Vad är det egentligen som händer i USA? Vapenskrammel på gatorna och en president som på presskonferens efter presskonferens går emot sina egna råd och rekommendationer och stöder utomparlamentariska rörelser som begår direkta lagbrott? Är det bara Trump som är en dubbelnatur eller kan det vara så att USA som land är kluvet, dubbelt?

De senaste dagarna har jag sett dokumentärer och läst om amerikanska inbördeskriget för att förstå vad amerikanska journalister och experter menar när de jämför det som händer just nu med inbördeskriget. Begreppet kulturkrig används ofta, culture war, i debatten. En strid mellan två kulturella sfärer i USA, en sekulär och liberal gemenskap och en konservativ, religiös grundad. Viktiga frågor som skiljer grupperna är rätten till abort, sexuell frihet, rätten att bära vapen och mångkulturalism.

Sydstaternas ättelägg

Allt sedan Trump blev aktuell som presidentkandidat har klyftorna mellan grupperna ökat och den fördelar sig till stora delar efter gränserna mellan de två delarna av USA, men det handlar inte bara om centrum och periferi som är en bärande faktor här i Sverige. Också i storstäder i den amerikanska södern frodas den förment kristna högern, som i mångt och mycket är sydstaternas ideologiska ättelägg. Både i ordets ursprungliga bemärkelse och kulturellt.

År 1860 valdes en republikan till president för första gången i amerikansk historia. Abraham Lincoln som var motståndare till slaveriet. Frågan splittrade alla partier i landet och åsikterna i frågan skilde sig snarare geografiskt än utifrån partitillhörighet. Mindre än en månad efter presidentvalet förklarade sig Sydkarolina självständigt från unionen och tio andra stater anslöt sig fram till i mars 1861. De bildade Amerikas konfedererade stater, en statsbildning som varade till 1865 och aldrig erkändes diplomatiskt av något annat land men hade informellt stöd från krafter i Europa.

Orättvis konkurrens

Den grundläggande konflikten mellan unionen i norr och konfederationen i söder handlade om slaveriet. Med tiden hade de båda landsändarna utvecklat skilda ekonomier. Staterna i norr dominerades alltmer av industrier och moderniserades därmed också kulturellt. I södern dominerade jordbruk och en viktig del av ekonomin byggde på slaveri.

Industrikapitalism lämpar sig sämre för slaveri och en del av motståndet mot slaveriet i norr byggde på ekonomiska faktorer. De i princip obefintliga kostnaderna för arbetskraft som slavägarna hade sågs som orättvis konkurrens i norr.

Kriget inleddes i april 1861 och rasade i fyra år och skördade större offer än något annat krig sedan Napoleonkrigen. Minst 620 000 personer dog, runt 2 procent av landets befolkning, så mycket som 30 procent av alla vita män i södern i åldern 18–40. Efter att ha besegrats militärt kapitulerade konfederationen och upplöstes i april 1865. Slaveriet förbjöds och fyra miljoner slavar befriades. Det tog många år för landet att läka såren och långt fram i modern tid bibehålls rasistisk lagstiftning i synnerhet i Sydstaterna som i praktiken gjorde afroamerikaner till andra klassens invånare i sitt eget land.

En helt annan kultur

Här på andra sidan Atlanten har vi i mångt och mycket sett bara en sida av USA:s moderna historia. Vi har sett hur modernitet och liberala rättigheter har utvecklats, hur rasistisk lagstiftning och praktik utmanats. I film och teve förmedlas det USA som vi vill se, men den kultur vi ser där är långt ifrån den allenarådande. Men stora delar av landets befolkning lever i en helt annan kultur än den man lever i i sitcomerna och i Hollywood. Annars skulle en figur som Donald Trump aldrig kunna bli president.

Trump hänvisar då och då till inbördeskriget, i synnerhet har han varnat för att Demokraternas beteende skulle kunna leda till ett nytt inbördeskrig. Och det kan mycket väl vara så. Coronakrisen har aktualiserat de motsättningar som Trump utnyttjade för att väljas till president. Den alternativa höger, alt-right, sprider gärna föreställningar om att antifascister och liberaler i allmänhet skulle vara ute efter att rent av utrota de konservativa grupperna. Hösten 2017 spreds sådana föreställningar först i videor på Youtube för att sedan plockas upp av högergrupper på Facebook. Bloggen The Gateway pundit postade en text med rubriken ”Millions of Antifa Supersoldiers Will Behead All White Parents.”

Aldrig förlikat sig

Den liberala vänstern som alt-rightgrupperna försöker skrämma med hotet om väpnad kamp har hittills inte tagit vapenskramlet på alltför stort allvar. Men nu har det uppstått en konflikt mellan konservativa grupper, oftast Trumpanhängare, och åtgärderna mot spridningen av coronaviruset.

Inte minst har Trump själv motverkat sina egna myndigheters riktlinjer genom att bland annat blanda samman rätten att bära vapen, som skyddas av landets grundlag, med restriktionerna som olika guvernörer genomfört. I en serie tweet har han uppmanat befolkningen i ett antal stater att befria sig.
Sedan flera veckor demonstrerar människor i delstatshuvudstäder mot restriktionerna, ofta med vapen i hand och allt för ofta utan att ta hänsyn till regler om social distansering. Trump själv säger att tycker att demonstranterna beter sig ansvarsfullt och trots att experter sagt att demonstrationer är olämpliga under pandemin och inte kan anses som samhällsnödvändiga menar han att det är självklart i USA att få uttrycka sina åsikter.

Men liberala medier oroar sig för effekterna dessa demonstrationer kan ha. I synnerhet som man i dessa konservativa grupper har en tendens att romantisera inbördeskriget eller åtminstone bära på en slags historisk revanschism. Man har aldrig riktigt förlikat sig med att ha förlorat kriget och därmed rätten att själva avgöra i frågor som andra delar av landet har motsatt åsikt om. Tillspetsat brukar liberala debattörer tala om att alt-rightgrupperna sörjer rätten att vara rasister, att ta ifrån kvinnor rätten till sina egna kroppar och människor av båda könen att uttrycka sin sexualitet.

Inbördeskrig är osannolikt

Det är långt ifrån hela sanningen. Men än i dag står jordbrukssamhällets religiösa moralism mot industrisamhällets individualism och personliga rättighetstänkande mot varandra. En och annan högeraktivist har arresterats och därmed gjorts till martyr, men det vore högst osannolikt att ett veritabelt inbördeskrig skulle utbryta.

Vapenskramlet är i mångt och mycket en kulturell symbol snarare än ett egentligt hot om våld och även om USA:s befolkning är nationalistisk på ett sätt som med europeiska ögon kan verka i det närmaste parodiskt vore konsekvenserna av ett inbördeskrig för stora, också för extrema grupper. Att det är djupt problematiskt att landets president underbygger och till och med uppmanar sådana sentiment är helt klart, men det problemet får vänta på sin lösning till höstens presidentval. Om de extremt dåliga förtroendesiffrorna för Trump håller i sig lär det också bli så. Oavsett dumdristiga demonstrationer och vapenkåta rödnackar.