Odlingen har gått väldigt bra. Redan efter tio dagar har små igelkottstaggsvampar dykt upp här och där på substratet. Vanligtvis tag det lite längre tid, ett par veckor åtminstone, men jag blandade i lite mer mycel än jag brukar och det verkar som om jag fick till ett extra bra substrat den här gången.
När man beställer mycel på nätet är det oftast odlat på råg eller något annat sädesslag. Jag använder helt havre omväxlande med hel råg. För att inte få in andra organismer som mögel och jästsvampar är det viktigt att hålla hygienen hela vägen tills mycelet är inblandat. För hemmaodlaren är en handsklåda en bra lösning. De består av en stor genomskinlig plastlåda med lock med handskar monterade på rörstumpar. Genom att tvätta lådan och allt som ska användas i den noga med sprit eller väteperoxid och spreja i lådan går det att göra ganska mycket som annars kräver ett laboratorium.
I stället för att blanda i mycelet i substrat för odling går det att blanda i lite mycel i burkar med steriliserade sädeskorn för att odla sitt eget mycel för senare odling. Olika gryn kräver olika tid, det beror på storleken på dem bland annat. Majs behöver blötläggas minst ett dygn, medan havre, råg och andra sädesslag tar kortare tid. När jag använder havre blötlägger jag några timmar och kokar tio minuter och låter sen grynen rinna av ordentligt innan jag fyller på burkar med filter i locken eller odlingspåsar och steriliserar i tryckkokare eller ugn i ett par timmar.
Sen blandar jag i mycel under så sterila förhållanden som möjligt i min handsklåda. Mycel tål väteperoxid förvånansvärt bra och det bildas inga giftiga ämnen när peroxiden bryts ner, bara vatten och syre så det är att föredra framför andra ämnen. Det behövs sällan mycket mycel för att få igång processen. En tiondel är mer än nog. Men genom att använda mer mycel går det snabbare att fylla burken. När burken är full med mycel går den att förvara i kylskåp många veckor.
Fruktningskammare
Det låter mer avancerat än det är med fruktningskammare. De flesta svampar uppskattar hög luftfuktighet. Fruktkropparna, det som vi brukar kalla svampar, består till omkring 90% av vatten och mycel lever helst i en miljö mättad med vatten. När mycelet har fyllt hela utrymmet som substratet finns i börjar det förbereda sig för att sätta frukt. Frisk luft och ljus stimulerar de flesta svamparter att bilda svampar.
För att få fart på bildandet av svampar är det enklaste att öppna behållaren med mycel och sätta en plastpåse upp och ned över den. Spreja lite rent vatten i påsen en eller ett par gånger per dag. Snart utvecklas små svampar. En lite mer avancerad variant är en stor plastlåda med några hål täckta med något filtermaterial. Genom att fylla lådans botten med noga tvättade lecakulor som hålls fuktiga och genom att spreja filtermaterialet och lådans insida då och då kan man hålla bra fuktighet i en sådan låda. Ställ den gärna så den får ljus under några timmar varje dag.
De igelkottar som redan ger frukt har jag ställt under ett upp och ned-vänt plastakvarium som jag borrat hål i och täckt med kirurgtejp. Om du odlar igelkottstaggsvamp i påse är det bra att göra fyra-fem hål i påsen som svampen kan växa ut genom. Igelkottarna trivs i lite lägre temperatur, det gör att andra organismer utvecklas långsammare, men jag har inga problem med att odla dem i rumstemperatur.
En burk julgrönsaker
På grund av coronan kommer julen att vara en betydligt mindre stressig helg än det brukar vara för de flesta. En sån som jag blir lätt stående i köket stora delar av julafton ändå och det kan vara skönt att ha en del maträtter färdiga innan. I år inför jag en ny tradition. Syrade julgrönsaker.
Syrning av grönsaker gör inte bara grönsakerna hållbara, det är både ett sätt att göra näringen i dem mera tillgängliga utan att koka sönder olika näringsämnen. Rotsaker i synnerhet är ganska svårsmälta för oss människor eftersom de har cellväggar som vi inte kan smälta i rå form. Kokning förstör dessa cellväggar, men höga temperaturer bryter också ner en del näringsämnen. Vid syrning bryts cellväggarna ner vid lägre temperaturer vilket skonar både grönsakerna och magen.
Knepet med syrning är att lägga grönsaker i en svag saltlake, 0,5-3% ligger recepten mellan. Jag kör med en matsked salt per liter vatten ungefär. Saltet hindrar att farliga organismer från att utvecklas och ger utrymme för mjölksyrebakterierna som man vill uppmuntra. Eftersom grönsakerna ligger under vatten förbrukas syret i blandningen snart och ersätts som vid annan jäsning av koldioxid, vilket också hindrar andra mikroorganismer än man vill ha.
Gör så här:
Välj fräscha och fina grönsaker och rotsaker. Jag valde morot, polkabeta, gul lök, gulbetor och vitlök. Skala och skölj grönsakerna noga. Riv dem eller skär i mindre bitar. Koka upp vatten med lagom mängd salt i en kastrull. Jag brukar använda en stor glasburk som jag sköljer med hett vatten för att den inte ska spricka och sen häller den kokande saltlösningen i. Det gör att det blir mindre jästsvampar, bakterier och liknande från start.
När saltlösningen har svalnat lägger jag i grönsaksbitarna. För att snabba på processen kan du hälla i lite spad från en tidigare omgång syrade grönsaker. Det finns mjölksyrebakterier överallt, i och på grönsakerna också, så processen kommer igång förr eller senare ändå, men det är bra med en extra skjuts i början. Den här gången hade jag en burk surkål i kylen som jag tog ett par matskedar spad ifrån.
När det börjar bubbla i burken är syrningen igång. Det ser ut som vanlig jäsning, men med en vitaktig, lite slemmig vätska som resultat. Se till att grönsakerna hela tiden befinner sig under vätskans yta. Om nåt sticker upp börjar det lätt mögla. Jäsningen skapar ett övertryck i burken så stäng inte locket, lämna en liten glipa. Jag brukar ibland lägga en handduk över burken för att inet få in damm och skräp och en del människor använder vattenlås, men det brukar sällan bli problem ändå.
Surkål kan bli färdig på någon vecka, men jag räknar inte med att mina rotsaker ska bli klara förrän efter några veckor.
Jerker Jansson
