För drygt två månader sedan skrev jag i en ledare: ”I Europa liksom i stora del av världen pågår just nu ett gigantiskt experiment, ett experiment där folk stängs in i sina lägenheter, ett experiment där demokratin och grundläggande rättigheter sätts ur spel. Det är ett experiment som ingen vet var det kommer sluta, men vi vet att om det går illa så kan det bli riktigt riktigt illa. Inte bara för oss utan i värsta fall för generationer.” Därför behöver vi ”vara ännu mer vaksamma mot nationalistiska och totalitära tendenser än vanligt. Och inte minst, vi behöver vara beredda att göra allt för att rulla tillbaka demokratin igen så snabbt det bara går när allt detta är över”.
Då hade gränser stängts i stora delar av Europa, utegångsförbud införts, mötesfriheten avskaffats. De som spred ”falska nyheter” kunde i flera länder få flera års fängelse. I land efter land övervakades invånarna med drönare, utkommenderad militär och massövervakning av folks mobiltelefoner. Värst var det i Ungern där demokratin avskaffades helt och Orbán fick obegränsad makt på obegränsad tid. Militären tog kontroll över 140 ”särskilt viktiga” företag. Och den som bröt mot karantän riskerade åtta års fängelse.
Norge var också på väg att helt avskaffa demokratin och ge Solbergs regering oinskränkt makt. I ett annat av våra andra grannland, Finland, sattes militära vägspärrar upp för att upprätthålla inre gränser.
I Sverige klarade vi oss mer lindrigt undan, men det dröjde inte så länge efter att jag skrev den ledaren förrän regeringen försökte sig på att följa Ungern, Polen och Norge och ge sig själv lagstiftande makt. Den maktbefogenheten begränsades som tur var kraftigt tack vare en högljudd opinion och aktiv opposition.
Lika problematiskt ur demokratiskt synpunkt var införandet av ett förbud mot sammankomster för mer än 50 personer och att man gjorde det utan ett slutdatum. Ett hårt ingrep mot den grundlagsskyddade mötesfriheten.
Nu, när vi sakta håller på att öppna upp, utmanas det förbudet, ett förbud som fortfarande inte fått något slutdatum. Några tusen, i huvudsak unga, har demonstrerat mot det vidriga mordet på George Floyd i USA och mot rasismen såväl här som där. Och politiker, ledarskribenter och sociala medier kokar av ilska. Hur kan några demonstrera under en rådande pandemi?
Mötesfriheten är en grundlagsskyddad rättighet och en hörnsten i demokratin, att upprätthålla en begränsning av den är att inskränka demokratin. Om det sker bör det vara ett extremt undantag och inte ett löpande tillstånd utan kontrollstationer. Då är demokratin verkligen illa ute.
Låt oss också slå fast att det varken är olagligt att ordna demonstrationer eller att delta i dom även om det blir mer än 50 personer. Unga, som det i huvudsak handlade om, är dessutom både de som löper minst risk att bli smittade och minst risk att bli allvarligt sjuka.
Just nu fylls badstränderna, shoppingladorna och många andra ställen med folk. I ladorna ofta även äldre, de som är en större riskgrupp. Till det största shoppingmeckat av alla, Gekås i Ullared, kommer det uppåt 4 000 besökare per dag. Inomhus, där smittan sprids betydligt effektivare än ute enligt Folkhälsomyndigheten. Och det är inget som varit förbjudet under hela pandemin i Sverige. Om en dryg vecka ska folk få trängas, inte på bara bussar till Gekås utan på bussar, tåg och flyg till hela landet. Det bedömer inte Folkhälsomyndigheten och regeringen vara ett problem.
I det läget är inte det stora problemet att några unga demonstrerar och därmed tar tillbaka en av vår grundlagsskyddade rättigheter. Tvärtom, är det någon begränsning som bör utmanas så är det just den. Och är det några som ska utmana den så är det just de unga, de som är minst riskgrupp. Och är det något som den gränsen ska utmanas för så är det den vidriga rasismen och det dödliga våld som den leder till.
Istället för att försöka lösa upp demonstrationerna med våld borde polisen få direktiv att hjälpa till så demonstrationerna kan ske så smittsäkert som möjligt. Ge tillståndet på stora ytor och underlätta för folk att stå utspritt. Nu skapade de istället ett kaos som garanterat var värre för smittspridningen än om demonstrationen fått ske i lugn och ro.
Det är nu det avgörs om vi kommer komma tillbaka till levande demokratier efter Europas gigantiska experiment eller fastna i det auktoritära. Det är dags att rulla tillbaka demokratin.
