Medan diskussionerna om basinkomst, permanent eller tillfällig, aldrig varit så livliga globalt som just under den här tiden sedan pandemins start, har det hittills varit exakt lika tyst som vanligt från våra svenska partier. Tills nu. 

För i söndags gick plötsligt Sverigedemokraterna och föreslog helikopterpengar, alltså en engångsutbetalning, på 10 000 kronor till alla svenska medborgare som är folkbokförda i Sverige. Det är ju verkligen inte en basinkomst, men det är åtminstone första gången som ett seriöst förslag om ”fria pengar” lagts fram av ett riksdagsparti. 

Det finns mycket man kan tycka om detta. Exempelvis att det är ett populistiskt utspel och inget mer. Eller att det är både orättvist och onödigt dyrt att dela ut 10 000 till alla svenska medborgare oavsett inkomst. Och man kan konstatera att förslagets uppbyggnad är både rasistiskt och korttänkt i själva sin grundform. Liksom alla förslag om ”medborgarlön” som enbart ska ges till svenska medborgare faktiskt är, oavsett om förespråkarna för medborgarskapsbaserad basinkomst är medvetna om det eller ej. För medborgarskap innebär inte riktigt vad folk tror att det innebär, och kanske speciellt inte vad Sverigedemokraterna försöker få det att låta som. 

I december förra året lade SD fram ett helt annat förslag: att bara svenska medborgare ska få lov att låna böcker på svenska bibliotek. Förutom att vara bedövande korkat ur ett integrationsperspektiv är detta förslag ett mycket talande exempel på hur de helt tar miste på vad medborgarskap egentligen innebär, utifrån att de motiverade förslaget med att ”om man ser biblioteken som en del av den skattefinansierade välfärden finns det en rimlighet i att se vilka grupper som inte är med och solidariskt finansierar systemet”. Medborgarskap blir alltså framställt som synonymt med solidaritet med staten. 

Det behöver det dock inte alls vara. Det går nämligen alldeles utmärkt att vara medborgare i ett annat land och fortfarande solidariskt finansiera det svenska systemet (fråga till exempel min tyska plastpappa som arbetat och betalat skatt här i över tjugofem år nu).

Ett mycket bättre sätt att göra en avgränsning på skulle kunna vara via skattskyldigheten. För att vara obegränsat skattskyldig i Sverige krävs att du har ”väsentlig anknytning” till landet, vilket bland annat innebär att du inte får vistas oavbrutet utomlands i mer än 6 månader. Men det kräver varken medborgarskap eller folkbokföring, så länge man arbetar eller bedriver verksamhet här. Om man betalar all sin skatt i ett visst land borde det rimligen vara tillräckligt ”bevis” på att man tillför landet något och således ingår i samhället, helt oavsett sitt medborgarskap. 

För den som ändå inte är övertygad om att medborgarskap är ett dåligt (och rasistiskt) sätt att avgöra huruvida man skulle förtjäna helikopterpengar – låt oss kolla på lite siffror. 

I slutet av 2019 fanns det 940 580 personer med utländskt medborgarskap i Sverige. Av dessa var 157 881 under 15 år och kan knappast förväntas kunna göra något åt sin medborgarskapssituation själva, men de skulle ändå inte få de 5 000–10 000 som SD vill ge till alla barn med svenskt medborgarskap. Ett klockrent recept för att skapa känslor av utanförskap; gör skillnad på barn och barn. 

Bland de tio vanligaste utländska medborgarskapen i Sverige finner vi dessutom Finland, Norge, Danmark, Tyskland och Polen, som tillsammans utgör 198 465 personer som i SD:s förslag skulle stå utan helikopterpengar, eller cash (centralt administrerat stöd till hushållen) som de vill kalla det (förbaskat fyndigt ändå, det får man ge dem). Det är inte orimligt att anta att det knappast är dessa personer som SD vill knäppa på näsan genom medborgarskapsrekvisitet i sitt förslag. Speciellt inte när Oscar Sjöstedt argumenterar för avgränsningen med det fördomsfulla argumentet ”många som inte är svenska medborgare skickar pengar till sin familj i hemländerna”. 

Alla förstår precis vilken stereotyp SD bygger upp sin argumentation på och är man rasistiskt lagd så köper man väl det, antar jag. Men till och med då ska man ha i åtanke de nordeuropeiska medborgare som bor och arbetar i Sverige som SD passar på att kasta under bussen för att komma åt ”invandrarna”. För att inte tala om alla de barn som inte själva kan påverka sin situation, oavsett medborgarskap. 

Är man inte rasistiskt lagd kan man istället bara konstatera att medborgarskapsbaserad välfärd, oavsett utformning, alltid är en dålig idé som kommer slå hårdast mot dem som redan har det svårast.