Så har något ytterlighetsparti lanserat idén om att skänka en herrans massa pengar till svenska hushåll i syfte att få ”hjulen att rulla”.

Partiet är inte speciellt ensamt i sin vilja att klä sina förslag i argument om rullande hjul, tvärtom har de flesta riksdagspartier hänvisat till dem på sistone. Något parti har väl i omgångar ställt sig frågan om vilka hjul som egentligen ska rulla mest. Men jag undrar, jag – är det verkligen rimligt att just nu tala om att sätta fart på hjul överhuvudtaget?

I grunden pratar vi om samma hjul som bryter ner och stressar sönder många av oss. Samma hjul som många spenderar en livstid i arbetsför ålder på att längta bort ifrån. Samma hjul som successivt tvingar oss mot en klimatkatastrof, som inom några år kan vara närapå omöjlig att avvärja.

Det är klart att det finns saker som behöver göras i samhället, vi har barn som far illa, i såväl skola som hem, vi har trängsel i städerna och vi har överfyllda järnvägsspår. Det finns också många som går hemma, med en känsla av att vara utanför, inte få plats och inte vara behövda. Så några rullande hjul behövs absolut. Men samhället i stort? Inte ens när det kändes som att allt stannade upp i våras var vi nära att minska vår konsumtion till något som liknar hållbart. 

Är det inte dags för partierna att prata om att växelvis bromsa sig ur krisen istället? Sen, när vi äntligen håller en solidariskt hållbar nivå, då kan vi se vart innovationer, nyfikenhet och kreativitet för oss.