DEBATT Pälsdjursindustrin faller i land efter land i Europa. Djurplågeriet går inte längre att ignorera. Dessutom har minkfarmerna blivit en reservoar för smittspridning under pandemin. Om vi inte tar tag i frågan nu riskerar Sverige att bli ett av de sista länderna i Europa där pälsdjursuppfödning fortfarande är lagligt. Vi borde kunna bättre än så.
I tisdags, den 29 september, kom beskedet att Frankrikes regering nu beslutat att fasa ut pälsdjursindustrin till år 2025. Frankrike blir då det 16 landet i Europa som tagit steget bort från den oetiska pälsdjursuppfödningen. För bara någon vecka sedan kom också beskedet att ett liknande beslut är på gång i Polen, som har världens tredje största pälsdjursindustri där omkring fem miljoner minkar dödas varje år. Nederländerna, som sedan tidigare beslutat att avveckla pälsdjursindustrin, har valt att tidigarelägga avvecklingen som nu ska vara slutförd senast mars 2021.
En av anledningarna till att den omfattande utfasningen av pälsdjursindustrin inom EU sker just nu är att pandemin har riktat ett nytt ljus mot pälsdjursindustrins många brister. Att hålla minkar tätt i burar, likt de som går att se på bilder från djurmarknader bland annat i Kina, innebär stora risker för spridning av virus mellan djur och människor, så kallade zoonoser.
Vår tids mest kända zoonos är förstås covid-19. På minkfarmer i Nederländerna och i Danmark har covid-19 spridits som en löpeld bland minkarna, från människor till minkar och från minkar till människor. Minkfarmerna har blivit en reservoar för covid-19 där utbrott efter utbrott kan ta sin början. Så länge djur hålls tätt i burar där kontakt med människor inte går att undvika kvarstår risken för spridning av zoonoser.
För bara några dagar sedan publicerades en debattartikel i DN där över 120 veterinärer och akademiker vädjar till regeringen att följa andra länders exempel och avveckla pälsdjursindustrin. Även Sveriges Veterinärförbund gick häromdagen ut och meddelade att de delar bilden av att pälsdjursindustrin bör avvecklas omgående, både av hänsyn till risken för spridning av virus och på grund av det undermåliga djurskyddet.
Att pälsdjursindustrin innebär jobb på landsbygden framförs ibland som ett motargument till att avveckla pälsdjursuppfödningen i Sverige. Men trots att det rör sig om omkring en halv miljon minkar i Sverige så innebär detta i praktiken endast ett fåtal företag och mycket få arbetstillfällen. När branschen dessutom har svårt att sälja minkpälsar till ett högre pris än produktionskostnaden så är detta ett bra tillfälle att ge omställningsstöd för att skapa hållbara jobb på landsbygden snarare än stöd till en bransch som allt fler tar avstånd ifrån.
Sverige stoltserar ofta med sina höga ambitioner för djurskyddet. Men nu håller vi på att bli sist kvar i Europa med att tillåta detta lidande. Det är en skam att vi tillåter vilda djur som i det fria lever ensamma och rör sig kilometervis dagligen att hållas tätt i gallerburar bara för att deras pälsar ska säljas som lyxprodukter. Djur som i vanliga fall simmar, jagar och leker fritt föds istället upp till ett liv i svenska burar. Ska pälsdjursindustrins sista utpost bli Sverige? Är det så vi vill att andra länder ska se på Sveriges högt ställda ambitioner för djurskyddet?
Vi kan bättre. Sverige ska inte vara det sista landet i Europa som håller fast vid en motbjudande pälsdjursindustri. Den behöver avvecklas, inte utvecklas.
