Förespråkare för ett småskaligt ekologiskt jordbruk menar att viss djurhållning är nödvändig för att skapa ett kretslopp på gården, där djuren omvandlar bete till gödsel. Peter Albrecht håller inte med.

– Vi vill visa på ett veganskt alternativ som är mer ekoeffektivt och går ut på att spara så mycket energi som möjligt och lämna så mycket plats man kan till andra människor och djur, säger han.

Det gör de på Villands Vånga på flera sätt, både genom självhushållning och vegansk ekologisk odling och en skogsträdgård som de visar upp. De håller kurser och föreläsningar, och som permakulturlärare och trädgårdsmästare hjälper Peter Albrecht även andra att anlägga exempelvis skogsträdgårdar.

– I våra sociala medier bedriver vi också lite lågintensiv agroekologisk debatt, som vi ser som politiskt arbete, kring hur ineffektivt och resursslukande det animaliebaserade jordbruket har varit historiskt.

Peter Albrecht hänvisar till de många forskare och rapporter som av olika anledningar pekar på att vi globalt behöver reducera vårt intag av kött till cirka 300 gram per vecka.

– Utgår vi från det är det väldigt lite djur kvar att använda till att gödsla med. Då måste vi börja använda gödsel på ett annat sätt och då är vegansk odling framtiden, säger han.

Ineffektiva djur

Peter Albrecht är inte rädd för att utmana normer, varken bland köttätare, ekobönder eller veganer. Främst riktar han sin kritik mot det storskaliga konventionella jordbruket, men han menar att i allt från självförsörjande hushåll till större Kravgårdar tar de domesticerade djuren i regel mer resurser i anspråk än det vi får tillbaka genom deras kropp i form av mat och gödsel.

– Folk blir ju rätt stötta av det här, de tycker att de gjort ett väldigt medvetet val, är ekologiska och gör egen getost och så. Det är mycket bättre än en konventionell monokultur, absolut, men det finns fler steg att gå egentligen.

Enligt Peter Albrecht finns en stark djur- och köttnorm inom ekojordbruk och permakultur, men han menar att användandet av gödsel från djur inte är det mest effektiva:

– Kon, hästen, fåret eller hönan tillför ju inte något i form av näringsvärde genom sin matsmältning, de gör inget speciellt. 

Istället försvinner 90 procent av energin i fodret genom djurets kroppsfunktioner, som att hålla jämn kroppstemperatur och att underhålla organ och muskler. 

– Det vi säger är att energin och näringen som finns i gödslet finns i växtligheten, och vi använder växtligheten direkt istället.

Egen ”skit” som gödsel

Det finns däremot många andra saker man kan göra med grönmassan för att näringen ska bli mer lättillgänglig för växterna i jorden. 

– Vi kan kompostera den, göra bokashi eller finfördela den, allt organiskt material som vi kommer över, som ensilage, gräs, halm, hö och löv. Det som är grovt flisar vi ner, som grenar och hästkastanjer. 

De ytkomposterar främst genom att använda organiskt material som täckmaterial på odlingarna och arbetar med att höja mullhalten. En bieffekt av det är att näringsämnena blir mer tillgängliga. De vänder inte heller på jorden eftersom det då frigörs koldioxid.

De komposterar även sin egen ”skit” under tre år och använder det. 

– Det är inga problem egentligen. Man kan kompostera ännu längre om man är rädd för att sprida sjukdomar, men man lägger det i en växtföljd som funkar, till exempel till pumpa och annat som växer ovan jord.

Peter Albrecht ser att intresset för vegansk odling växer i Sverige men i till exempel Tyskland finns det redan en större rörelse, med certifieringssystem för veganskt jordbruk, och forskning för att utveckla veganska odlingsmetoder. 

Öppna landskap

En fråga som ofta lyfts i kritiken mot vegansk odling är vad som ska hända med de öppna landskapen. Peter Albrecht menar att ett alternativ på de marker som inte går att plöja skulle vara väldigt specifika skogsträdgårdar med perenna grönsaker. De marker som man vill bevara som ängar kan också hållas öppna genom slåtter, och gräset kan användas som gröngödsel till odlingar, det behöver inte ta omvägen via djuren.

Samtidigt vill han också lämna tillbaka av den mark som i dag är kultiverad.  

– Människor har ju gjort enorma anspråk på naturen.

Peter Albrecht har, förutom utbildningar inom trädgård och permakultur, studerat humanekologi och har en bakgrund som miljö- och djurrättsaktivist, och han riktar sin kritik även mot veganer, trots att han själv har varit vegan i 20 år.

– All matproduktion kräver någon form av liv, det går inte att producera mat helt kliniskt utan att ha ihjäl någonting, men man kan göra det mer eller mindre medvetet. 

Han menar att man behöver vara lite pragmatisk. På Villands Vånga har de exempelvis katter för att fånga möss. 

– Det är mycket möjligt att det finns nischer och områden och gårdar som kan ha djur och där det är det mest effektiva. Men vi pratar om helheten här, hur vi ska odla vår mat och att det måste gå från ett djur- och kemiskt drivet jordbruk till ett baserat på växter.

Småskaligt

Målet är inte heller att detta ska bli storskaligt, utan lösningen på en hållbar matproduktion ser Peter Albrecht i småskalig odling i byar, städer och runt städer med ett kretslopp av spill, fekalier och urin som återförs och komposteras.

Han ser skogsträdgårdar och fleråriga perenna grönsaker – som spenatskräppa, strandkål och kåltistel – som en del av lösningen för framtiden och det är något som de själva satsar på.

– Dels binder de mycket mer kol i jorden och man behöver inte förkultivera varje år utan de kommer igen. De är mer näringstäta och köldtåliga. Vi vill gå i bräschen för det.

Enligt Peter Albrecht kan man ersätta många av de bladgrönsaker vi äter i dag med perenna grönsaker, sorter som i dag används i andra delar av världen, och som han försäkrar är jättegoda.

– Alla lösningar är bättre än vad det är nu, men det bästa är småskaliga, ekologiska och veganska system.