När glassen är så god att ordet god inte räcker, vad säger man då? Mer än mmmm? Kanske använder man ett förstärkningsuttryck och säger att glassen är mycket, oerhört, extremt god, eller jättegod, hemskt god, skitgod. Sjukt god faktiskt. Grymt.
Någonstans på vägen dit börjar många reagera. Jättegod? God som en jätte? Är det någon som har smakat på en jätte, kanske? Vadå, hemskt? För att inte tala om skitgod. Jaså, glassen är god som skit, jamen tack då.
Det är många som retar upp sig när de hör talas om en sjukt bra låt eller en grymt fin tröja. Någon undrade om de som säger så missar vad grymt egentligen betyder, om människor i framtiden kanske inte kommer att förstå ordet när de möter det i en text som handlar om ondska och elakhet.
Men bakvända förstärkningsord är ingen nyhet i språket. Esaias Tegnér skrev redan 1824 om någon som var grymt lärd och redan då kunde man även vara grymt vacker. När Svenska Akademiens ordbok skrev om ordet grym på 1920-talet var den användningen lite lantlig och gammaldags. Nu har den kommit till heders igen, och om vi och föregående generationer fortfarande förstår ordet grym är det nog ingen fara med den saken.
Grymt fin betyder ju inte att det är grymt att vara fin eller fint att vara grym. Det som är grymt är möjligen det överväldigande i finheten. Precis som det som är väldigt fint i sig inte behöver vara väldigt i betydelsen jättestort, utan just överväldigande fint. Och en sjukt bra låt är väl abnormt bra, helt enkelt.
En del bakvända förstärkningsord har bara tappat sin betydelse, som jätte- i jätteliten eller jättesöt. Man har flyttat över det från jättestor och lagt det som ett plus på huvudordet. Lite tråkigt kanske, men för att låta förstärkningsorden behålla sin betydelse får man hålla tungan rätt i mun. Ett ord som oerhört, till exempel. Om man ska vara noga är en oerhört bra låt så bra så att ingen har hört något så bra förr. Det är stora ord – skitbra är lättare att hantera.
Om man vill kan man säga att glassen är delikat istället för att förstärka god. Men det är också motsägelsefullt, för delikat betyder egentligen känslig, på många olika sätt. Delikat mat är mat som passar mycket känsliga – delikata – smaklökar. Ett delikat samtalsämne måste hanteras försiktigt och sina delikata delar bör man vara rädd om. Men glassen är inte känslig, i alla fall är det inte det vi menar.
Det finns ett roligt ord för bakvända sammansättningar, nämligen oxymoron. Det är i sig själv en oxymoron eftersom det kommer av oxys, som betyder skarpsinnig på klassisk grekiska, och moros, som betyder dumt, enfaldigt på samma språk (jämför engelska moron).
En oxymoron består av två ord vars betydelser var för sig motsäger varandra. Det kan bli så när ett förstärkningsord bleknar, men det kan också vara en avsiktligt använd effekt, som i talande tystnad: ingen säger något, men själva tystnaden har något att berätta. Eller bitterljuvt – något som kan vara både vackert och sorgligt, eller något man minns med intensiva, blandade känslor.
Själva motsägelsen kan ge ordet något extra. Kanske är det därför vi mår sjukt bra när vi äter skitgod glass?
