DEBATT Coronapandemin framställs ofta som orsakad av de ohygieniska kinesiska djurmarknaderna. Men bakgrunden är mer komplex. Experter har länge varnat för det som nu händer. Den ohämmade skövlingen av jordens naturresurser med bland annat exploatering av de stora regnskogarna och det minskade utrymmet för vilda djur som ofta bär på virus.
EU:s handelspolitik bidrar aktivt till denna exploatering. Den europeiska köttindustrin utfodras med sojabönor från Amazonas och livsmedelsindustrin använder asiatisk palmolja. EU:s jordbrukspolitik främjar stordrift som innebär infektionskänslig djurdrift där infektionerna bekämpas med antibiotika i stora mängder. Slakten av de europeiska småjordbruken bidrar till minskning av den biologiska mångfalden och utrotningen av arter. EU:s jordbrukspolitik och inre marknad skapar stordrift och omöjliggör möjligheten till en hållbar självförsörjningsgrad med livsmedel med mera.
EU:s handelspolitik har främjat skövling av jordens resurser, inklusive de fattiga ländernas befolkningar som utnyttjas som billig arbetskraft, och slår samtidigt, genom exportkonkurrens, ut både inhemsk industri och småjordbruk. Enorma folkmassor samlas i megastäder där de försörjer sig från dag till dag. Denna fattigdom och orättvisa världsordning kan visa sig vara en reservoar för både pandemier och sociala motsättningar. Det belyser samtidigt bristerna i de rika ländernas outsourcing av industri, långa försörjningskedjor och just-in-time-systemet.
Den europeiska välfärdssektorn har under EU-politiken kraftigt beskurits och fragmenterats under EU-politikens rop på avreglering, effektivisering och krav på minskade offentliga utgifter. EU:s konkurrens och upphandlingsregler utgör ett hot mot sjukvårdens leveranser av mediciner och sjukvårdsmaterial. Dåliga arbetsförhållanden inom sjukvården har varit en faktor som bidragit till spridningen av coronaviruset.
Coronapandemin har också utlöst den ekonomiska kris som experter med flera länge varnat för. EMU-systemet har delat in EU-länderna i två delar – överskotts- och underskottsländer. När överskottsländerna vägrar betala kan hela EU-projektet komma att spricka. Till detta kommer också de 1 000 miljarder euro i obetalda eurobondobligationer som betalades ut under finanskrisen 2008. De miljarder som nu trollas fram för att hjälpa den gamla industrin och ekonomin visar vilka resurser det egentligen finns för en hållbar klimatomställning.
EU- politiken har på dessa sätt bidragit till dagens kris. EU utgör en del av krisen. Nej till EU-politiken – nej till EU.
