden har blivit betydligt färre, det visar en ny rapport, ”Den svenska modellen i en oviss tid”, från tankesmedjan Arena Idé.
2006 var andelen svenskfödda och utrikesfödda arbetare inom facket lika stor, cirka 77 procent var då den genomsnittlig organisationsgrad för båda grupperna. Men skillnaderna i organisationsgrad har ökat kraftigt och enligt rapporten är de särskilt tydligt bland arbetare. Där har den fackliga anslutningsgraden sjunkit dubbelt så fort bland utrikes födda än bland inrikes födda, räknat i procentenheter.
I dag är 51 procent av utrikes födda organiserade i facket medans 64 procent av de inrikes födda arbetarna.
Bland privatanställda tjänstemän födda utomlands märks däremot en svag ökning i stället de senaste åren. Det fackliga engagemanget har sjunkit överlag. För tjugo år sedan var 81 procent av Sveriges anställda med i facket, jämfört med 68 procent förra året.
Anders Kjellberg, professor i sociologi, är författaren bakom rapporten ”Den svenska modellen i en oviss tid” och berättar för tidningen Arbetet att en stor andel av de som nu tar sig in på arbetsmarknaden är nyanlända flyktingar utan kunskaper om sina rättigheter eller om hur arbetsmarknaden fungerar.
– De har inte med sig de fackliga traditionerna från sina hemländer och har bristande kunskaper om den svenska modellen. De får också ofta tidsbegränsade, osäkra jobb inom branscher där organisationsgraden är låg och villkoren dåliga, säger Anders Kjellberg till tidningen.
Hemtjänst, taxi, hotell och restaurang är branscher där utrikesfödda ofta får jobb och enligt Anders Kjellberg innebär det ofta ensamarbete och få fackklubbar.
Några utdrag ur rapporten:
• Det senaste året (2018–2019) har den fackliga organisationsgraden varit oförändrad (68 procent). Den tidigare mångåriga nedgången har alltså planat ut och minskningstakten har avstannat, särskilt bland arbetarfacken som tidigare haft en stadig nedgång. Vi kanske befinner oss i ett trendbrott när det gäller facklig organisering.
• Detta trendbrott skulle i så fall förstärkas av att de fackliga medlemstalen dessutom har ökat kraftigt med anledning av Coronakrisen – en nettoökning på nästan 60 000nya medlemmar under endast två månader (mars och april).
• Under tidsperioden 2006–2019 har den fackliga organisationsgraden på svensk arbetsmarknad sjunkit från 77 procent till 68 procent.
• I rapporten redovisas även statistik på yrkesnivå som tidigare inte funnits tillgänglig. Vi ser då att skillnaderna mellan yrken är mycket stora, men även inom yrken. En intressant nyhet är att välfärdsyrken har avsevärt lägre organisationsgrad inom privat sektor än inom offentlig sektor. Marknadsutsättningen av välfärden tycks alltså få en negativ konsekvens för facklig organisering. Några tänkbara förklaringar kan vara en högre andel visstidsjobb, fler obehöriga lärare, mindre arbetsgivare, svagare facklig tradition på privata välfärdsföretag och eventuellt att privata arbetsgivare är mindre positiva till facklig organisering.
• Skillnaden i organisationsgrad har ökat kraftigt mellan inrikes och utrikes födda. Det är särskilt tydligt bland arbetare: 2006 har utrikes och inrikes födda arbetare samma organisationsgrad (77 procent), men idag är 64 procent av inrikes födda arbetare och 51 procent för utrikes födda med i facket. Med andra ord har den fackliga anslutningsgraden sjunkit dubbelt så fort bland utrikes födda än bland inrikes födda, räknat i procentenheter.
• Rapporten innehåller även två framtidsprognoser. Om nedgången i facklig anslutning hos arbetare och tjänstemän fortsätter i samma takt som åren 2017–2019 beräknas den fackliga organisationsgraden för löntagare totalt sett gå ned från 68 procent 2019 till 65,5 procent 2024 och 63 procent 2029. Det är alltså en fortsatt nedgång, men i halverad takt jämfört med den prognos vi gjorde förra året.
Källa: Arenagruppen
