I går kunde vi se ett inslag i SVT:s program Agenda om den nya tankesmedjan Oikos. I ledningen sitter bland annat internationellt kända abortmotståndare och konservativa tänkare på ytterkanten.

Oikos beräknar att kunna starta om några veckor och ser inga beroendeproblem med att ta emot partipengar från till exempel Sverigedemokraterna.

Ordet oikos kommer ursprungligen från det grekiska ordet oy’-kos och betyder hus, hushåll eller familj. I Bibelns Nya testamentet används ordet bland annat om den kristna församlingen.

Mattias Karlsson har sedan ett tag tillbaka lyft fram de nykonservativa krafterna i Storbritannien, USA och Polen som rörelser att lära av, där passionen och energin finns för att flytta fram positionerna.

Inspiratörerna

Förra året fällde EU-domstolen Polens konservativa regering för en rad lagändringar som underminerar rättsväsendets oberoende från politisk påverkan, till exempel att en domare ska kunna bli avsatt om denne ifrågasätter regeringens rättsliga reformer.

Och på den svenska regeringens hemsida går det till exempel att läsa:
”Sedan 2015, då partiet Lag och rättvisa fick egen majoritet i parlamentet och bildade regering, har antagandet av ny lagstiftning (och andra föreskrifter) väckt debatt och oro beträffande situationen för rättsstaten, mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna i Polen.”

Olika människorättsorganisationer rapporterar om att antalet hatincidenter mot framför allt  muslimer och hbtq-personer har dubblerats på tre år i Polen, om man jämför 2013 års anmälda hatbrott med statistiken 2016. Liknande tendenser går att se i Ungern.

För några veckor sedan uppmanade en majoritet av EU-parlamentariker att sätta större press på Polen och Ungern, enligt euportalen.se (svensk organisation med medlemsorganisationer från arbetsgivar- och löntagarhåll):

”Medlemsländerna bör hålla fler formella utfrågningar med företrädare för de ungerska och polska regeringarna och utfärda konkreta rekommendationer och tidsfrister”, hävdade de flesta parlamentariker.

Vidare skriver euportalen.se: ”Parlamentarikerna lyfte även fram det ”omedelbara behovet” av nya verktyg för att granska demokratin, rättsstaten och grundläggande rättigheter i medlemsländerna. Ett sådant verktyg är den redan förslagna årliga granskningen av att alla medlemsländer lever upp till EU:s värderingar så som de är definierade i fördragets artikel 2.”

Alla Sveriges EU-parlamentariker, utom Sverigedemokraternas tre ledamöter, röstade för det här.

– Vi betraktar denna reaktion från Europeiska unionen och från en lång rad olika länder som överdriven och smått hysterisk. Vi ser inte alls att demokrati, mänskliga rättigheter eller rättsväsendets oberoende skulle vara hotat i Ungern, sa SD:s parlamentariker Peter Lundgren, enligt artikeln från euportalen.se.

Retoriken

Inför det förra valet i Sverige 2018, besökte en av USA:s tongivande konservativa krafter vårt land. Det var Donald Trumps förre chefsstrateg, Steve Bannon.

Han vill bland annat, enligt en artikel i DN, ”starta en ”gladiatorskola” med bas i ett italienskt kloster. Syftet: att producera ”krigare i ett globalt kulturkrig”.

Bannon uppgav i media att han var mycket intresserad av Sverigedemokraternas utveckling och såg fram emot att få träffa dem innan valet.  Men till exempel Mattias Karlsson sa att de inte hade bjudit in honom.

En av Storbritanniens ledande personer på den kulturkonservativa arenan var filosofen och journalisten Roger Scruton som dog för några veckor sedan. Mattias Karlsson håller fram honom som sin stora förebild, enligt SVT:s Agenda.

I Sverige är Scruton framför allt känd för två saker – som författare till boken Kultur räknas, med fokus på vikten av kulturkonservatism. Och för hans kreativa tolkning av ordet oikofobi som till exempel ultrahögern och Sverigedemokraterna använder sig av idag.

Ordet började att användas 1808 av poeten Robert Southey, i meningen: människors lust att lämna sina hem och resa. Oikofobi har också blivit ett begrepp inom psykiatrin för att beskriva ogillande mot den nära omgivningen som till exempel hemmet.

Men i Roger Scrutons och andra konservativa krafters tappning används ordet oikofobi för att beskriva det hat eller ogillande som vissa kan känna för sin nationalitet, sitt land eller kultur.

Oikofobi är, enligt Scruton, ett stadium som ungdomar passerar på väg mot vuxenåldern. Men också något som vänsterkrafter håller på med, krafter som sätter främmande kulturer framför sin egen kultur. Det kallas för xenofili och står i motsats till ordet xenofobi, främlingsfientlighet.

Gimle

För drygt ett tiotal år sedan startade Mattias Karlsson en kulturförening som döptes till Gimle, tillsammans med Sverigedemokraternas dåvarande presschef Erik Almqvist. Han är numera bosatt och aktiv i Ungern.

Föreningen ska verka för en konservativ kulturrevolution och värna om svensk kultur. I styrelsen finns ledande krafter inom Sverigedemokraterna.

Ordet Gimle har fornnordiska rötter. Enligt sägen förgör Ragnarök det mesta men Gimle är den plats där de särskilt utvalda och rättfärdiga får skydd. Och det är i Gimle som ett nytt och mäktigt Midgård ska växa fram.

I dag kan man hitta namnet på till exempel vägskyltar och som efternamn. Ordet Gimle är också känt för att genom tiderna ha figurerat i högernationalistiska och fascistiska sammanhang.

Nazisten Quisling döpte till exempel sin villa i Oslo till just Gimle under andra världskriget. Men numera har huset återgått till att kallas för Villa Grande och härbärgerar Förintelsecentret.

Enligt DN-artikeln vill Mattias Karlsson se en mobilisering på bred front. Han pekar på ”68-vänstern” som enligt honom ”lyckades ta makt över kulturarvsinstitutionerna.” Sådant som feministisk kamp och världsmusik har fått för mycket plats.

På sociala medier, strax efter valet, skrev Mattias Karlsson:
”Våra motståndare har på riktigt tvingat in oss i en existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad. Det finns bara två val, seger eller död.”

Han fick stöd för krigsretoriken av sin ledare i partiet, Jimmie Åkesson, som uttryckte att den egna nationen och nationell identitet har blivit till något fult i våra dagar. Inte minst Steve Bannons tongångar kändes igen.

Musikern och författaren Peter Bryngelsson har intervjuat Mattias Karlsson om kulturföreningen Gimle och Sverigedemokraternas kultursyn. Bryngelsson kommenterar det i en intervju i Upsala nya tidning:

– Håren reste sig på mina armar. Det var som en karbonkopia av 30-talets nazistiska kulturprogram där all mångkultur skulle utrotas. Men han var ganska obildad kulturellt, nämnde till exempel Jan Johansson som en representant för ursprunglig svensk folkmusik. En musiker som verkligen uttryckte mångkultur med sin jazziga bluesversion av folkmusik!

Under de närmaste veckorna planerar tankesmedjan Oikos för sin debut. En annan tankesmedja med mer vänsterorienterade förtecken, Arena idé, ser på Oikos som en förlängd arm av Sverigedemokraterna.