I juni i år meddelade polisen att man gripit en man misstänkt för ett dubbelmord i Linköping 2004. Mannen har erkänt de brutala morden men har ännu inte ställts inför rätta. Polisen kom mannen på spåren genom att matcha dna från brottsplatsen med dna i kommersiella släktforskningsdatabaser, som många de senaste åren skickat sitt dna till för att få veta mer om sitt genetiska ursprung.

Dna-databaser har visat sig vara ett kraftfullt verktyg för att lösa grova brott men informationen kan också användas på andra sätt och med andra syften.

Hur den personliga integriteten hanteras när det handlar om insamlat dna gällande så kallade dna-banker är en knäckfråga i många länder – och frågan hanteras också på olika sätt.

I en rapport från Australian Strategic policy institute (ASPI) framkommer hur kinesiska myndigheter samlar in dna från landets män och pojkar. Målet är att på sikt ha landets omkring 700 miljoner män sökbara i världens största dna-bank, genom att samla in dna från omkring 10 procent av männen.

Med hjälp av databasen kommer de kinesiska myndigheterna kunna spåra en persons släktingar bara genom att använda personens blod eller saliv.

– Kinesiska myndigheter började för omkring ett decennium sedan att övervaka och spåra sin befolkning. Under de senaste åren har vi sett att de börjar använda sig av appar och dna, säger Sophie Richardson som är chef för människorättsorganisationen Human rights watchs (HRW) Kinaavdelning.

Över hela landet

Det har tidigare varit känt att Kina har samlat dna från invånare i den västliga delstaten Xinjiang för att övervaka bland annat minoritetsfolk.

Under 2017 rapporterade kinesisk media om att Kina arbetade med att skapa en omfattande genbank över sina invånare. Rapporten från ASPI visar mer ingående på hur insamlingen går till och på dess omfattning. Den visar även att samma typ av övervakning som sker i Xinjiang sker över hela Kina och kritiker menar att dna-banken kan användas för att spåra och hota befolkningen.

– Letar de efter person A och kan använda databasen för att få fram att person A är bror med person B, kan de gå till person B och tvinga den att ge information om person A. Så möjligheten att hitta och veta personkopplingar är problematisk, säger Sophie Richardson.

Enligt Richardson är det något som kinesiska myndigheter redan arbetar med, i bland annat Xinjiang, och hon säger att innehållet i dna-banken kan användas för att söka på specifika folkgrupper.

– Under mer lågteknologiska tider såg vi hur regimen använde familjemedlemmar för att få fram information de behövde om vissa personer. Och nu kan regimen göra det mycket snabbare. Vi är rädda för att dna-information kommer att användas för att identifiera människor som regimen inte gillar av olika skäl, säger Sophie Richardson.

Kina motiverar genbanken bland annat med att den är till för att stävja kriminalitet och att den är viktig exempelvis om ett barn separeras från sin familj. I så fall skulle barnet med hjälp av genbanken kunna återföras till familjen.

– Man kan argumentera att det var möjligt för stater att veta dessa samband tidigare. Det är inte nödvändigt för stater att ha ytterligare ett hjälpmedel, säger hon och pekar på att en genbank för hela befolkningen inte är proportionerligt i sammanhanget.

Besöker skolor

Insamlingen av dna till Kinas dna-bank leds av landets säkerhetsdepartement och sker på flera olika sätt. I rapporten framkommer att dna samlas in på skolor, förskolor och arbetsplatser och från tester som lämnats in på sjukhus av andra anledningar.

– De kommer till skolor och arbetsplatser för att samla in dna utan att säga varför eller vad det handlar om, säger Sophie Richardson.

Både ASPI och HRW anser att genbanken riskerar att bryta mot medborgarnas mänskliga rättigheter på flera plan och listar tre punkter som är extra kritiska: att medhåll ofta saknas, oproportionerlig omfattning samt risk att den personliga integriteten åsidosätts.

– Från ett människorättsligt perspektiv så måste åtgärder som dessa ha ett proportionerligt och lagligt kopplat syfte till vad man vill åstadkomma. Jag skulle säga att den kinesiska regimen inte tillmötesgår något av dessa. Det är inte officiellt varför de gör detta, personer får inte veta vad som kommer att hända med deras data och det finns ingen information om den någonsin kommer att tas bort, säger Sophie Richardson.

Hua Chunying, talesperson för kinesiska UD, har i ett uttalande avfärdat ASPI:s rapport med att hon inte vet vad den grundar sig på.