För en halv månad sedan kom ett litet modest förslag från DN:s ledarredaktion, i ärlighetens namn ska jag inte säga att de själva kallade förslaget för modest, men det flög under min och sannolikt många andras radar. Ledaren har rubriken ”De som får minst kan inte fortsätta betala mest” och handlar om problemet med att fattiga kommuner, ofta kommuner i Norrlands inland, systematiskt har betydligt mycket högre skattesatser än rikare storstadskommuner, samtidigt som de inte lyckas erbjuda samma service.

Susanne Nyström sätter fingret på ett reellt problem. Jag skrev om det i ett närliggande ämne i somras. Hennes ingång är att trots både kostnadsutjämnings- och inkomstutjämningssystem så kvarstår skillnaderna mellan glesbygdskommuner och storstadskommuner. Något som hade varit rimligt om det var för att man satsade på betydligt bättre skola, eller att ta bättre hand om sina gamla.

Men ofta handlar det om att utjämningssystemen helt enkelt inte räcker för att kompensera för skillnaderna. Vidare menar Nyström att det kommer bli än värre framgent, med en åldrande befolkning som ökar snabbare i glesbygdskommunerna kommer skillnaderna bli allt större. Men för Nyström är det dags att ge upp försöken att ”lappa och laga” i utjämningssystemen, istället har hon en lösning som är allt annat än modest: Slopa kommunernas beskattningsrätt.

För om staten sätter skattesatsen blir den lika över hela landet. Det är sant att det skulle lösa problemet med att en undersköterska i Dorotea ger en högre andel av sin lön till samhället än vad till exempel programmeraren i Österåker som tjänar 60 000 i månaden gör. Men det är en lösning på fel problem. Som skulle förstöra mer än det skulle laga.

Det kommunala självstyret skulle tillintetgöras. Medborgarnas möjlighet att påverka om man ska kunna ha kvar den där skolan för att barnen ska slippa pendla flera timmar om dagen för att få gå i skola, eller om man vill ha kvar deltidsbrandkåren i orterna långt från de större samhällena, den bygger på den lokala demokratin, och med den möjligheten att påverka storleken på kommunens budget.

För om utjämningssystemen inte fungerar, hur ska staten då fördela pengarna mellan kommunerna, för den skatt staten själv tar in? Det som återstår då är att undersköterskan i Dorotea förvisso betalar mindre i skatt, men i gengäld bor i en kommun som inte längre har råd med undersköterskor.

Tumme upp:

Det ser ändå riktigt ljust ut för Biden.

Tumme ner: ”Autonoma robotar” med rätt att döda – vilken mardröm.