Sverige är Europas femte största land, med sina drygt 450 000 kvadratkilometer. Samtidigt är det ett av de mest glesbefolkade. I snitt bor det 22 personer per kvadratkilometer här. Det är bara Norge, Finland och Island som har det mer glest mellan sina invånare.

Och varje år tunnas vissa områden ut ännu mer. 2018 tappade 76 svenska kommuner invånare, enligt Statistiska centralbyrån, SCB. Och det händer att hela bostadsområden rivs i glesbygden för att det saknas hyresgäster. Medan bostadsbristen och trängseln ökar i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Det finns avfolkningsbygder i Sverige som behöver fler invånare för att inte skatteintäkter, social service, skolor och arbetstillfällen ska så gott som försvinna.

Och så finns det ett växande antal människor som vill leva mer klimatsmart i ekobyar på landsbygden – ett initiativ i linje med regeringens mål om att Sverige senast år 2045 inte längre ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser.

Men det har visat sig vara svårt att starta ekobyar i Sverige, enligt Ekobyarnas riksorganisation, ERO. Varför det? Det är en fråga som vi kommer tillbaka till lite senare i den här artikeln. Först ska vi titta lite närmare på attityder:

Andelen svenskar som aktivt intresserar sig för och pratar om miljö, klimat och samhällsansvar låg i år – före våra pandemirestriktioner – på närmare 75 procent, enligt analysbyrån Sustainable brand index årliga mätning. Det är högre än någonsin.

Den här utvecklingen märks också på tillströmningen till och aktiviteten på olika forum för hållbarhet på sociala medier. Trycket på kurser och suget efter information om andras erfarenheter och kunskap om ett mer klimatsmart liv har ökat.

– Det är definitivt fler som hör av sig nu under coronakrisen, när allt har blivit satt på sin spets. Själv har jag fått närmare ett fyrtiotal frågor den senaste tiden om att starta och driva ekobyar, berättar ERO:s ordförande, Artur Nordfors Kowalski.

Vad är en ekoby? Hur ser definitionen ut? Det beror på vem eller vilken instans som man frågar. Myndigheten Boverket har satt upp följande kriterier:

Det ska finnas ett långtgående lokalt kretslopp av råvaror och energi i en ekoby. Att bo där ska inte belasta miljön, det ska vara hälsosamt och det sociala livet är en viktig del av det hela. En beskrivning som ger utrymme för tolkning och variation.

Ett tiotal ekobyar runtom i Sverige är i dag anslutna till ERO men det finns en hel del till. Exakt hur många som kallar sig för det har inte organisationen någon statistik på, storleken på byarna kan också variera mycket – från några hus till större områden.

– Vi verkar för att det ska kunna byggas så många olika ekobyar som möjligt, både på landet och i stan. För alla möjliga slags människor med olika behov, säger Artur Nordfors Kowalski.

Han fortsätter:

– Ekobyar är ett modernt sätt att komma tillbaka till de bysamhällen som människor har levt i, i alla tider. Och som man fortfarande gör, i till exempel Frankrike och Spanien, med en modern livsstil och tekniska hjälpmedel. Men i Sverige slogs vår tusenåriga bygemenskap sönder när jordbruket moderniserades för att kunna ge större avkastning, framför allt under skiftesreformerna på 17- och 1800-talet.

Vändpunkt

För de som inte jobbar för högtryck i frontlinjen inom till exempel vård och omsorg, har den här pandemin kunnat ge mer tid för eftertanke. Och själva ordet kris kommer från grekiskans crisis som också kan översättas med ”avgörande vändning.”

Men är inte det här med ekobyar ändå mest för medelklassen? För det krävs väl ofta en kontantinsats för att kunna bli en del av den här sortens gemenskap? Klimatsmart samhörighet, för folk med sparade pengar och möjlighet till banklån?

– Nej, jag känner inte igen den bilden, svarar Artur Nordfors Kowalski. Min erfarenhet är att folks ekonomi i ekobyar oftast är mer varierad än i ett konventionellt villaområde. Det finns de med mindre pengar än genomsnittet och de brukar hitta vägar för att kunna bo där och dela på kostnader. En del kanske ger varandra jobbuppdrag i byn eller jobbar som volontärer inom till exempel odling och äter och bor gratis. Och så finns det ekobyprojekt som drivs av resursstarka individer där bostäderna är mer påkostade

I till exempel skånska Baskemölla, i Simrishamns kommun, har det byggts ekoby i olika etapper sedan snart 20 år. Och där finns det också hyresrätter, något som inte är så vanligt för just ekobyar.

Ekoby och coronakris

Vad kan ekobyar tillföra under coronakrisen?

– De människor som jag känner och bor så, verkar i regel må bättre än många andra nu, för i den här sortens bygemenskap brukar man lära känna varandra väl. Det gör att man knackar på och hör efter om någon behöver hjälp. Den sociala isoleringen finns inte även om distansen hålls i coronatider, säger Artur Nordfors Kowalski och fortsätter:

– Här odlar man och producerar ofta en hel del egen mat som ska kunna räcka i kanske ett år framåt. Det gör att du inte behöver åka någon annanstans så ofta för att till exempel handla, du har det mesta i byn. Det minskar både risken för smittspridning och känslan av utsatthet.

Fran Whitlock är kommunikationsansvarig på Global ecovillages network, GEN Europe, ett ideellt nätverk för ekobyar i Europa.

Hon berättar i ett mail till Syre om hur invånarna i till exempel en by i Spanien har låtit en del av bostadshyran och sparandet där gå till människor som har förlorat sina jobb under coronakrisen. Och flera ekosamhällen runtom i Europa gör liknande insatser.

”Faktum är att ekobyar bygger på ömsesidigt stöd och solidaritet, det gör dem bättre förberedda på att kliva in och hjälpa till när kriser som den här uppstår”, skriver Fran Whitlock.

Den 4 juni är det premiär för dokumentärfilmen Communities of hope, som bland annat GEN Europe står bakom. Filmen handlar om nyttan av ekobyar i kristider som corona.

Hinderbana

Hur lever Artur Nordfors Kowalski själv? Under ett antal års tid har han och ett antal andra velat påbörja byggandet av ekobyn Tallberget i Gnesta kommun.

I bygruppen finns professionell expertis inom till exempel klimatsmart arkitektur och byggande, här finns erfarenhet och kunskap om sådant som regelverk, kostnadskalkyler och ansökningsförfaranden – den typ av frågor som Ekobyarnas riksorganisation hjälper sina medlemmar med dagligen.

Men ändå befinner sig det här byprojektet i en vänthall. Precis som så många andra planerade ekobyar. Varför det?

Artur Nordfors Kowalski har arbetat inom byggbranschen och menar att när ett bostadsområde ska byggas är regelsystemet utformat för stora aktörer, såväl när det gäller kommunernas hantering som bankernas utlåning.

Bakom en ekoby finns ofta en så kallad byggemenskap som brukar bestå av ett antal privatpersoner, en konstellation som kontrasterar till mer konventionella verksamheter som stora bostadsbolag.

– Men den stora punkten är att en ekoby idag inte kan begära att de ska prioriteras för att de är miljövänliga. Lagstiftningen ser ut så att en exploatör kan påstå att deras projekt är ekologiskt men när detaljplanen väl klubbats genom, kan de välja att bygga på ett helt annat sätt. Kommunerna har faktiskt inga redskap att tvinga bostadsbolagen att hålla det de lovat. Därför utgår man från att alla nybyggnationer endast uppfyller de lagstadgade minimikraven när man bedömer ifall de ska få byggas eller ej, hävdar Nordfors Kowalski.

– Om kommuner och folkvalda förstod vilka fördelar fler ekobyar skulle innebära för dem, så skulle de göra proceduren lättare för oss som vill bygga dem.

Men inställningen till önskemål från människor om att starta ekobyar kan växla bland beslutsfattare.

I Simrishamns kommun, i Baskemöllas ekoby – närmare bestämt i den fjärde etappdelen som heter Baskedalen – har man fått ett investeringsstöd för nybyggnation av hyresrätter på lite över 7 miljoner, en kreditgaranti från Boverket och ett banklån från Ekobanken.

Här går medlemmar in med en insats som täcker upp en del av det som ekobyn inte får låna till, även de som bor i hyresrätt där gör det.

Tillsammans med organisationen Hela Sverige ska leva och forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, kommer Ekobyarnas riksorganisation medverka i höst i en förstudie till en utredning, som ska identifiera hinder för att kunna etablera ekobyar i Sverige.

– Vi vill till exempel ta reda på om kommunernas tjänstemän saknar rutiner för att handlägga den här typen av ärenden, säger Artur Nordfors Kowalski.

Men om man nu inte får nåt gehör hos den kommun som man gärna vill starta en ekoby i – vad går att göra då?

– Det finns många vägar dit, till exempel att kontakta privata markägare. Vårt råd är att prata med andra som har erfarenhet av processen, säger Ekobyarnas riksorganisations ordförande.