Storebror, vakna! Låt alla ha en morgondag! Vi börjar bli experter på covid-19. En farsot. Dom flesta berörs. Somliga är rädda. Andra undrar om det är ”verklighet”.
I dess kölvatten, det nedstängda samhället, får det långtgående konsekvenser. Företag, såväl mindre som större får problem. Dessa lever på ett ständigt kassaflöde. Pengar måste in för att betala lön, hyra, vatten och el. Ni vet, det där alla kallar för oundvikliga utgifter.
Nu har samhället gått i stå. Folk förlorar sina jobb. Ingen lön. Sorgligt. Men sen då? Företagen in i väggen. När så krisen är över finns, i värsta fall, inget jobb att gå tillbaks till.
Medan vi stänger ner allt grasserar en framtida sjukdom … det döda samhället. Företag har gått omkull. När hjulen börjar rulla igen, när covid-19 är besegrad … har arbetsgivaren smällt igen. Det är små verksamheter som drabbas hårdast.
Jo, regeringen går ut med miljardpaket. 500 miljarder kronor. Generösa återbetalningsvillkor, noll procents ränta … men banken avgör vilka som är goda kunder. Hmm. Pengarna når inte det lilla företaget som redan går på knäna. Bankerna gör sin koll, det ”lilla” företaget kan ändå inte betala tillbaks, varför ska vi låna ut pengar då? Jo, vi har staten som garant – men nä – det här strider mot en banks dna!
Uppskjuten skatt, försenad arbetsgivaravgift, etcetera. Lovvärt, men det är fiktiva pengar. Kommer inte från någons ficka. Samhällets insatser är ett slags skuggspel. ”Här, var så god, ni slipper betala nu. Men vi väntar oss pengar sen!”. Hur då?
Dessa företag är ju redan på bar backe långt innan covid-19-krisen är över. Det lär dröja. Och lustigt, ledorden i nyhetsflödet är ”ekonomi”. Alltid pengar!
Okay! Ett djärvare grepp! Inför ett moratorium! Inga fakturor! Lås hyresvärdar, elföretag, vattenleverantörer, banker och andra så kallade ”fasta” debitörer. Hur svårt kan det vara? Om vi kan stänga ner hela samhället, ja då kan vi väl stänga av alla kranar. Sverige är lamslaget. Tänk er detta – ”samhällsbärande” företag får helt enkelt avstå från att kräva in sina pengar. Varför ska den lilla människan, eller företaget, krossas? Men exempelvis Vattenfall, banker eller NVK (Norra Västmanlands Kommunalteknikförbund) fortsätter att kräva in pengar. Från företag som saknar intäkter? Nä, dags att kräva våra ”ansiktslösa” kravmaskiners delaktighet. En plikt! Empati. Pengar är inte blod!
Hallå! Storebror! Kom igen! Låt NVK leverera vatten gratis! Vattenfall ger oss el! Banker avstår från amortering och ränta. Ja, ni förstår vad detta skulle innebära. En stund. Och en chans.
Små företag skulle överleva. Starta upp när eländet är över. Ingen behöver konka. Okay, suga på ramarna, men inte drivas över stupet för att banken säger ”ge mig pengarna” eller Vattenfall säger ”utan pengar – ingen el”.
Nä. Dags för genomgripande insatser. Och hur välsmakande vore det inte om även kravmaskinerna i samhället avstod en månads profit? Omöjligt? Alls inte!
Kom igen! Stäng! Ja, stäng ”faktureringsfabrikerna”. Nu! Det går. Låt alla få en chans att spira igen. När våren kommer! Nu kan samhället bevisa att vi alla står på samma sida.
