När jag var tonåring bojkottade vi sydafrikanska varor och demonstrerade mot landets regim. Den avsky vi kände för apartheidsystemet visste inga gränser.

Få människor motsatte sig våra protester, även om det fanns de som försvarade det rasistiska förtrycket, men många försökte förlöjliga oss. Varför ska vi bry oss om det där? Det har ju inget med oss att göra?

Vi svarade med att för det första är alla människors frihet ett ansvar för alla människor. För det andra tjänade svenska företag enorma pengar på apartheid. I förlängningen var våra ekonomiskt priviligierade liv beroende av att företag berikade sig i länder med billig arbetskraft och billiga råvaror.

Det är liksom den svenska affärsidén. Att sätta samman grejer som produceras runt hela jorden till smarta prylar som vi kan ta bra betalt för. För att vi ska ha rent vatten och luft reglerar vi vad företag får och inte får göra här i Sverige. Vi har en lång tradition av fackligt arbete för att hålla uppe lönerna och förbättra arbetsvillkoren för människor. Sånt kostar pengar. Om något ska kosta pengar så är det det.

Varför ska inte en människa i ett låglöneland ha lika bra betalt som svenska arbetare, frågade vi och jag undrar än i dag. Jakten på billig arbetskraft är en av de mest destruktiva drivkrafterna bakom de mest negativa effekterna av det ekonomiska system vi lever under. Den har lett till rent perversa effekter och det är inte över än.

Nu upprörs människor över villkoren för amerikaner med rötter i Afrika. Generationer av människor stals från sina hem för att arbeta som slavar på fälten i USA fram till andra hälften av artonhundratalet och deras ättlingar lever fortfarande under samma rasistiska ideologi som motiverade bortrövandet.

Ett av skälen till att slaveriet överlevde så länge i den amerikanska södern var bomullsodlingen. Det var en arbetsintensiv syssla som var svår att mekanisera och människor blev snuskigt rika på att producera råvaror till textilindustrin, både i Nordamerika och Europa. Här hos oss exploderade den mekaniserade textiltillverkningen. I England först, men den billiga bomullen var en av förklaringarna till kapitalismens utveckling i andra delar av Europa också.

Maskiner skulle utvecklas och byggas. Människor skulle utbildas och hållas med mat, sjukvård och bostäder. En helt ny samhällsklass skulle skapas och de flesta var inte särskilt sugna på att slita livet ur sig i fabrikerna. Att skapa en arbetarklass blev en industri i sig.

Denna enorma framgång för kapitalismen hade varit omöjlig utan den billiga bomullen. Slavhandeln skapade i förlängningen de rikedomar som än i dag påverkar den ekonomiska ojämlikheten i Europa. Det är inte många generationer som har gått sedan svenska företag direkt tjänade pengar på en industri som förslavade 13 procent av USA:s befolkning. Tolv miljoner människor fördes från Afrika till Amerika som helhet och som mest fanns det ungefär fem miljoner slavar i USA.

De släkter som berikade sig på slaveriet har inte dött ut. Människor föds än i dag stenrika tack vare ett av historiens värsta övergrepp. Så är det ofta. Övergrepp på ett personligt plan får effekter på samhället om de görs till norm, blindheten för det mänskliga i den förtryckta blir till en kraft som klingar vidare i historien. Också långt från plantagen.

I dag har textilindustrin flyttat till andra delar av världen. Ställen där det visserligen inte officiellt är tillåtet med slaveri, men där människor är för fattiga för att ha någon möjlighet att värja sig från omänskliga arbetsförhållanden, för förtryckta för att kunna kräva bättre arbetsvillkor. Även om slaveriet har förbjudits lever människor som syr de kläder som många har som livsmål att överkonsumera under slaveriliknande förhållanden.

Som så ofta går miljöengagemang hand i hand med solidariteten med människor. Och att protestera mot de sentida effekterna av den amerikanska slavhandeln är också att protestera mot hur människor behandlas i dag. Den som börjar att inse att det finns ett förtryck ser snart andra grunder för förtryck.

Black lives matter-rörelsen kommer, som många insiktsfulla människor i USA har insett, inte att stanna vid att se till att poliser hålls ansvariga och att monument över ondskan rivs ner. Människor kräver redan grundliga politiska förändringar av samhället. Med tiden kommer fler människor att fatta kopplingen mellan slaveriet och den moderna textilindustrins logik.

För första gången på länge känner jag optimism inför vår politiska framtid. Och jag är mer motiverad än någonsin att fortsätta att inte köpa nya kläder.