I studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften eLife, har forskare, ledda av evolutionsbiologen Lydia Luncz vid University of Oxford, studerat grupper av krabbmakaker – även kallade långsvansade makaker – på två öar utanför Thailands östkust.

Det som gör krabbmakakerna i det här området extra intressanta är att de använder stenredskap. Redskapen används för att krossa och bryta upp skalen på ostron, havssnäckor och krabbor som aporna hittar i tidvattenzonen längs kusterna.

Skaldjuren utgör apornas viktigaste föda på öarna och stenredskapen har gjort makakerna extremt effektiva i sitt födosök – så effektiva att skaldjuren nu är hotade till sin existens.

Luncz och hennes kollegor fann att en art av ostron som makakerna äter har minskat kraftigt i storlek, med i genomsnitt 70 procent, på grund av att aporna normalt alltid konsumerar de största individerna först. Som ett resultat har aporna börjat använda allt mindre redskap.

Katastrofal minskning

Vissa individer bland makakerna är synnerligen skickliga i sitt val av redskap. Med ett enda redskap kan de bryta upp skalen på dussintals ostron som de sedan äter upp.

Redskapen har gjort det möjligt för makakerna att komma åt stora mängder av en föda som är mycket rik på proteiner, kalorier och andra näringsämnen – en stor fördel i kampen för tillvaron.

Cirka 80 makaker lever på den ena av de två öarna, Koram Island. Enligt forskarnas kalkyler sätter de i sig 441 000 olika skaldjur under ett år. Trycket på skaldjuren är med andra ord mycket hårt.

Som ett resultat har vissa skaldjursarter minskat katastrofalt. Antalet havssnäckor av arten Planaxis sulcatus har gått ned med nästan 75 procent i tidvattenzonen på Koram.

Det är uppenbart att makakerna håller på att såga av den gren de sitter på. De har helt klart överexploaterat sin födobas.

Människan inte unik

Att vi människor under vår historia har betett oss på det här sättet är välkänt. Ända sedan istiden har vi jagat och fiskat djurarter till utrotningens brant – utan en tanke på morgondagen.

Överexploateringen har möjliggjorts genom vår avancerade teknologi. Det började med stenyxor och fortsatte fram till dagens höghastighetsgevär och högeffektiva fiskeredskap.

Det antogs länge att redskapsanvändning var en egenskap unik för människan. Den föreställningen sprack på 1960-talet när det visade sig att schimpanser också använde redskap – och sedan dess har även orangutanger, kapucinapor, makaker, kråkfåglar och delfiner avslöjat att de har samma förmåga.

Men makakerna i Thailand representerar det första exemplet på överutnyttjande av naturresurser med hjälp av redskap hos en annan art än människan. Vi är inte unika ens på denna punkt.

"Överbefolkad"

Att djur ibland kan göra slut på en födoresurs är relativt välkänt. Schimpanser har exempelvis visat sig kunna utplåna hela populationer av colobusapor. Detta har dock skett utan redskap.

Forskarna påpekar att makakerna på Koram har uppnått osedvanligt hög täthet, kanske som en effekt av den rikliga födan. Ön är med andra ord ”överbefolkad” – vilket påminner om hur vår egen art fungerat under historiens lopp.

Om överexploateringen av skaldjuren fortsätter kan det hända att de till slut blir så sällsynta att det inte längre lönar sig för makakerna att söka föda med hjälp av stenredskap.

I så fall kan det hända att redskapsanvändningen – som tveklöst är ett inlärt, kulturellt fenomen – upphör och glöms bort. Det vore kanske bra för skaldjuren, men samtidigt sorgligt med tanke på att makakerna utgör ett fascinerande bevis för att inte bara människor beter sig kortsiktigt när det gäller resursutnyttjande.