”Förskolebarn klippt – föräldrarna kränkta” stod det på en löpsedel utanför Coop förra veckan. Över hela löpsedeln, som huvudnyhet.
Historien bakom är att en ettåring en dag i höstas hade kortare lugg när föräldrarna skulle hämta henne från dagis än hon hade haft på morgonen. Fem centimeter kortare, det är mycket på en sådant litet huvud. Ingen i personalen hade klippt henne och det var alldeles rakt klippt, så det kunde inte vara ett barn.
Föräldrarna tyckte att personalen borde haft bättre koll och anmälde händelsen till Barn- och elevombudet. Om okända vuxna kan smyga sig in på förskolan och klippa håret på ett barn finns det ju någon sorts problem.
Men det var rubriken som hängde kvar i medvetandet som något obehagligt hela vägen hem. Vi funderade på vad det var för fel med den. ”Föräldrarna kränkta.” Vad menas med det? Vadå, kränkta?
Enligt ordböckerna betyder kränka ”förolämpa; våldföra sig på; bryta mot”. Man kan inte bara kränka personer utan också lagar, gränser och rättigheter. Eller livet – kristdemokrater brukade tala om livets okränkbarhet på den tiden de var intresserade av sådant. Även om det mest handlade om embryon.
Vi vet inte vad som hade hänt. Om någon utifrån hade smugit sig in och klippt barnet eller om en förälder på besök hade räddat henne när hon hade fastnat med luggen i playdo-leran. Eller om en klåfingrig person i personalen helt enkelt tyckte att lilla Elvira skulle se bättre ut med kortare lugg och tagit saken i egna händer. Och ljugit om det efteråt.
Av alla dessa scenarier är det bara playdo-varianten som är okej. Men det är barnets rättigheter som kränks, inte föräldrarnas. Ingen annan har rätt att bestämma om ens hår. Om man är ett år gammal kan man överlåta ansvaret till sina föräldrar, men håret är fortfarande ens eget. Föräldrarna kan i och för sig ha tyckt att den som klippte barnets hår utan att fråga dem kränkte deras omdöme.
Men jag tror, och det är därför löpsedeln känns så ofräsch, att rubriksättaren istället har anslutit sig till kommentarsfältsbetydelsen av kränkt. Om någon i en diskussion i ett kommentarsfält frågar om man blev kränkt nu är det inte en fråga som ställs av omtanke, utan ett hån. I så fall betyder rubriken på löpsedeln ungefär det här: ”Ett barn fick sitt hår klippt i förskolan. Föräldrarna överreagerar och är löjliga.” Det är rätt osmakligt att skriva så på en löpsedel.
Förresten kan man bli sekundärkränkt också – det står på 2016 års nyordslista, så det är väl lite äldre än så. Sekundärkränkt blir man om man reagerar på att någon annan blir illa behandlad. Det är definitivt hånfullt, som om det var jättelöjligt att tänka på andra. Och det kanske det är i den värld som den här jargongen kommer ifrån.
Jag kanske ska påpeka att barnet som fick luggen klippt antagligen inte alls heter Elvira. De flesta gör ju inte det.
