Vi står inför en dubbel utmaning – klimatkris och hotad biologisk mångfald. Orsakerna till kriserna har starka kopplingar och därför måste lösningarna också integreras. Klimatutmaningen har gått så långt att vi behöver minska de fossila utsläppen i närtid, halvera dem globalt till 2030, och under samma tid öka kolsänkorna och kolförråden. Det finns än så länge bara en metod som kan användas i stor skala, och det är att ekosystemen kan binda in och lagra större mängder kol än i dagsläget. Just nu, i det kritiska klimatläge vi befinner oss, ska vi förstås låta skogen växa och binda in mer kol.

Skogsstyrelsens senaste rapport ”Skogsskötsel med nya möjligheter” kritiseras för att vara en partsinlaga från skogsnäringen: Skogsproduktionen ska öka med 20 procent, bland annat genom intensivare skötsel, gödsling, dikning och främmande trädslag, vilket är tvärtemot klimatmål och mål om biologisk mångfald. Kritiska remissvar har inte påverkat slutrapporten.
I Sverige finns mycket av nordvästra Europas återstående skogar med högt skyddsvärde – en stor del av den sista vildmarken. EU-parlamentet vill att minst 30 procent av EU:s yta ska vara skyddade områden, för att säkra den akut hotade biologiska mångfalden.

Skogsstyrelsen beslutade strax före jul att nyckelbiotoper inte längre ska registreras i samband med avverkningsanmälningar från och med utgången av 2020. Detta har lett till en anmälan till Justitieombudsmannen: ”Denna utveckling genom generaldirektör Herman Sundqvists agerande gör att Skogsstyrelsen inte längre är trovärdig beskyddare av biologisk mångfald”. Anmälarens logiska slutsats är att ”Denna roll måste då överlämnas till annan eller ny myndighet”.

Biologen Heike Kontermann har sett virkesbilarna rulla förbi sitt köksfönster i takt med att skogarna i Norrlands inland töms på liv. Hon efterlyser en ekologisk märkning av virke, liknande den som finns för livsmedel. En förebild för en sådan märkning, Naturland standards, finns i Tyskland. FSC (Forest Stewardship Council) är den nu ledande märkningen av trävaror. Standarden tillåter kalavverkning och är ingen miljöcertifiering utan en certifiering inriktad på skogsbruk.

Skogsindustrin räknar dessutom bort stora koldioxidutsläpp från avverkningar genom att hävda att bolagens skogsinnehav kompenserar utsläppen. Detta är ansvarslöst att påstå, menar forskare vid Mittuniversitetet i Sundsvall, eftersom det är felaktigt ur ett kort perspektiv. Vi kan inte vänta 80 till 100 år tills den nya skogen vuxit upp och tagit upp den koldioxid som har släppts ut, då vi bara har några årtionden på oss att undvika en total klimatkatastrof.

Klimatomställningen är en stor utmaning och det måste givetvis betyda att skogsbruket och skogsindustrin också ställer om.

Det finns egentligen inte en motsättning mellan minskad avverkning och ett aktivt skogsbruk. Avgörande är förstås hur det aktiva skogsbruket bedrivs. Förlängda omloppstider, det vill säga att låta träden bli äldre, ökad satsning på sågtimmer och kvalitet och andra alternativ att sköta skogen kan vara strategier för ett klimatsmartare skogsbruk. Förädlad träråvara i många olika former kan ge mer pengar till skogsägarna, istället för att sälja unga träd billigt till pappersmassaindustrin, som leder till nästan omedelbara klimatutsläpp.

Potentialen att binda kol i skog är fantastiskt stor. Den boreala skogen, det norra barrskogsbältet där den svenska skogen ingår, har enorma kolförråd framförallt i marken. Avgörande är både vad klimatet och vad vi gör med den. Klimatförändringarna har till exempel gjort torka och bränder vanligare. Det är dock inte en linjär utveckling. Det forskarna varnar för är så kallade tröskeleffekter, tipping points, att vi passerar gränser där vi utlöser processer som i sig förstärker den globala uppvärmningen, och att detta skenar utan kontroll. Skogarna kan vara en sådan tipping point. Med fler bränder, större insektsangrepp och vindfällningar släpper skogen ifrån sig mer koldioxid. Skogarna går från att vara kolsänkor till att bli kolkällor. Det finns forskningsresultat som tyder på att det redan hänt i vissa delar av den boreala skogen.

En metod för att förhindra detta är hyggesfritt skogsbruk, ”Konsten att hugga träd och ha skogen kvar”, som också är namnet på en bok av Mikael Karlsson. Dessutom hålls kolet kvar i marken. Lübeckmodellen är exempel på ett hyggesfritt naturnära skogsbruk som har en annan skötselfilosofi än ett plantageinriktat skogsbruk. De naturliga processerna bibehålls, för att inte arbeta mot naturen. Det handlar om att göra noggranna överväganden och inte arbeta i onödan. Det är också att se till att virket som lämnar skogsfastigheten är värt så mycket som möjligt. Det är helt okej, till och med bra, att som skogsägare vara lat och girig. Det ger inkomster och sparar klimatutsläpp på samma gång! Dessutom finns skogen och djurlivet kvar!