Svar på Adam Cwejmans ledare i GP 2020-09-23
DEBATT. Miljöpartiets Rebecka Le Moine har inte delat ”scen med militanta djurrättsextremister”. Däremot var hon och flera andra inbjudna 2019 som talare på en manifestation för att skydda svenska fridlysta rovdjur, kallad Rovdjursmarschen. Marschen i centrala Stockholm var ursprungligen ett initiativ av en Facebookgrupp kallad Revolution Rov, numera en registrerad förening och uttalat politiskt obunden.
Inbjudna talare var även föreningen Jaktkritikerna, Svenska Rovdjursföreningen, Nordulv, Rovdjursvänner utan gränser, Northern Rangers APU, finska föreningen Luotonlittos SusiRyhmä, Norges NOHA, Djurens Ö och Fältbiologerna. Vissa tackade ja andra inte.
Det är skrämmande hur lättvindigt Adam Cwejman väljer att likställa Rebecka Le Moines (MP), Jens Holms (V) och andras deltagande i en fredlig demonstration för fridlysta rovdjur mot jakt, med att associera sig
med terrorister. Med associationsskuld, guilt-by-association, formulerar Cwejman sin ledare som en kränkning riktad direkt mot Rebecka Le Moine för att göra henne klandervärd i sin politiska gärning i Miljöpartiet. Väl medvetna om hur associationsskuld används i det politiska och även det sociala livet
som en sorts mobbing, var jägartidningars skrivare först på plats vid nämnda manifestation för att timmen efter via nätet vinkla att politiker stödjer djurrättsextremister genom sin blotta närvaro. Nu anmäler sig även Cwejman till jaktdrevet.
Cwejman är väl inläst på djurrättsaktivism men kanske inte jägares jaktaktivism. Den beväpnade jaktlobbyn i Sverige har i dag ensamrätt över hela vår vilda fauna genom det allmänna uppdraget. Och Jägarförbundet, som i praktiken är en intresseorganisation för bland annat nöjesjakt, får 52 miljoner årligen för att sköta ”viltvården”. För att säkra makten över en så stor stek tillåter man sig en egen pressetik. Jakt har utvecklats till en miljardindustri liksom de licensjakter på rovdjur som Sverige tillåter genom att bryta mot EU:s skyddsdirektiv. En jaktindustri som styrs av samma drifter som troféjakt i Afrika. Över 6 000 björnar, lodjur, vargar och järvar har dödats i Sverige sedan millennieskiftet. Det är specifikt den sortens makabra förföljelser av fridlysta svenska rovdjur som manifestationen gällde.
I dagarna pågår en kampanj om att vargen åter ska jagas. Vargen och dess
värnare har även de blivit offer för en ålderdomlig typ av guilt-by-association. Men vad som skiljer människa och djur är förmågan till demagogi för att uppnå sitt mål. Att djuren inte har en egen röst förpliktar därför människan. Nobelpristagare Olga Tokarzcuks roman om aktivism mot jakt är ett
sofistikerat sätt att förmedla detta på.
Cwejman har tidigare skrivit att världsåskådningar och åsikter är viktiga. Men viktigare är, menar han, hur dessa kommuniceras och hur vi hanterar mothugg, debatt och hur vi hanterar motståndarsidan. Det främsta kännetecknet för ett fungerande demokratiskt samhälle är hur åsiktsminoriteten, opponenten, konträren eller den som vi för dagen inte håller med – behandlas.
Om associationsskuld räcker för Cwejman, har konträren ingen chans till upprättelse. Cwejman, precis som jägarskribenterna, kollade aldrig fakta. Inte heller visade någon ett journalistiskt intresse för manifestationens hjärtemening mot den fond av massutrotning av vilda däggdjur som pågår
globalt.
Revolution Rovs arrangemang av manifestationen var inte i samarbete med ”militanta djurrättsextremister”. Revolution Rov krävde heller ingen åsiktsregistrering för närvaro på den fredliga manifestationen för vilda djur – inte ens av stereotypiska jaktivrare som bevisligen också lockades dit och vars syfte nu gynnas av Cwejman.
