Landsbygds- och jordbrukspolitiken i Sverige i dag är två helt separata spår som sällan har kontakt med varandra, vilket de bör ha. Det enda skarpa mål som den svenska livsmedelsstrategin har är ökad produktion och det har lett till jättestora problem.

De fossila bränslena har gett en enorm mekanisering och rationalisering av jordbruket. Vi har konstgödsel som har lett till att skördarna ökat, men framför allt har det ändrat strukturen på jordbruket väldigt mycket, så att en del gårdar specialiserat sig på att bara odla växter och andra gårdar köper foder och har väldigt många djur. Den tredje faktorn är den internationella konkurrensen på grund av avregleringar och bättre kommunikationer.
Effekter av det här är förlust av biologisk mångfald, övergödning av vattendrag och hav, klimatpåverkan, en kraftig urbanisering och samtidigt avfolkning av landsbygden och tråkigare och sämre mat.

Det insatsdrivna jordbruket har lett till produktion av ett fåtal grödor som ingår i nästan all mat som säljs och äts. Det stora överskottet av dessa grödor används som foder, vilket har ökat konsumtionen av animaliska produkter. Sårbarheten i livsmedelssystemet är stor. Tre fjärdedelar av världshandeln med livsmedel är med produkter som kan odlas i både export- och importlandet.

Jordbruket har redan slagits ut i stora delar av skogs- och mellanbygderna i Sverige och det är frågan vilka delar av slättbygderna som kan hänga med.
Det behöver tvärtom bli fler människor, jordbruk, livsmedelsbutiker på landsbygden. Det finns hållbara lösningar som är bra för alla – staden, landsbygden och naturen.

Ekologiskt lantbruk har självmant avstått från en del av de här insatsmedlen, som konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel, och visat att många vill ha ekologiska produkter. Det är i lokal och småskalig produktion, som inte ens strävar efter att vara internationellt konkurrenskraftig, vi ser tillväxt i sysselsättning i dag.

Därför blev jag glatt överraskad när jag hörde talas om initiativet Northern sustainable futures i Moskosel i Norrbottens inland, en by som med under 200 invånare kämpar för sin överlevnad.

Runt 1950-talet var byn en knutpunkt för omgivande småbyar och här fanns sågverk, snickerier, fyra matvaruaffärer, skola, en hattbutik och två kaféer.

Jag pratar med ett par i byn som gjort sitt bästa för att minska koldioxidutsläppen genom att värma huset med bergvärme och solpaneler och de odlar potatis, grönsaker och bär. De berättar att all service är nedlagd och att bilen mer eller mindre är livsnödvändig, så därför startade byborna upp macken igen.

Den stora skolbyggnaden i Moskosel, som stått tom, utvecklas nu till en inspirerande plats och kallas ”Moskosel Creative lab” där människor från olika discipliner och kulturer kan mötas, leva och verka tillsammans under perioder. Teamet bakom kallar sig Northern sustainable futures.

Byggnadens nedre plan har med hjälp av volontärer byggts om till galleri och övervåningen utgörs av arbetsstudior. Bergvärme och solpaneler ska göra byggnaden självförsörjande på el och förhoppningsvis även gratis förse några andra hus i byn, för att inspirera hela byn att med tiden bli självförsörjande. Det ska bli en restaurang för alla att mötas på, med livsmedel från egen odling och från trakten.

Just nu är en kvinnlig fotograf och filmare från Polen där och fotar, intervjuar och samlar historier från trakten för att sprida gamla kunskaper och det kulturella arv som nu snabbt håller på att gå förlorat. I utbyte får hon bland annat husrum och inspiration för egna projekt. Via den nystartade videokanalen kan det hon förmedlar kanske nå nya generationer.

En italiensk designer och arkitekt får här möjlighet att utveckla ett koncept att bygga hyddor i is och trä, som smälter och byggs upp i takt med årstiderna.
Ny teknik ses inte som en fiende utan tankar på hur digitalt kan kombineras med verkliga omgivningar utforskas.

Besökarna stannar länge nog för att lära känna platsen och kulturen, vilket också minskar resornas klimatavtryck. Verksamheten är cirkulär och bygger på ett givande och tagande med naturen som förebild.

Byborna i Moskosel välkomnar initiativet och ska nu flytta sågverkets personalbyggnad Spånhålan ner till byn. Där ska bli en digital affär, kafé, läkarmottagning en gång i veckan och bagarstuga och gym i separat byggnad.
När människor gör saker tillsammans blir det bättre. Det gäller också landsbygdsutveckling.