Världen genomgår just nu en allvarlig kris i form av coronaviruset och vi ser hur land efter land reagerar med allt större restriktioner i människors vardagsliv. Det är omöjligt att idag säga vad som är rätt och fel, men det som behöver diskuteras är våra samhällens sårbarhet och reella brist på beredskap när kriser kommer.
Den svenska regeringen ska så här långt ha beröm för att den följer vad statsepidemiologer, medicinsk expertis och övriga myndigheter ger för råd. Den skapar även krispaket för att rädda företag och andra aktörer.
Det blir samtidigt smärtsamt tydligt hur vi som samhälle har misskött underhållet och byggt ett samhälle som inte klarar av kriser. För vår beredskap är inte tillräckligt god och det har vi vetat om.
Vi inom Feministiskt initiativ hoppas att denna kris förändrar vad vi lägger resurser på i framtiden. För om det är något som krisen har visat är det att det finns pengar i staten, resurser som kommuner och landsting kommer att behöva få del av för att bibehålla dagens välfärd och stå beredda vid nästa oväntade situation.
Krisen blottlägger också behoven av ökad självförsörjningsgrad av livsmedel och en jordbrukspolitik som inte förlitar sig på import. Den visar hur vi behöver en näringspolitik som möjliggör för små- och medelstora företag att verka långsiktigt och tryggt, samt en arbetsmarknadspolitik som tryggar de mest utsatta och osäkra.
Den klargör vikten av en säkerhetspolitik som skyddar människor istället för gränser. Och behoven av att bygga upp ett starkt civilförsvar som kan vara beredda när kriserna uppstår.
Under coronavirusets framfart har det blivit extremt tydligt att det offentliga är den självklara gemenskap som kan lösa situationen – inte marknaden som politiken vurmat så mycket för. De vinstdrivande välfärdsaktörerna står plötsligt handfallna. Men de förlorade skattemedlen som flödat till multinationella företag, skatteparadis och privata fickor skulle för länge sedan ha investerats i trygga anställningar och beredskapsåtgärder.
Den kris vi nu genomgår blottlägger inte minst hur politiken för såväl bostäder, sociala insatser och migration lämnar enorma revor i skyddsnäten för de mest utsatta – de hemlösa, papperslösa, våldsutsatta, asylsökande och så vidare. Bland dessa grupper är kvinnor, transpersoner, rasifierade och funktionsnedsatta de allra mest utsatta. Det är också dessa grupper som är de mest sårbara när samhället nu släcker ned. För som feminister vet vi att hemmen är en av de farligaste platserna för kvinnor. Att tjej- och kvinnojourer samtidigt konkurrensutsätts eller förlorar sina stöd är katastrofal säkerhetspolitik.
Samtidigt öppnar den nuvarande situationen upp för möjligheter att ställa om i riktning mot trygghet på riktigt, genom sammanhållning och hållbarhet. Det kommer att bli en maktkamp om vilka krafter som får formulera lösningarna och framtidsvisionerna i en kris som denna. Här behöver vi skapa allianser och gemensamma rörelser. Undantagstillstånd brukar utnyttjas av makthavare till att inskränka vissa gruppers fri- och rättigheter. Därför är det livsnödvändigt att intersektionell och klassmedveten feminism sammanvävd med mänskliga rättigheter är tongivande i den breda rörelsen framåt.
Feministiskt initiativ vill sedan tidigare
• återställa skattekraften i syfte att stärka omfördelning, offentlig sektor och klimatomställning
• utöka antalet vårdplatser samt stärka primärvården och säkerställa trygg vård i hela landet
• att tillsvidareanställningar på heltid ska vara norm på arbetsmarknaden
• att alla arbetstagare i Sverige ska ha samma rättigheter och villkor oavsett medborgarskap
• att karensdagen vid sjukdom tas bort permanent
• att småföretagare och frilansare får likvärdiga socialförsäkringsvillkor som den som är anställd, exempelvis vid vård av sjukt barn, pension eller arbetslöshet
• att företag med upp till tio anställda ska slippa de två första veckornas sjuklöneansvar
• utreda förutsättningarna för att införa en ny organisationsform: allmännyttiga kooperativ – demokratiska företag med vinstutdelningsbegränsning och allmännyttigt ändamål. Anställda/medlemmar i sådana kooperativ bör i sin roll som anställda till exempel kunna ges likvärdig tillgång till a-kassa och andra trygghetssystem
• att vinstuttag i verksamheter som finansieras av det offentliga ska förbjudas
• att Sveriges och EU:s jordbrukspolitik och -stöd ska riktas mot rejäl omställning. För ekologi, småskalighet och matsuveränitet (självförsörjning och lokal kontroll). Vi vill ha politiska mål om självförsörjningsgrad på 80 %
• ersätta tillväxtmål med mål som handlar om jämställdhet, jämlikhet och hållbarhet
• Omrusta det militära försvaret och prioritera mänsklig säkerhet för alla här och nu – från ensidiga militära verktyg mot inbillade anfall till civil beredskap inför pandemier, miljökatastrofer och andra hot mot vår säkerhet. Detta innebär t.ex. att ersätta värnplikten med en civil utbildning i krisberedskap via MSB, fördubblade anslag till MSB, mer internationellt samarbete, och omställning av den militära industrin till samhällsnyttiga produkter (såsom respiratorer).
