Norska medborgare har rätt till en säker och hälsosam miljö, enligt grundlagens 112:e paragraf. Enligt de två lägre rättsinstanserna är det inte ett hinder för att dela ut licenser för oljeborrning i känsliga områden i Arktis. Nu hoppas Greenpeace och Natur og Ungdom som stämt staten att Högsta domstolen ska komma till en annan slutsats.

Och det är inte bara i Norge som staten stått inför rätta, anklagad för bristande hänsyn till klimatet. De senaste åren har exemplen blivit allt fler. Ett av de mest uppmärksammade är det så kallade Urgendafallet i Nederländerna där staten fick bakläxa för otillräckliga klimatåtgärder. Utsläppen av växthusgaser minskar för lite, slog Högsta domstolen fast i december i fjol.

Domen tvingar nu regeringen att göra mer – och fort ska det gå. Minst 25 procent ska utsläppen minska till årets slut jämfört med 1990. Betydligt mer än de 15 procent som landet hade uppnått när domen föll. Sedan dess har regeringen bland annat skyndat på den utfasning av kolkraften man redan hade beslutat om.

"Klimatlagen ser till helheten"

En liknande process skulle kunna drivas i Sverige, menarJonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet. Sedan tre år tillbaka har Sverige en klimatlag.

– Den är inte i första hand skriven som en lag som är tänkt för processer utan för att instruera regeringar, men jag menar att den också skulle vara viktig vid en stämning mot staten, säger Jonas Ebbesson.

När mark- och miljööverdomstolen tog ställning till den planerade utbyggnaden av oljeraffinaderiet i Lysekil ansåg man att klimatlagen inte  av Preemraff inte skulle kunna tillämpas för att stoppa projektet. Det håller Jonas Ebbesson med om.

– Det var en helt riktig bedömning, klimatlagen ser till helheten, inte enskilda verksamheter, säger han.

Bröt mot Europakonventionen

Jonas Ebbesson ser däremot framför sig att exempelvis boende i områden som är särskilt sårbara för klimatförändringar skulle kunna gå samman och stämma staten om de anser att staten inte gjort tillräckligt för att skydda dem. Det skulle kunna handla om människor vars hus hotas av översvämningar eller kanske renägande samer vars verksamhet hotas av mildare vintrar.

– Man måste påstå att man är utsatt personligen drabbad för att kunna föra talan i en sådan här process.

I Urgendafallet fälldes staten för att ha brutit mot Europakonventionen. Enligt denna ska var och ens rätt till liv skyddas genom lag. Var och en har också rätt till skydd för sitt privat– och familjeliv och sitt hem. Nederländernas Högsta domstol slog fast att bristerna i klimatpolitiken innebar att invånarna i det låglänta landet som hotas av stigande havsnivåer inte fick dessa rättigheter tillgodosedda.

Den nederländska statens argument om att landets utsläpp inte ensamt utgjorde ett hot, avfärdades av domstolen. Varje land måste ta sin del av ansvaret. I det avseendet skulle svenska domstolar komma till samma slutsats, tror Jonas Ebbesson.

Däremot är det tveksamt om en sådan stämning skulle vara framgångsrik i Sverige i dag, enligt Jonas Ebbesson. Sverige har redan uppnått den utsläppsminskning på 25 procent sedan 1990 som den nederländska domstolen ansåg vara en miniminivå. Även om domen inte är prejudicerande i Sverige och och en svensk domstol skulle kunna göra andra bedömningar om vad som krävs, tror Jonas Ebbesson att staten skulle hävda att man fått ner utsläppen mer än många andra jämförbara länder.

– Men om forskningen inom fem eller tio år skulle visa att det är ännu mer bråttom eller om politikernas åtgärder för att minska utsläppen saktar ner kan det bli ett annat läge.

Staten stämdes för Vattenfalls brunkolsaffär

Sedan 2010 finns också en mening i regeringsformen om att ”det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer”. Formuleringen kan tyckas fluffig och har aldrig prövats i domstol. Men den kan komma att spela roll i en stämning där man hänvisar till klimatlagen och Europakonventionen, tror Jonas Ebbesson.

– Regeringsformen skulle få betydelse främst för att den också bekräftar att staten har ett klimatansvar, säger han.

Redan 2016 stämde organisationerna Fältbiologerna och Push Sverige staten efter försäljningen av Vattenfalls brunkolsgruvor till ett tjeckiskt bolag. Men någon rättegång blev det aldrig, såväl tingsrätten som hovrätten beslöt att inte ta upp fallet. Rimliga beslut, enligt Jonas Ebbesson som inte heller han kunde se någon rättslig grund för den processen. Det gäller att tänka sig för innan man formulerar en stämning, menar han.

– En oseriös eller ogenomtänkt stämning kan få motsatt verkan. Den skulle kunna ge intrycket att domstolarnas dörrar är stängda och få andra att avstå från att driva processer som kanske skulle kunna lyckas.

Att en domstol går in och talar om för folkvalda politiker vad de ska göra är inte självklart ur ett demokratiskt perspektiv. Nederländernas Högsta domstol skriver i Urgendadomen att den bör vara återhållsam med sådana ingripanden.

Enligt Jonas Ebbesson skulle även svenska domstolar kunna hantera risken för att klampa in för mycket på politikens område. Han ser att klimatprocesser har en roll att spela för att människor ska få sina rättigheter tillgodosedda.

– De kan vara ett sätt att garantera medborgarnas rättsskydd när staten inte levererar och inte fullgör sin skyldighet att förhindra klimatförändringar. Det har vi sett i andra länder.