Skogsutredningen som i dag överlämnar sitt slutbetänkande lär få både miljörörelser och skogsindustrier att kasta sig mot tangentbordet. Ett av förslagen som läckt ut på förhand rör de fjällnära skogarna, att ett område större än Västmanland bör skyddas från skogsbruk.

Det till en kostnad av mer än 14 miljarder kronor. En enorm summa i naturvårdssammanhang. Men skogarna är unika, inte enbart ur ett svenskt perspektiv utan även för Europa och viktiga globalt förklarar forskaren Johan Svensson vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

– Sedan 1950-talet har trakthygge och kalhygge dominerat i Sverige, men uppe i de fjällnära skogarna har det inte bedrivits alls i samma omfattning. Det betyder att det finns ett stort sammanhängande skogsdominerat landskap med höga naturvärden. Vi pratar om minst 80 mil fågelvägen från norr till söder, säger han.

"Sverige har ett särskilt ansvar"

Olika åldrar på träden, riktigt gamla träd, olika trädslag och död ved erbjuder livsmiljöer för svampar, insekter och fåglar. Det ger också förutsättningar för klimatkänsliga arter att röra sig norrut i takt med klimatförändringarna. En stark kontrast mot hur det ser ut i övriga Sverige. Där har de stora sammanhållna skogarna blivit till hyggen som har markberetts, planterats och dikats, och som nu består av likåldriga bestånd med samma trädslag.

– Sverige som nation har ett särskilt ansvar för de fjällnära skogarna. Vi har förbundit oss att skydda natur- och kulturvärden, säger Johan  Svensson.

Redan i dag är runt hälften av den fjällnära skogen formellt skyddad. När effekterna av avverkningarna på 1970- och 1980-talen blev tydliga, infördes den fjällnära gränsen 1991 för att bevara den fjällnära skogen. Ovanför gränsen måste markägare ha tillstånd från skogsstyrelsen för att avverka. Tillstånd kan inte ges om det påverkar natur- och kulturvärden och rennäringens behov. Om inte tillstånd ges, har markägaren rätt till ersättning.

–  I resten av Sverige räcker det att skogsstyrelsen inte säger nej, som markägare har du anmälningsplikt men hör du inget på sex veckor är det ett ja, i de fjällnära skogarna krävs ett tillstånd, säger Johan Svensson.

Inte odelat positiv

I dag finns det inte mycket avverkningsbar gammal skog kvar, berättar Johan Svensson vidare. Det som finns – det finns i stor utsträckning i det fjällnära området, där han menar att trakthygge i stor skala skulle innebära en katastrof.

– Inte bara för den biologiska mångfalden utan också för rennäringen som är så specifik och har ett särskilt värde för norra Sverige, säger han.

Ändå är han inte odelat positiv till utredningen förslag, att skydda 525 000 hektar mark i de fjällnära skogarna. En yta  större än Västmanland och som utgör lejonparten av det område som i dag saknar formellt skydd.

– Jag tycker det är befogat att skydda mer. Det är inte tu tal om det. Men om vi har en viss summa pengar för formellt skydd, finns det då också andra områden som har stora behov av mer skyddad skog? I de fjällnära skogarna är mer än hälften redan skyddat medan det i Norrlands inland och resten av Sverige rör sig om några få procent. Biologisk mångfald finns inte på bara ett ställe. Det finns en risk att vi polariserar det svenska landskapet. Skogsbruket kommer ju att fortsätta och det måste ju bedrivas någonstans, säger Johan Svensson.

"Det handlar om att engagera lokalbefolkningen"

Det finns också typer av skogsbruk som inte är negativt för naturvärdena, påpekar han. Utan kan bedrivas utan att de ekologiska värdena hotas. Att den fjällnära skogen har så höga naturvärden är ett bevis på det, menar forskaren vidare.

För även om de fjällnära skogarna hör till dem som har högst naturvärde i Sverige och Europa är de inte opåverkade. Olika former av småskaligt skogsjordbruk har bedrivits i alla tider. Men också fjälljordbruk och i ett samiskt perspektiv är det ett kulturlandskap som är präglat av renens bete, berättar Johan Svensson.

– Jag tycker inte det är självklart att skydda allt formellt, det är trots allt stora arealer som ägs av privatpersoner som är beroende av skogen. Jag tror att det går att hitta en kombination med ett utökat skydd och samtidigt ett fortsatt skonsamt skogsbruk som innebär att även det fjällnära området är levande. Det handlar om att engagera lokalbefolkningen för att hitta den bästa vägen framåt.