I förra veckan skrev flera medier om att två djurrättsgrupper pekats ut som våldsbejakande av Centrum mot våldsbejakande extremism, men det var lätt för en oinsatt läsare att få intrycket att det rörde all djurrättsaktivism, vilket inte var fallet.

Bakgrunden är en rapport från Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Då den kom granskades den av Lennart Fernström som konstaterade att den enda säkra slutsats som går att dra av rapporten är att det är ovanligt med hot mot lantbrukare. Av de tillfrågade 182 gårdarna var det två procent, eller tre till fyra gårdar, som angav att de fått hot med ”trolig eller säker koppling till djurrättsaktivism”. Långt vanligare var bluffakturor och stölder.

Varje fall av hot och våld är ett för mycket, men det får inte användas för att avfärda en hel rörelse som utför det viktiga, ofta ideella, arbetet att sätta ljuset på djurens lidande.

Förra året fick 210 kött- och mjölkgårdar föreläggande för att de brutit mot djurskyddslagen. En av slutsatserna är att vi egentligen inte vet hur det ser ut på gårdarna eftersom bara 7,5 procent av gårdarna kontrollerats. Chansen för att en gård ska få ett kontrollbesök är inte ens en gång vart tionde år.

Bara i livsmedelsindustrin dödades förra året över 113 miljoner kycklingar, kor, grisar med flera djurslag. Under uppfödningen är de här stora grupperna djur helt utlämnade åt att djurskyddskontrollanter kan se till att djurskyddslagen följs.

Enligt djurskyddslagen har dessa mer än 113 miljoner djur i svensk livsmedelsindustri rätt till ett ”gott djurskydd”. För två år sedan tillsköt regeringen 15 miljoner kronor extra till utökade djurskyddskontroller. På grund av det stora antalet djur som föds upp för mat utgör ökningen mindre än 13 öre per djur och år. Pengarna ska även ska räcka för all annan djurskyddskontroll till exempel gällande katter och hundar.

Vi kan konstatera att djuren utgör en stor grupp av kännande individer. Gruppen är tio gånger större än den mänskliga befolkningen, ändå satsas knappt några pengar på den. Det finns heller ingen myndighet som företräder djurens intressen.

Med tanke på att Sverige anser sig vara världsledande inom djurskydd borde djuren vara synliga när politiska prioriteringar diskuteras, men djuren omnämns sällan i regeringsförklaringar, oavsett regering. Frågor som rör dem har inordnats under Näringsdepartementet och Jordbruksverket, vilket osynliggör djuren ytterligare.

För att visa att djur är en stor grupp som samhället vill värna vore det en bra början att inrätta en djurskyddsminister, ett djurskyddsdepartement och en djurskyddsmyndighet vars uppgift ska vara att slå vakt om djurens intressen.

Förutom de brott mot djurskyddslagen som kan upptäckas genom ökade resurser till djurskyddskontroller, det behövs mer än 13 öre extra per djur och år, måste vi ifrågasätta det våld som djuren utsätts för under uppfödning och slakt.

Samhället behöver inte acceptera vare sig att några lantbrukare utsätts för hot eller att 100 procent av djuren utsätts för våld. Vi kan sträva efter att få ner bägge till noll procent.