I en värld som har fått utstå så mycket kaos under det senaste året är det väldigt skönt att få läsa om någonting positivt som en behaglig kontrast. Därför är nyheten att avskogningen av Amazonas regnskog faktiskt minskar på ett territorium som balsam för själen. Detta har vi Karipunafolket och ett projekt som kallas All eyes on the Amazon att tacka för. På urfolkets territorium har avskogningen minskat med storartade 49 procent jämfört med året innan.
Karipunafolket är en urfolksgrupp i Rondônia, en av Brasiliens stater i Amazonas regnskog. Folkgruppen levde nästintill isolerade fram till 1970, då jordbrukets expansion förde med sig sjukdomar och våld som nära på utrotade deras existens. Sedan 80-talet har de överlevande kämpat med att skydda sitt naturliga territorium, och indirekt därmed sin existens. De har konfronterats med samma enorma krafter som urfolk i andra delar av regnskogen; den eviga kampen mot både legala och illegala aktiviteter som förstör det formidabla ekosystemet.
All eyes on the Amazon är ett samarbete från 2016 mellan Greenpeace och människorättsorganisationen Hivos. Ett samarbete som involverar 11 internationella och 16 lokala organisationer nischade inom ämnen som mänskliga rättigheter, urfolks rättigheter, hållbar utveckling och teknologisk innovation. Satelliter, drönare och innovativa appar spårar misshandeln av både skog och människor. Detta resulterar i en transparens som möjliggör en bas för förändring och ansvarsutkrävande.
Innan All eyes on the Amazon kämpade Karipuna i stark motvind. Trots att de blev uppmärksammade och hördes inom miljöaktivismens protester så saknades det konkreta fakta som kunde stärka deras fall. Det var bland annat väldigt svårt att hålla reda på storleken och tempot av avskogningen på deras territorium, något som utnyttjades hårt av intressen utifrån. Vidare var det lättare för utomstående att hota och tysta ner starka motståndsröster.
I dag kan man säga att Karipuna har lite mera medvind. Kombinationen av en urfolksgrupp i nära dialog med mindre lokala organisationer, och som samarbetar med större internationella rörelser, har skapat en gemensam röst som hörs. Satelliter och drönare kartlägger avskogningen i en effektiv takt som tillåter urfolket att komma med fakta som tas på allvar. Här finns ett konkret bevis på att det kan fungera, ett bevis på att skyddet för regnskogen faktiskt också kan expandera. ”All eyes on the Amazon” finns i dag både i Brasilien, Ecuador och Peru. Om de fick mer stöd skulle de kunna finnas i alla de nio nationer som håller Amazonas öde i sina byråkratiska händer.
När det inte handlar om att bara skydda skog, utan även om att skydda kulturer, släkten, relationer och ett mångtusenårigt arv. När människor som faktiskt kämpar för regnskogen och gör så med framgång får höras, belysas och uppmuntras. Ja … också när hoppet kan uttryckas utan att nedvärderas som någonting barnsligt. Då tänds en liten gnista som kan innebära att vi får behålla en av de mest magiska platserna på denna jord. När hopplösheten ses för vad den är; tidernas värsta fiende.
Alla ljus som lyser upp december.
Hopplösheten som gror i gråa landskap.