På söndag är det presidentval i Belarus (Vitryssland). För första gången på länge har Aleksandr Lukasjenko en opposition värd namnet – men någon ny president är inte att vänta.
– Detta kan bli det smutsigaste valet någonsin, säger Belaruskännaren Ingmar Oldberg, associerad medarbetare vid Utrikespolitiska institutet.
– Han är en träig sovjetisk byråkrat som är slug och väldigt maktmedveten. Han gör allt för att hålla sig kvar vid makten, fortsätter han.
Mannen Oldberg beskriver är Belarus sittande presidenten Aleksandr Lukasjenko, som kallas för Europas sista diktator och som har innehaft presidentskapet sedan 1994.
Inför valet har en trio av kvinnor tornat upp sig som motståndare mot Lukasjenko, samtidigt som stora protester förekommit runt om i landet.
Martik Kragh, chef för Rysslands- och Eurasienprogrammet vid UI, beskriver protesterna som liknande de som kommit och gått i forna sovjetrepubliker genom åren.
– Människor kräver grundläggande värdighet. De protesterar mot att staterna är korrupta och att de mänskliga rättigheterna kränks, säger Martik Kragh.
Lukasjenkos hantering av både ekonomin och den rådande pandemin har legat till grund för protesterna. Men att de skulle leda till ett maktskifte ligger inte nära.
– Valmyndigheten kommer inte låta det ske helt enkelt. Han kommer klara det hela genom först fusk och i andra hand våld, säger Oldberg och tillägger att Lukasjenko kanske kommer att låtsas få lite lägre vinstmarginal än han annars skulle gjort.
Inga valobservatörer
Observatörer från ODIHR, organet för valobservation inom Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE) kommer inte vara på plats för att bevaka valet i Belarus, då de inte har bjudits in av landets myndigheter.
ODIHR har i ett uttalande manat belarusiska myndigheter att ta steg för att skydda grundläggande fri- och rättigheter i landet.
I förra veckan greps 33 ryska medborgare i Belarus, tillhörande den ryska paramilitära gruppen CHVK Vagner. De anklagas för att ha planerat terrorhandlingar för att destabilisera landet inför valet. Ryssland hävdar att de i själva verket var på genomresa.
– Ryssland är väldigt nervöst att väst eller Nato ska breda ut sig ännu mera. Om demokratiska krafter skulle ta över så skulle Ryssland ingripa. Jag tror att Vagner-gruppen skickades dit för att angripa och försvåra för oppositionen. Men samtidigt använder Lukasjenko ingripandet som ett sätt att visa att han ingriper även mot Ryssland, säger Ingmar Oldberg.
Från Moskva har man i över 20 års tid talat om att absorbera Belarus i Ryssland, medan Lukasjenko, som är en stark belarusisk nationalist, har stått emot. Utan Lukasjenko menar Oldberg att Belarus sedan länge skulle vara en del av Ryssland och att Moskva låter honom sitta kvar då de andra alternativen ses som sämre.
Både Ryssland och Belarus är beroende av varandra. Belarus behöver Ryssland av energi- och handelsskäl och Ryssland ser Belarus som en buffertzon mot väst.
Slag mot legitimitet
Trots sitt beroende av Ryssland beskriver Oldsberg Belarus ekonomi som stabilare än Rysslands.
– Det spelar Lukasjenko på. Han säger att landet är en ö av stabilitet när det är oroligt både här och där, inklusive i Ryssland. Han framställer sig som en garanti för stabilitet och för att allt ska förbli som vanligt. Invånarna är materialister och tänker först och främst på den egna plånboken och sin egen välfärd, säger han och tillägger att han tror att ekonomin just nu är för bra i landet för att en riktig förändring ska kunna ske.
Hur ett helt korrekt val i Belarus skulle sluta är enligt Martin Kragh nästan omöjlig att sia om. Men någon annan utgång än en vinst för Lukasjenko i helgens val ser han inte som trolig. Vad som händer därefter återstår att se.
– Protesterna är ett stort slag mot hans legitimitet. Frågan är om Lukasjenko kommer att kunna möta kraven på förändring. Skulle protesterna fortsätta även efter valdagen så har vi tidigare sett att han använt våld för att möta protester, säger Martik Kragh.
Fakta: Belarus
Belarus styrs sedan 1994 av president Aleksandr Lukasjenko och dennes auktoritära regering. Parlamentet har ytterst begränsade befogenheter. I praktiken kontrollerar Lukasjenko och hans regering direkt eller indirekt hela maktapparaten. Presidenten har rätt att utfärda dekret, det vill säga ett slags lagar som inte måste godkännas av parlamentet.
Belarus skiljer sig från grannländerna Ukraina och Ryssland då det inte finns lika många oligarker i landet. Det är fortfarande en statsapparat som domineras av gamla kommunister och säkerhetsfolk från forna Sovjetunionen. Landet är inte lika korrumperat som grannarna men samtidigt använder statsapparaten själv hårdhänta metoder.
Regimen anklagas för omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna och har utestängts från Europarådet. Belarus kallas ofta för ”Europas sista diktatur”.
Den opposition som finns i Belarus verkar under svåra omständigheter och samtliga presidentval sedan 1994 har utdömts som mer eller mindre odemokratiska.
Källa: UI/Landguiden m.fl.
Fakta: Oppositionen
Oppositionskandidaten som seglat upp heter Svetlana Tichanovskaja. Hon är hustru till bloggaren Sergej Tichanovskij, som greps i maj då han bestämde sig för att kandidera i presidentvalet. Efter det att Sergej gripits beslöt sig hustrun Svetlana att ta hans plats.
Utöver den oppositionsrörelse hon oväntat kommit att företräda har Tichanovskaja också två nära allierade – med snarlika historier. När hon talade i Minsk flankerades hon av Maria Kolesnikova, kampanjledare för den fängslade oppositionspolitikern Viktor Babaryko, och Veronika Tsepkalo, vars make Valerij Tsepkalos kandidatur diskvalificerades av valmyndigheten.
Skulle hon mot förmodan vinna presidentvalet så har hon lovat att frige alla politiska fångar och utlysa nyval där alla diskvalificerade kandidater får delta.
TT
