DEBATT Tänk dig följande: Du planterade 300 fruktträd för 20 år sen. Det skulle ge inkomst för din familj lång tid framöver när de börjat bära frukt. Du vårdade dem ömt. Så en dag finner du alla träden vandaliserade. Ditt livsverk är till spillo. Din granne har totalförstört det. Du polisanmäler men det är inte troligt att det leder till åtal, rättegång och dom. Du är rättslös, grannen går alltid fri.
Det är något som aldrig skulle hända dig. Men det är just vad som hände Khaled Mashalah, 69, i byn al-Jabah på palestinska Västbanken. I höstas, strax innan skördetid. I hans fall var det 300 olivträd som saboterades. Den israeliska bosättningen Bat Ayin ligger nära, illegal enligt internationell rätt som alla israeliska bosättningar är.
Filmen med den gråtande olivbonden, som visas på sociala medier är ingen anti-israelisk propaganda. Det är verkligheten som skildras. Den är inspelad av den israeliska människorättsorganisationen B´Tselem och publicerades den 26 oktober.
Det som hände Khaled Mashalah är helt förfärligt, men det är ingalunda unikt. Liknande händer nästintill dagligen i olika byar på Västbanken, där de olagliga bosättningarna med sina militanta invånare finns på var och varannan kulle. Olivträden är försörjningskälla för palestinska familjer sen urminnes tider och en omistlig del av kulturen och folksjälen i Palestina. Att skövla olivodlingar genom att bränna eller hugga ner träden är ett frontalangrepp på palestinierna. Ett försök att tvinga dem att ge upp och ge sig av.
Bosättarnas metoder är infernaliska. Under årets olivskörd, som nu pågår, utsattes byn al-Hatab för en annan typ av angrepp. Invånare i bosättningen Elon Moreh släppte ut sitt förorenade avloppsvatten på olivlundens mark just när olivskördens tid var inne. Tänk dig att du måste klafsa omkring i grannens skit när du ska skörda din frukt.
Vad som är totalt obegripligt för alla med känsla för rätt och rättvisa är att denna form av terrorism får fortgå utan nyhetsrapportering i media, att världssamfundet tolererar den år ut och år in utan tal om sanktioner, att en grupp av israelerna – de militanta bosättarna – lever utanför rättssamhället och inte ställs till svars för sina trakasserier. De kan göra precis som de vill, uppenbarligen med staten Israels goda minne eftersom de inte riskerar något alls.
De israeliska soldater som är placerade på ockuperad mark ska enligt internationell rätt värna om den ockuperade befolkningen, men står i stället ofta på bosättarnas sida och låter övergreppen ske. Allt medan även småpojkar bland palestinierna fängslas för minsta sten som kastas mot en väl bepansrad israelisk bandvagn som tar sig in i byarna under sina räder.
Vi kan alla göra mer än att sucka och beklaga. Vi måste agera, kräva mer av Sveriges regering, EU och FN. Kräva sanktioner mot en stat som låter sin befolkning uppenbart terrorisera grannarna. Det behövs inte bomber och vapen för att ägna sig åt terror – det räcker med yxor, tändstickor och skitvatten.
