DEBATT Länge skavde det. I veckor nu har jag gått och funderat på hur jag bäst kan formulera det. I min journalistiska gärning, i uppdraget, är ju alltid målet att vara objektiv, att fjärma mig från ämnet, att rapportera utan färgen av egna åsikter.
Men nu har jag ingen uppdragsgivare och slutsatserna kring det jag nu skriver om är mina egna. Vi måste prata om Klarna. Och om Hennes & Mauritz. Och om hur H & M sålde sig till Klarna. Ett arrangerat äktenskap där barnen blev de stora förlorarna.
Klarna har genom väldigt intensiv lobbyism och smarta drag lagt under sig nästan hela Sverige. De är en bank, ett kreditinstitut, en faktureringstjänst och lite annat. De äger dessutom inkassobolaget Segoria. Och det är här det blir problematiskt.
För när en bank samtidigt blir indrivare, utan några externa mellanhänder, blir det korta vägar från försenad betalning till hot och verkställighet om inkasso.
Att Klarna är ”svenskägt” låter naturligtvis jättebra. Jonathan Kalamuddin (som bland annat är vd för brittiska gigantföretaget ASOS, med en mångmiljardomsättning årligen), och Sebastian Siemiatkowski, styr Klarna-koncernen med hårda nypor.
Det som började i en entreprenörstävling på Handelshögskolan 2005 är nu ett konglomerat, gott för så där 19–20 miljarder. Inget fel på framgång. De har nått sin position med kloka investeringar, knivvassa medarbetare, hårt arbete och väldigt målmedveten strategisk framåtanda.
Men allt detta har också en annan målsättning, en där kunden behandlas som en aldrig sinande mjölkko. Deras vidlyftiga hantering av kundernas personuppgifter medförde att Siemiatkowski blev tagen i örat av vår statsminister förra året, då deras inte helt transparenta kreditupplägg nu blivit en fråga för datainspektionen.
Vad detta kommer utmynna i vet idag ingen.
Men nu till sakfrågan. H& M hade i många år en tjänst som innebar att kunderna med konto hos dem fick betala inköp med en viss kostnad varje månad, generöst nog kunde även kunder välja en helt betalningsfri månad varje år, och en ganska kvalificerad gissning är att de flesta valde januari.
Den månad då de flesta småbarnsföräldrar ekonomiskt knäar i efterdyningarna av julen och dess utgifter.
Konto hos H & M var en fantastisk möjlighet för människor med låg kreditvärdighet men ändå betalningsförmåga att kunna köpa barnens kläder i klump, vår som höst.
Säg att man har två barn. En garderob till växande telningar, några plagg till föräldrarna och plötsligt är man uppe i 5 000–7 000 kronor. Och betalar av med cirka en tusenlapp i månaden tills betalningsutrymmet är påfyllt, hösten kommer och det är dags att fylla på med varmare kläder till växande barn.
Barn som därigenom slipper att ständigt påminnas om familjens ansträngda ekonomi genom att alltid gå i urtvättade, ärvda plagg.
Spola så fram till Klarnas uppdykande. När H & M inledde sitt samarbete med Klarna upphörde samtliga ovanstående konton att existera.
Plötsligt kunde kunderna få valmöjligheten att antingen betala genast (till Klarna) eller om två veckor. Säg den låginkomsttagare som inom två veckor kan klämma fram 5 000–6 000 kronor enbart till kläder?
Två veckor kändes som en knytnäve i magen på oss som varje månad kämpar med de basala utgifterna som hyra, el och mat, och ligger sömnlösa för att vi inte vet hur vi ska kunna köpa nya skor eller betala för ungens enda fritidssysselsättning. Vare sig det är fotboll, ridning, judo eller balett, fritiden är inte billig.
Och att då inte ens längre kunna köpa kläder. Nya kläder.
Vi är en familj som i görligaste mån gynnar den cirkulära ekonomin. Inga problem alls för oss vuxna. Secondhand, vintage och hemmasytt är kul, hett och originellt. Men för ett barn är det ibland ett stigma. Att ständigt vara ungen som har de slitna kläderna, de i lite fel storlek, de omoderna.
Skolgården kan vara en skoningslös miljö. Mobbning förekommer fortfarande. Att sticka ut och inte nånsin ha märkeskläder eller ens moderna färger kan ge en känslig unge svår ångest. Barn vill vara ”som alla andra”. Inte sticka ut på ett negativt vis.
Så inte bara har många föräldrar övergivit H & M sen Klarna tog över den mer aggressiva kreditbiten, utan många av oss har inte kunnat köpa nya kläder överhuvudtaget, till barnen i vår.
Det är kul för Sverige att ha ett så framgångsrikt företag som H & M, och naturligtvis även Klarna. Däremot har dessa båda nu ytterligare lyckats försvåra för de barnfamiljer som balanserar på kanten. Som lever i det ingenmansland som finns mellan utanförskap och fattigdom.
Jag hoppas personligen, och för många andra barnfamiljers skull, att H & M inte skrivit kontraktet med Klarna, i blod.
Utan att de kan avsluta detsamma utan några större kostnader och repressalier.
För även om H& M har mycket att jobba på vad gäller miljökrav, arbetsvillkor för sina arbetare i låglöneländer och en hel del annat, så är de ändå det företag i Sverige som gjorde det möjligt för de allra mest ekonomiskt utsatta familjerna att åtminstone kunna klä sig och sina barn någorlunda propert och acceptabelt.
Tills så sker kommer jag inte ens köpa ett par sockor hos er.
