DEBATT Företrädare för Jägareförbundet, LRF och Jordägareförbundet efterfrågar hårdare tag mot djurrättsaktivister (Expressen 14/5). Jag lär vara en av de ”djurrättsextremister” som de skriver om. I maj var jag på en äggfabrik med kampanjen Total insyn. Vi dokumenterade situationen för hönor som sitter inlåsta på en yta motsvarande en A4-sida per individ. Vi tog med oss 24 av de tiotusentals individerna på gården. De lever nu ett liv där de kan picka i gräset och känna solens strålar.
Tidigare år har jag befriat djur med gruppen Tomma burar. Vid fritagningarna lämnade vi ett förklarande brev och goda kakor till bonden. När djuren var i säkerhet i deras nya hem ringde vi polisen och berättade vad vi hade gjort.
Jag kan förstå att det känns obehagligt att någon tar sig in ens gård och synar ens verksamhet. Men ickevåld innebär inte passivitet. Det innebär att fredligt stå upp för de mest utsatta individerna. Därför känner jag ett ansvar att ingripa mot det förtryck vi utövar mot djuren i dag.
Fler och fler i vårt samhälle får upp ögonen för djurens situation. Köttkonsumtionen i Sverige har minskat betydligt de senaste åren. Det räcker att besöka en livsmedelsbutik för att se att vegotrenden i vårt land är tydlig.
Missförhållande som djuren lever i har också börjat se dagens ljus. Nu senast visade Uppdrag granskning (13/5 SVT) att 210 gårdar med kött- och mjölkproduktion bröt mot djurskyddslagen och fick förelägganden av länsstyrelserna förra året. Ursäkten att det bara är några enskilda gårdar som missköter sig höll plötsligt inte längre. Min gissning är att de som tjänar pengar på att vi använder djur som mat börjar bli oroliga för att deras arbete blir allt mer ifrågasatt.
”Attack är bästa försvar” kanske djurindustrin resonerar. Vem är bättre att angripa än oss aktivister som filmar på gårdar i strävan efter att avslöja missförhållande? Palle Borgström, ordförande i Lantbrukarnas riksförbund, ifrågasatte i Uppdrag granskning att reportrarna använde videomaterial tagna från djurrättsaktivister. De svarade att de annars inte hade fått insyn i den aktuella gården. Den aktuella mjölkgården hade fått 38 anmälningar men ändå tillät länsstyrelsen och Arla dem att fortsätta leverera sin mjölk. För mig är detta ett bland många argument för att det behövs aktivister som står upp fredligt för djuren, bland annat genom att dokumentera djurens situation inom jordbruket.
Jag tror att vi nu är i början av ett samhälle där vi inte längre äter djur och deras produkter. För vissa kan det vara läskigt med större förändringar. Men de goda nyheterna är att bönder inte alls behöver känna sig hotade! Vi kommer även i framtiden att vara beroende av bönders stora kompetens när det gäller att ge oss mat från växtriket. Jag inser att det kommer att behövas en rejäl omställning från ett djurbaserat matsystemet till ett helt växtbaserat men vi har tidigare i vårt land klarat av stora förändringar. Det kommer att gå bra även denna gång.
