Vi har en våning på X-gatan, säger någon. Tänker du dig också stora rum med höga fönster, spegeldörrar, stuckatur flera meter upp i taket och ett kök som kan rymma en mindre skridskobana? Separat köksingång, kanske en jungfrukammare?
Många har olika associationer till våning och lägenhet, men för andra är det precis samma sak. Lägenhet är i vilket fall som helst ett underligt ord – man kan inte gissa sig till att det är en bostad, och det var inte heller självklart från början.
”En Smålandsost afgår med första lägenhet”
Svenska Akademiens ordbok, som bland annat tar upp ordens historia från 1521 och framåt, tar upp elva betydelser av lägenhet. Den del av SAOB där ordet finns med kom 1941, och där förklaras lägenheten som ett läge, en situation, en jordegendom, en transportmöjlighet eller någon annan möjlighet, nytta eller bekvämlighet. Just transportmöjlighet är en vanlig betydelse.
”En Smålandsost afgår med första lägenhet öfver Carlshamn” skrev Esaias Tegnér 1824 – osten skulle alltså skickas så fort som möjligt.
Först på tionde plats kommer lägenheten som bostad: ”(med kök l. kokvrå försedd) bostad (särsk. i hyreshus) våning; ofta; mindre våning”.
För den som har undrat över ordet olägenhet går det upp ett ljus. Det är ju inte motsatsen till en bostad, även om hemlöshet är en olägenhet för den som är utsatt, utan motsatsen till bekvämlighet och nytta.
Numera är en lägenhet nästan alltid en bostad, men snarare än att säga att lägenheten är en liten våning skulle man väl säga att våningen är en stor lägenhet. I den mån man alls skiljer dem åt.
Boning, Wohnung, våning
Jag har också hört våning definieras som en lägenhet som man kan gå runt i, från rum till rum till rum till kök till rum utan att vända, och så småningom komma tillbaka där man började. Men vanligare är nog idén att en våning ska ta upp ett helt våningsplan.
Det tyska ordet Wohnung betyder lägenhet, vilken lägenhet som helst. Och wohne betyder bo – wohne och Wohnung är som bo och boning. Ursprunget till både Wohnung och våning är det medellågtyska woninge eller waninge, som betyder uppehåll, bostad med mera. När man började använda ordet våning på svenska på 1500-talet betydde det bostad. Ett våningshus var ett bostadshus och en invånare är än i dag en som bor på en plats.
I andra språk som använder någon variant av ordet wohne eller våning har det ingenting med våningsplan att göra. På danska, norska och tyska heter det etage i olika varianter, på holländska heter det verdiepung: ”Ik woon op de derde verdiepung” betyder ”jag bor på tredje våningen”.
Våningen som våningsplan är alltså en senare historia, och tanken att en våning som man bor i måste ta upp hela våningsplanet är en efterkonstruktion. Däremot måste våningen ligga i ett hus med flera bostäder – en villa är ingen våning, hur många våningar den än har.
Förvånansvärt lika
Våningens trapphus skulle kunna vara en förvåning – med marmorgolv och snirklig gjutjärnsgrind till hissen. Men det är det ju inte. Förvåning är en känsla som inte har något speciellt med boende att göra, så vad är det för våning som kommer efter för?
Orden är släkt med varandra, men så avlägset att likheten nästan är en slump. Våning, wohnung, wohne och woon kommer från samma ordstam som van, vän och vänta. Förvåna är ett gammalt dialektord som bland annat har använts i Dalarna i betydelsen ”vara utöver förväntan”, och förvånad blir man alltså när något inte är som man har väntat sig.
Att ordet inte längre bara används på dalmål beror på Samuel Columbus, författare, språkteoretiker och språkforskare som levde på 1600-talet. Redan då ville han förnya skriftspråket så att det återgav ”fulle daglige taalbruket”. Hans sätt att både stava och beskriva språket säger mycket om hur man talade på den tiden. Inte minst i Dalarna, eftersom han själv kom från Hedemora – han skriver bland annat oohl och håhl istället för ord och hård.
I sin bok En svensk ordeskötsel (länken går till en sen 1800-talsupplaga med moderniserat språk) har han en lista över talspråkliga uttryck som han ville ta upp i skriftspråket. Där finns flera ord som i dag finner sig lika väl tillrätta i skrift som i tal, till exempel gryning, skymning, andfådd, avgöra och förvåna.
En kvart att kvarta i
Kvart är ett lite slangigare ord för bostad. Ibland är kvarten en lägenhet där folk droppar in och sover – kvartar – kanske i brist på egen bostad. Men man kan även ha förstahandskontrakt på kvarten och bo där under helt ordnade former. Det är militärtermen inkvartering som har flyttat in i det civila livet och gjort det bekvämt för sig. Efter råd och lägenhet.
