Några konservativa skribenter har retat upp sig på den journalistik de möter. En av dem, Carolin Dahlman på Kristianstadsbladet, skriver en ledare där hon varnar för ”journalister som för oss bakom ljuset”. Journalisterna är okritiska, okunniga och ”vinklar snett”, skriver hon. De rapporterar om fel saker, på fel sätt.

Vilket sätt är rätt, då? Vad är det som borde rapporteras? Alla hennes exempel är som tagna ur en lista över vad en viss grupp i samhället har tjatat om i decennier att man inte får prata om. ”Det jobbiga tabubelagda.” Gängkriminalitet, segregering, ekonomiska problem i kommuner.

Allvarliga problem, men allt annat än tabubelagda. En snabb koll på TT visar att flera nyheter från de senaste dagarna handlar om gängrelaterad kriminalitet och ett par om segregering. Det enda som kan tävla med kriminaliteten är de coronarelaterade nyheterna. Tabu?

Hon berättar om ett SVT-inslag om kommunen Högsby, som har tagit emot många ensamkommande och fått ekonomiska problem när statsbidragen slutat komma. Så vad är det för fel på inslaget? Jo, reportern frågar inte varför Högsby så gärna ville ta emot de ensamkommande, när det nu blev så stora problem.

Jag kan tänka mig andra saker att fråga. Varför blir problemen så stora? Beror det på diskriminering, eller hade de ensamkommande behövt mer tid för att landa, läka och lära sig svenska? Har kommunen sänkt skatten mer än den har råd med? Men nej, det relevanta för Dahlman är att skriva alla på näsan: så går det när man tar emot ensamkommande! Då tar pengarna slut! Ni skulle ha lyssnat på oss!

Och så rullar det på i samma stil. När en kommun sätter upp ett nytt konstverk borde reportern inte bara ha rapporterat utan också påpekat att konstverket är inköpt för skattepengar och frågat om de inte borde ha gått till något nyttigare. Som om det inte vore ett demokratiskt beslut att en liten del av skattepengarna ska gå till utsmyckning av staden.

Okej, hon är en konservativ ledarskribent som vill se mer av en konservativ agenda i medierna. Hennes ledare är från mitten av oktober, så varför är den intressant nu? Jo, av två anledningar: 

• Carolin Dahlman verkar tro att en konservativ agenda är något opolitiskt och okontroversiellt, och om journalisterna inte ställer de frågor just hon vill ha svar på är de inkompetenta, lata och orkar inte googla.

• Sedan texten skrevs har hon slutat på Kristianstadsbladet och ska vara med i Paulina Neudings nya medieprojekt Bulletin.

Paulina Neuding och Thomas Gür kommer från Kvartal, Carolin Dahlman som sagt från Kristianstadsbladet, SvD:s gamla ledarskribent Per Gudmundson närmast från Kristdemokraterna och Alice Teodorescu Måwe från GP via Moderaterna.

Det är inte precis ett gäng som man skulle rekrytera för att vässa nyhetsrapporteringen, så Carolin Dahlmans ledare kanske inte är en programförklaring i förskott. Men det finns något gemensamt. 

I medierna har Bulletin – förstås – omtalats som ett högerprojekt, och Fokus har spekulerat i att det kan bli en svensk variant på Breitbart eller Fox News, ett par amerikanska vulgärhögerbubblor. 

Men Paulina Neuding gillar inte spekulationerna, och när de lanserar Bulletin kommer det att visa sig att de har varit fel, skriver hon till SvD. ”Bulletin är en bred publicistisk satsning, med tonvikt på ledartexter och fördjupad utrikesrapportering, bland annat.”

Alltså inte … vadå? Inte höger, med alla dessa kända högerskribenter och en tonvikt på ledartexter? Precis som Carolin Dahlman framställer hon konservativ opinionsbildning som något opolitiskt, okontroversiellt. Bulletin kommer säkert att göra detsamma.

Elisabet Andersson funderar i SvD över om vi är på väg mot en mer polariserad medievärld, mer som i USA. Så mycket kan man säga som att behovet av att säga emot, att inte låta den konservativa högerns agendor och budskap stå oemotsagda, växer.