De som jobbar på Nyhetsbyrån Järva är trötta på hur andra nyhetsmedier skriver om deras bostadsområden i förorten och vill istället visa mer av allt det konstruktiva som görs i Järvaområdet.

Kerstin Gustafsson Figueroa startade Nyhetsbyrån Järva för två år sedan:

– Vilka röster hör man i dag? Alla som jobbar på Nyhetsbyrån Järva bor eller arbetar i Järvaområdet utom jag som bor två t-banestationer bort.  På så sätt ger vi plats för många fler röster och kan ge en mer mångfasetterad bild av Järva, säger hon.

Sedan pandemin utbröt har just närheten till läsarna gjort att informationen om coronaviruset nått många fler. I dag har man runt 30 000 unika läsare i månaden.

– Vi sänder uppdateringar varje vecka på somaliska om vad Folkhälsomyndigheten rapporterar. Senast ett reportage om tilldelningen av evakueringsbostäder för de äldre i Järva. Antalet unika läsare har tredubblats sedan det första utbrottet av corona.

Nyhetsbyrån Järva var först med att informera på somaliska, att samarbeta med lokala poddar och ha en aktiv och välbesökt debattsida.

– Den stora skillnaden är att vi är närvarande på plats, som nu när jag fått veta att barnen är tillbaka på förskolan i Rinkeby efter att de har hållits hemma en tid på grund av pandemin. Det är för att jag känner dem som arbetar på förskolan.

Det lokala berör

Det var när Kerstin Gustafsson Figueroa jobbade på en lokaltidning med bevakningsområdet Järva som hon förstod betydelsen av lokal journalistik.

– Det som är lokalt intresserar och berör människor. När jag slutade på tidningen kände jag att ville fortsätta att rapportera från orten. Nu när vi ska jobba hemifrån och inte kan vara närvarande på samma sätt, blir det annorlunda.

Enligt traditionella medier ska journalisten vara kritisk och granskande för att det ska vara ”riktig” journalistik.

– Vi är absolut inte okritiska utan kritiserar ofta förvaltningarna. Skillnaden är att de stora medierna bara kommer när det ”bränner till” som allvarliga brott och olyckor. Vi har vanlig nyhetsrapportering, men skriver mer och även om andra frågor som berör människorna i Järva. Det har funnits ambitioner hos de traditionella medierna att flytta ut redaktioner från innerstan men det märks inte i rapporteringen.

Det är inte en lätt sits att driva en nyhetsbyrå på webben ur ekonomisk vinkel. Många webbmedier går också med förlust.

– Det som vi tar in på annonser är försumbart men vi hoppas på statligt stöd. Jag håller kurser i lokal journalistik för dem som bor i området och får på så sätt in nya skribenter.

Trots att pandemin skapar svårigheter så publicerar nyhetsbyrån två, tre artiklar per dag som skrivs av redaktionen och av de boende i Järva.

Speglas i samhällsbilden

Andrea Davis Kronlund, fotograf och konstnär är en av dem som startade nättidningen Krull Magazine 2016. Tanken var att ta itu med en viss osynlighet av afrosvenskar i medierna och även att ifrågasätta stereotypa skönhetsideal. Att det skulle bli en nättidning var alla överens om då tryck och distribution skulle bli för kostsamt.

Nu ser Andrea Davis Kronlund att hon fått lön för mödan då hon tycker sig se en förändring sedan starten för fyra år sedan. Inte bara i tidningar där svarta människor syns mer på omslagen utan även på reklampelare i det offentliga rummet.

– Ja, jag ser vissa positiva tendenser i dag, att den svarta kvinnan eller mannen är oftare representerade i medier, att de som är ansvariga för medier och reklam har börjat tänka annorlunda. Exempelvis i reklam för klädvarumärken som man ser på stan i utomhusreklam. Jag tänker på afrosvenska barn, på mina egna barn, att de ska kunna identifiera sig med de personer de ser i medierna.

Stereotypa skönhetsideal

Men det handlar inte bara om hudfärg utan även om stereotypa skönhetsideal som att du ska ha en viss längd, hårfärg, ha hår på huvudet och en speciell vikt för att få synas i medierna.

– Inte bara mörkhyade utan även svenskarna själva drabbas av de här skönhetsidealen. Det som visas är en klichébild av svenskarna som de flesta inte kan leva upp till. Ett barbie-dockideal som rimmar illa med medelsvensson.

Själva projektet Krull Magazine började som ett experiment och är helt självfinansierat från start men man byter tjänster med folk för att hålla nere kostnaderna. Då många utanför Norden fattade intresse för tidningen så började man alltmer gå över att skriva på engelska.

Redaktionen har upplevt trakasserier i kommentarsfältet och man kände sig tvungen att stänga av det. Även om de flesta läsare var positiva så räckte det med någon elak kommentar för att sänka en.

– Men vi funderar på att öppna upp kommentarsfältet igen för att se om det fungerar bättre nu.

Tidningen har runt 10 000 unika läsare i månaden och kom i början ut med nytt material två gånger i veckan. Nu, för att alla som jobbar med tidningen har krävande heltidsjobb, så kommer nytt material ungefär två gånger i månaden. En handfull personer jobbar på redaktionen. De är layoutare, skribenter, fotograf och en moderedaktör.

Dagens Muslim kom ut med första numret 2016 som ett alternativ till en traditionell tidning och ägs av den shiamuslimska församlingen Imam Ali Islamic Center.

Hur ser det ut i dag inom den traditionella pressen när man vill berätta om muslimers liv?

– Det är oroväckande att de experter som intervjuas har bristande kunskaper om muslimer och ofta har en negativ inställning till islam. Medierna ger en bild av hur verkligheten ser ut som vi inte alltid tycker stämmer, exempelvis diskussionen om förbudet att bära slöja. I en sådan viktig fråga anser vi att muslimska representanter borde få uttala sig, säger Akil Zahiri som är ansvarig utgivare och chefredaktör för Dagens Muslim.

Det finns ungefär 800 000 personer i Sverige i dag som är muslimer. Islam är en religion med många olika inriktningar och det är inga knivskarpa gränser mellan de konservativa och de mer liberala grupperna.

Hur skulle du önska att muslimer skildras i traditionella medier?

– Att man tar upp problem som exempelvis hur segregationen ska minska i samhället. Det borde vara fler muslimer som själva berättar om sitt vardagsliv, sin tro och sina utmaningar i livet.

Ett av tidningens syfte är att lyfta fram kvinnans roll i samhället.

– Vi anser att det ibland pratas alltför negativt i Sverige om hur islam ser på kvinnan. Det är en bild som vi inte håller med om. Koranen är i vår uppfattning tydligt med att män och kvinnor är jämlika och har samma värde. Ingen är bättre än den andra.

Belysa frågor

Tidningens mål är inte att vara en journalistisk produkt som ska granska och vara kritisk utan dess roll är att belysa frågor som diskuteras i samhället, säger Akil Zahiri.

– Det är medlemmarna i centrat som hjälper till att skriva artiklarna och de är inga utbildade journalister. Fem personer skriver regelbundet men inte på heltid. En person är heltidsanställd men arbetar även i församlingen.

Under pandemin har information om rekommendationer från Folkhälsomyndigheten gått ut regelbundet på församlingens hemsida men inte i tidningen. Rekommendationerna är på svenska, arabiska och persiska.

– Vi har haft gudstjänst och andra aktiviteter online.  Majoriteten av muslimerna har kunskap om dessa program. När det gäller coronapandemin tror vi att informationen om smittspridningen inte nådde alla med utländsk bakgrund, speciellt inte de äldre och speciellt inte i början av spridningen.
Dagens Muslim kommer ut en gång i månaden som tryckt tidning men också på webben med nyheter och artiklar. Antalet är 1 500–2 000 som läser den digitala versionen regelbundet. Alla artiklar är på svenska, något som uppskattas speciellt av ungdomarna.

Brev med hotelser

Tidningen har fått mejl och brev med hotelser. För tre år sedan blev Imam Ali Islamic Center där redaktionen finns utsatt för en anlagd brand. Branden blev klassad som mordbrand men ingen dömdes.

Debatten skapar polaritet

Mia Lövheim, Uppsala universitet, är professor i religionssociologi och hennes forskning berör framförallt samspelet mellan medier, religion och kultur i samhällsdebatten.

Under senare år har hon undersökt förändringar i religionsbevakningen mellan åren 1988 och 2018 i svenska dagstidningar.

– Det finns studier som visar att vi ligger kvar på en mer tolerant nivå än övriga nordiska länder men även studier som visar att vi svenskar har blivit mer skeptiska. Framför allt till islam efter 2015 då mängden flyktingar som sökte asyl i Sverige under hösten var större än väntat, säger Mia Lövheim.

Begränsad syn

De traditionella medierna har ofta en begränsad syn i hur de berättar om människor trots att deras uppdrag är att spegla hela samhället. Vissa grupper är inte alls representerade eller bara till en viss del trots att de utgör en stor grupp.

– Mediernas dramaturgi fungerar ju så att det som väcker intresse och debatt – det som får människor att reagera – är det som prioriteras. Debattens karaktär är inte att ge nyanser utan skapa en polaritet. Vi kan tycka illa om det men det är så vi har byggt upp mediernas kritiska och granskande roll i samhället. Det är svårt att driva ett intresse utifrån vardagsfrågorna då det inte är lätt att hitta en intressant vinkel.

Däremot finns det i dag ett större intresse för den religiösa fastemånaden ramadan.

– När ramadan kan skildras utifrån en högtid och vad man äter är det ett område som är ganska ofarligt att diskutera. På så sätt kan människor få ett positivt kulturutbyte.

SVT har gjort försök att visa muslimers vardagsliv i programserien Jag är muslim, där man ville visa tittarna hur det är att leva som muslim i Sverige i dag.

– Men det väcktes nästan ingen diskussion om programmet bland tittarna.
Det är annorlunda när det handlar om genrer som film och litteratur. Filmer som skildrar muslimers vardagsliv kan väcka stort intresse då man kan identifiera sig med skådespelarna och leva sig in i handlingen på ett annat sätt än när det gäller saklig nyhetsförmedling.

Radikalisering

Programserien Kalifat som handlar om tre unga kvinnor som åker iväg för att ansluta sig till IS fick mycket uppmärksamhet. Kalifat är ett exempel på svårigheten att vilja ge en mer nyanserad bild av islam men för att väcka publikens intresse så måste man ha med en kontroversiell fråga. I detta fall radikalisering.

Medan religiös mångfald ofta presenteras i medierna som ett problem finns det beskrivningar där religionen ses som en resurs för individen. I sin undersökning beskriver Mia Lövheim hur en ung pojke tar hjälp av religionen för att bli en framgångsrik idrottsman och en ung kvinna i slöja som med hjälp av sin tro har läst vidare efter gymnasiet.

Nyhetsvinkeln är ofta att porträttera religiösa auktoriteter och regelverk som ett problem för individen och samhället.

– Det är ju hur nyhetsmedier fungerar och den roll de har i samhället som granskande och kritiska. Det är därför vi hamnar i debatter och polariseringar om ifall skattepengar ska gå till religiösa skolor, om föräldraskap med mera.

Hur är det då med kristendomen i det sekulariserade Sverige?

– Det finns något mer utrymme för Svenska kyrkans företrädare att komma till tals i medierna och det beror på att medierna har bättre kunskaper om kristendomen. Däremot finns en kunskapsbrist inom journalistkåren, exempelvis har man dålig kunskap om variationer inom islam, och då blir det mer vanligt att använda sig av stereotyper, säger Mia Lövheim.