Konstnären Emilia Ilke har hittat sin plats i gränslandet mellan inredning och kultur. Hennes konstverk har översatts till såväl tapeter som mattor och filtar. Nu drömmer hon om att få sätta sin prägel på en lekplats.
För Emilia Ilke började allt med ett litet, mörkt självporträtt. En dyster figur som hon började rita i högstadiet och som gav henne bekräftelse bland vännerna.
– Jag var inte superbra i skolan, men jag kunde rita och det var kul att få känna sig bra på något. Figuren såg lite ledsen ut och var ganska deppig, och det var väl så de åren kändes, säger Emilia Ilke.
I dag är hon en uppskattad konstnär med åtskilliga utställningar bakom sig och över 13 000 följare på Instagram. Hennes rymliga lägenhet, som ligger i en ombyggd skola från 1950-talet, andas kreativitet. Det är uppenbart att konsten numera är Emilias liv. Men vägen dit var inte spikrak. Barndomshemmet var fyllt med kultur, musik och teater, men inte konst. Och att satsa på att bli konstnär till yrket är det inte många studievägledare som rekommenderar. Så Emilia Ilke tog en omväg via ett jobb som ”visual merchandiser” under åtta år.
– Det var kreativt och väldigt roligt att få bygga miljöer, skapa fina skyltfönster och jobba med mode. Men hur mysigt det än var och hur väl jag än trivdes på företaget skavde det lite i mig att det alltid var någon på ett kontor någonstans som bestämde hur det jag skapade skulle se ut. Jag förverkligade någon annans drömmar snarare än mina egna.
Konst på tapet
Till slut tog hon tjänstledigt för att gå på konstskola och började också extrajobba som assistent hos olika inredningsstajlister. Där någonstans föddes hennes eget uttryck.
– Att få smyga runt i skickliga stajlisters världar och se hur de arbetar med färg och form har gett mig mycket inspiration. Jag skulle nog säga att min konst i dag ser ut som den gör tack vare de åren. Nu börjar jag dock i smyg drömma om att göra något helt annat – jag är lite färdig med det uttryck som många nu känner igen som mitt.
Hemmet i 1950-talshuset är fyllt av verk och samlingar. Efter en renovering finns nu en ljus, neutral grund som ska hålla över tid och agera bakgrund åt konsten. I kombination med kvalitetsmattor av ull och mycket begagnat har familjen skapat ett hem där kortlivade trender inte får fäste, och där det inte handlas nytt stup i kvarten.
Emilia Ilkes bakgrund inom inredning och mode har lett till intressanta saker i karriären. Numera finns hennes konst exempelvis både som matta och tapet. Att gästspela på den kommersiella sidan är det inte alla konstnärer som kan tänka sig att göra, men Emilia Ilke säger att hon har ett ganska avslappnat förhållande till sitt yrke.
– Eftersom jag inte har läst på konsthögskola så har jag inte heller lärt mig alla ”do’s and don’ts”, säger hon och skrattar.
– Jag är okomplicerad, jag hakar på det som känns kul och rätt. Många tycker säkert att det är ”fult” och okreddigt att jobba som jag gör, men jag följer min egen magkänsla och hittills har det gått ganska bra.
Egen värld
Hon känner igen sig i att konstvärlden ofta upplevs som ”svår”, och säger att det också blir ett problem för konstnärerna själva som inte når ut med sin konst. Att samarbeta med andra designers, kreatörer och företag gör att större publiker får se verken.
– Jag brukade själv inte ens våga gå in på gallerier som tonåring eftersom jag inte förstod om det kostade pengar. Osäkerheten gör att människor inte vet var de kan hitta originalkonst. Jag har försökt ställa ut på till exempel frisersalonger, barer och restauranger, det vill säga miljöer som människor oftare rör sig i.
Dessutom har Emilia Ilke börjat fundera mer på sin roll i världen, och vad kreativa samarbeten leder till rent konkret.
– Jag är just nu lite kluven till att producera saker med tanke på det läge vi är i. Min egoboost, att människor tycker om det jag gör, ställs mot vad världen egentligen behöver, och det skaver ju. Så nu drömmer jag om att få göra en lekpark eller en stor fontän i stället. Att få bidra till välmåendet och samhället på ett kul sätt som känns jag utan att det handlar om att sälja produkter.