Vägen fram till Carina Olssons lilla hus i skogen mellan Stockholm och Norrtälje vindlar fram genom landskapet som en trasslig tråd. Höstfärgerna lyser och en blek sol speglas i den närbelägna sjön.

Så fort man kliver över tröskeln förstår man att hemmet tillhör en skapande människa. Koner med garn i olika nyanser står uppställda som prydnadsföremål på fönsterbrädorna. Här och var hänger garnprover likt mobiler och i den generösa kökssoffan trängs vackert broderade kuddar med fårskinn. Arbetsmaterial och pågående projekt harmonierar med den övriga inredningen.

– Fast just de här kuddarna – som den gula med mönstret Solrosen – har jag faktiskt inte framme till vardags, säger Carina Olsson.
De är mer konstverk än vardagsföremål som tål såsspill och smutsiga byxbakar.

Började tidigt

Carina har med sig handarbetet från barnsben. Hennes mamma broderade mycket och själv ”stickade hon sig igenom uppväxten”. Ändå utbildade hon sig till guldsmed.

– Men efter tio år i yrket tröttnade jag och började utforska textilslöjden i stället.

Intresset tog henne från Kyrkhult i Blekinge till Handarbetets vänner i Stockholm och utbildningen till hemslöjdskonsulent.

– Det var där jag började brodera, eftersom det ingick i kursplanen. Sedan blev det lite mer, säger Carina och sneglar på alla textilier som fyller den lilla stugan.

Efter examen stod inte direkt jobben på rad, så Carina började köra buss. Kombinationen kreativt slöjdande och busskörning visade sig vara bättre än väntat. Carina beskriver hur tankarna flödar vid ratten:

– Jag tänker så bra när jag kör. Jag kommer på idéer till broderier och ser lösningar på problem.

Även passagerarna kan bidra med inspiration.

– Nyligen var det en man som hade kläder i en så vacker och iögonfallande färgkombination. Han bar ett par lysande senapsgula manchesterbyxor, en vinröd halsduk till en brun rock – det var så snyggt!

Nyskapande idé

Carina Olsson har nyligen släppt boken ”Brodera retro” (Hemslöjdens förlag) där hon visar hur mönster från till exempel porslin och mattor kan överföras till dukar, kuddar och väskor. Idén fick hon tack vare ett uppdrag som faktagranskare av en annan bok, ”Broderier från 50- och 60-talen”, av Ann-Sofie Svansbo och Anna Lindqvist.

– Det sa bara pang! Jag blev helt tagen av formspråket från den tiden.

Hon började samla på mönster av olika slag. Samtidigt inspirerades hon av Instagram, där hon följde flera konton som handlade om retroporslin.

– Plötsligt kom jag på att det skulle vara kul att överföra porslinets mönster till broderi.

Hon tillverkar även klädda knappar och halssmycken. Tekniken hon jobbar mest med är applikationer, alltså utklippta tygbitar som fästs med stygn på ett annat tyg.

– Det passar det här formspråket. Som bladmönstret som är hämtat från ett Stig Lindberg-fat. Skulle jag ha broderat alla bladen skulle det ha tagit väldigt mycket längre tid och jag skulle inte ha fått till den här släta ytan heller.

Uttrycket och strukturen skulle ha blivit helt annorlunda – inte alls fel – men något annat. Det var inte det Carina var ute efter.

Applikationerna, som först har färgats i exakt rätt nyanser, fäster hon med en enkel kantsöm av sysilkestråd.

– Tråden finns i mängder av färger och det är viktigt att den blir precis samma, eftersom jag inte vill att den ska synas.

Tidlösa mönster

Färgerna är en historia i sig. De var speciella på 1950- och 60-talen och alla nyanser hade en slags svärta som ofta saknas i dag.

– Det har väl tyvärr att göra med att de inte var särskilt miljövänliga. Jag har lyckats hitta gamla tidstypiska färger på loppis som jag har färgat yllet med. Det giftiga ämnet håller sig under gränsvärdet, tack och lov.

Det är det rena och tydliga i 1960-talets formspråk som lockar henne.

– Det ser enkelt ut, men är inte alls lätt att komma på. Och mönstren blir aldrig omoderna.

Det händer att hon tar en paus från broderandet – och exempelvis stickar. Arbetet med boken var intensivt, nu behöver hon ett uppehåll för att hitta lusten igen.

– Men den kommer tillbaka. Inom broderi finns inga fel, det är en fri teknik och tacksamt på det viset.