President Trumps justitieminister Barr beordrade en attack på fredliga demonstranter utanför Vita huset häromdagen. Polis sköt gummikulor och kastade rökgranater på människor som bara gjorde det de hade rätt till enligt USA:s grundlag. Allt för att Trump ville ställa sig framför en kyrka i närheten med en bibel i handen för att vädja till de stora kristna grupperna i landet.

Hans fumlande med Bibeln var talande. Det såg ut som om han höll i något han aldrig hade sett förut. På videor från händelsen ser det ut som om han höll den upp-och-ner till och med. Utan att ens titta på kyrkan, utan att ens låtsas be och utan att ens säga något om religionens och trons betydelse stod han stelt och log fånigt.

En reporter frågade honom om det var hans bibel.

– Det är en bibel, svarade han som om han fått en fråga på söndagsskolan.

Nu reagerar religiösa ledare över hela landet på hans tilltag. Först Mariann Budde, biskopen för den episkopala kyrka han stod framför. Hon var överallt i medierna i början på veckan. Uttryckte sitt ogillande och rent av obehag inför att Trump använde hennes kyrka som fond för ett populistiskt fototillfälle.

Det är nämligen inte vilken kyrka som helst det handlar om. St John’s church som ligger ett stenkast från Vita huset byggdes 1816 och har besökts av alla presidenter sedan dess. Den har använts så pass mycket att den har kallats ”Church of presidents” – presidenternas kyrka. Men Trump har bara besökt den en gång under hela sin tid som president.

Trumps ointresse för den religion han hyllar är inte nytt. Pastorn för New York City’s Marble collegiate church där Trump var medlem i fem år säger att Trump aldrig besökte kyrkan. Inte en enda gång. Presidentens enda relation till den kristna tron är att hans reaktionära åsikter råkar överensstämma med en stor grupp väljare, de högerkristna i landet.

Det kan verka konstigt, men inte heller de är egentligen särskilt kristna. Deras kökkenmödding till religion bygger på ett avancerat russinplockande. De bortser helt från vad Jesus säger i Nya testamentet och väljer sen ur Gamla testamentets myller av idéer och åsikter för att skapa en perverterad variant av kristenhet som passar deras reaktionära, rasistiska, misogyna och inhumana åsikter.

Hårt? Ja. Jag är inte kristen i egentlig mening, men jag ställer extremt höga krav på den som säger sig följa Jesus från Nasaret. Det räcker inte med att säga att man är något. Man måste vara det också. Och det krävs mycket intellektuellt våld för att förvandla Jesus budskap till den inhumana dynga som dessa grupper sprider.

Några dagar senare besökte han en katolsk kyrka och poserade framför en staty föreställande Johannes Paulus II. Och som ett brev på posten protesterade katolska ledare genast. Ärkebiskopen för den katolska kyrkan fräste ifrån skarpt. Under en manifestation utanför presidenternas kyrka sa en pastor att det inte räcker att hålla upp en bibel, man måste också läsa den, ta den till sig. Bibeln är en komplicerad text. Delar av den är rent obegripliga, andra för fram fullständigt hårresande åsikter och idéer. Den som tror sig kunna sammanfatta den gudomliga antologin i några enkla åsikter eller påståenden är skrattretande okunnig.

Upproret i USA handlar om här och nu. Men det handlar också om tusenåriga maktstrukturer. Striden är uråldrig. Och den skildras i Bibeln på många ställen och i många olika perspektiv. Jag kan inte påstå att Jesus var revolutionär eller ens radikal, jag plockar också russinen ur kakan om jag gör det, men han är en del av en tanketradition som både har varit makten och motståndet mot makten i tusentals år.

Reaktionära religiösa grupper vill och kan inte förstå detta. Inte Trump heller. Bara den som aldrig bemödat sig med att förstå den fantastiska, motsägelsefulla och provocerande antologin om vad det är att vara människa tror sig kunna använda den för att bevisa någonting överhuvudtaget. Om det inte vore så isande skrämmande att se ett statsöverhuvud hålla upp Bibeln sekunderna efter att han har attackerat sin egen befolkning med statligt övervåld skulle jag skratta åt det ironiska i situation. Men det finns inte längre något att skratta åt.