I våras, medan coronakrisen blossade upp, utlyste Multatuli förlag en novelltävling med utgångspunkten ”hur skulle situationen kunna spåra ur?” Det blev början till en antologi med sju noveller, Från Corona till … – 7 noveller om vad som kunde ha hänt.
Coronapandemin har fått saker att hända i oss, och jag tycker om idén att plocka upp det, göra litteratur av det och se vad som händer i den.
Flera av novellerna utspelar sig i ett samhälle där den tillfälliga nedstängningen och begränsningen av människors liv har blivit permanent. Livet har krympt ihop till det minsta och närmaste, de försöker leva så normalt de kan, men bit för bit ramlar allt sönder. Detaljer ur deras liv ritar upp konturerna av världen där de lever.
En liten flicka som aldrig har fått lämna höghuslägenheten där hon bor blir livrädd när hon kommer ner på marken. En smittad granne blir utstött, man vill inte ens titta på henne, hon är ”inte en människa längre”. En familjemedlem går med i en upprorsrörelse och när det ringer på dörren är allt slut. Liemannen vill ha kompensation för sin ökade arbetsbörda – nej, just det är väl ren fantasi. Och långt borta från uppkoppling, elektricitet och rinnande vatten är det ett par som finner ett nytt sätt att leva sitt liv.
Novellerna handlar mer om samhällets utveckling än om sjukdomen i sig. I bakgrunden finns ofta en situation där covid-19 har kommit tillbaka i våg efter våg och förändrats. Som i Var inte rädd, där aggressioner och demens kan vara symptom och där alla bär armband som visar deras humör. Men i förgrunden finns samhället.
I och för sig är det naturligt med tanke på att temat för tävlingen var ”coronadespoti”. Men det är intressant i sig, i en tid med starka auktoritära rörelser och en stor beredskap att lämna ifrån sig frihet och integritet till makthavare. Är det ett frö till en reaktion?
Novellen som vann är den ovan nämnda Var inte rädd, av Anna-Maria Olsson, och det är den jag tycker mest om. En gripande historia om en familj i Malmö som isolerar sig på övervåningen i sitt hus när pandemin skenar – de är så vanliga, de spelar Uno med barnen och äter flingor i sängen tillsammans när de är för trötta för att laga middag. Men de får inte vara rädda.
Anastasia Barks Midnattsmötet är undantaget i den här nästanrealistiska samlingen. Först verkar det verkar vara en småkul bagatell. Djävulen, några vampyrer, liemannen, tre häxor och några till möts i en herrgård i den djupa skogen. På bordet står skålar med skorpioner och det serveras mörknat blod i gyllene bägare, örtte till häxorna och rött vin i tyngdlösa glas till liemannen. Med mera, menyn är utförligt beskriven. De ska diskutera den rådande situationen, och det rör sig mellan trams och världspolitik. Ju mer jag läser, desto roligare blir det, och desto mindre bagatell.
