De senaste två åren har Sveriges högsta punkt varit en något flyktig företeelse. Under lång tid har Kebnekaises sydtopp tronat högst upp mot himlen men i takt med att den globala uppvärmningen har ökat så har också sydtoppens regeringstid sett början på sitt slut.

Sydtoppen består nämligen av snö och is som undan för undan har smält bort och minskat toppens höjdmeter. Det i sig är inte någon överraskning. Forskare vid Stockholms universitets forskningsstation i Tarfala har förutspått den utvecklingen sedan länge.

– Under de senaste 25 åren har sydtoppen i snitt förlorat 1 meter per år, säger Gunhild Ninis Rosqvist, professor i geografi vid Stockholms universitet och ansvarig för mätningarna, i ett nyhetsbrev på universitetets hemsida.

Det som däremot är förhållandevis nytt är att nordtoppen, som består av massivt berg, i perioder har agerat högsta punkt i Sverige både under 2018 och 2019. Mätningarna görs alltid under sensommaren då en stor del av årets fallna snö har smält bort.

Under 2019 års mätning landade sydtoppens högsta punkt på 2095,6 meter, vilket är att jämföra med nordtoppens stabila 2096,8 meter. Under 2020 års mätning landade sydtoppens siffror på 2096 meter, vilket kan uppfattas som lite märkligt ställt mot utfallet under 2019.

Gunhild Ninis Rosqvist har dock en teori kring höjdskillnaden. Hon tror att det beror på att den gångna vintern var snörik och lång jämfört med 2019. All vintersnö hann därför inte smälta bort under 2020.

Enligt forskarna vid Tarfala forskningsstation kommer nordtoppen på sikt agera hösta punkt året runt.