DEBATT Kan trafikflyget återhämta sig? Och vad talar egentligen för och emot?
I april var flygtrafiken i Sverige 98 procent mindre jämfört med samma månad förra året. Motsvarande siffra i USA var 95 procent och i Tyskland hela 99 procent. Vad som beskrivits som en omöjlighet i den klimatpolitiska debatten levererade coronan med dunder och brak. Från min egen utsiktspunkt hemma i västerbottnisk obygd där streck från 3-4 flygplan ofta spänner över himlen samtidigt är himlavalvet numera befriande fritt från avgasångor. En ljuvlig känsla.
Helt klart är att det finns ett starkt tryck på att allt kring flyget ska återgå till var det var fram till januari 2020. Med full kräm på himlavalvet och satsade miljarder på att få flygets alla kurvor att fortsatt peka rakt upp i det blå.
Jag måste erkänna att jag en aning underskattat hur långt världens regeringar är beredda att gå för att hålla det krisande trafikflyget under armarna. Svaret är mycket långt. Svenska och danska staten har utlovat SAS 3,3 miljarder i krediter. Finska staten tänker stödja Finnair med motsvarande 7 miljarder och den franska staten Air France med bortåt 70 miljarder. Slukhålet Norwegian ska räddas av sina aktieägare och i sista hand norska staten.
Siktet tycks inte bara inställt på att rädda det samhällsviktigaste flyget … utan rubb och stubb. För av vad det nu verkar handlar politiken även om att fortsatt säkra 349-kronorsbiljetterna till Barcelona och Hurghada.
Till detta kommer så klart den uppdämda lust som finns bland oss själva att så snart allt kring pandemin lagt sig kasta oss ut i världen med flyg igen. Som förr!
Ingen vet exakt vad som kommer ske, men detta är vad jag tror:
Så länge inte en andra våg av corona lägger sig emellan kommer vi framåt hösten ha fått tillbaka en viss flygtrafik. Framför allt inrikes, men antagligen även utrikes. För trots att många av oss upplevt att inbromsningen av samhället gett ett välkommet andrum – utrymmet att ta ett steg tillbaka och där vi för ovanlighetens skull fått se oss själva i harmoni med vårt mänskliga väsen! – växer sig trycket nu bara starkare på att allt ska återgå till det vanliga.
Allt kommer som bekant inte öppnas upp på en och samma gång. Ett första steg blir bilaterala överenskommelser som öppnar för resande mellan enskilda länder, som av varandra bedöms som säkra (så kallade resebubblor). En sådan utveckling är nu redan på gång i Europa och på andra håll. Däremot tycks Sverige och svenskarna just nu i samma strykklass som befolkningarna i de länder vi själva sedan åratal stängt våra gränser för.
De som allra mest levt en flyghoppande livsstil kommer antagligen så snart som möjligt är våga sig på en utrikesresa till något av de länder dit vi tillåts flyga. Alltså, förutsatt att man har råd och inte tillhör en riskgrupp.
Men flyget kommer aldrig återvända till där det var före coronan.
Åtminstone är det min bedömning – och skälen är flera.
För att börja med det praktiska så kommer det finnas en mängd små och stora hinder för privatresandet att studsa tillbaka till nånting i närheten av förkrisnivåer. Coronahotet lär för lång tid lägga sin långa skugga kring allt runt resandet. Riskgruppen av 70-plussare med flera kommer inte sätta sig i ett flygplan utomlands för överskådlig tid. I varje fall inte det närmaste året. Redan detta innebär ett stort garanterat avbräck för flygindustrin framöver.
Vi som inte tillhör riskgrupper måste ändå ställa oss frågan om det är värt risken att äntra en sådan formidabel smitthärd som en flygkabin. Överlag kommer det att bli mer krångel kring resandet. Smittester och andra slags kontroller på resmålet, förmodligen även tuffare visumregler till många länder utanför Schengen. Avstämningar mot UD:s rekommendationer och vad den egna hemförsäkringen ger för skydd om man faktiskt tvingas uppsöka vård utomlands. Till det förstås även den moraliska frågan huruvida man är beredd att riskera bli en belastning för vårdapparaten i något främmande land.
Ändå är dessa praktikaliteter inte det största kruxet. Om någon skulle missat det så har världsekonomin under senaste månader gjort en formidabel nosedive. Dragloket USA har kastat 33 miljoner invånare ut i arbetslöshet och dragloket Kina står och stampar. Den kraftigt minskade efterfrågan i dessa ekonomier har inte bara drabbat dem själva utan även fått ekonomier runt om i den övriga världen att mer eller mindre tvärstanna. I land efter land ser vi en självförstärkande spiral av konkurser och uppsägningar. Samt en skuldsättning utan jämförbara historiska paralleller för att hantera dessa!
Allt detta sammantaget kommer likt en perfekt storm förstöra efterfrågan på flygresor i världen. Konkursade företag kommer inte att skicka medarbetare på tjänsteresor och de företag som finns kvar kommer mer än någonsin att se över sitt utgiftsflöde. Som många redan påpekat har covid-19-krisen en gång för alla fått oss att upptäcka möjligheterna med digitala mötesformer. Liksom de stora besparingsmöjligheter dessa öppnar för företag och andra verksamheter. Kontot för affärsresor med flyg kommer definitivt att krympas. Särskilt illa förstås för alla de flygbolag för vilka affärsresenärerna utgör själva ryggraden.
Den massiva samhällsskuldsättningen för att möta coronakrisen i Sverige såväl som andra länder kommer gå ut över välfärden och i slutändan göra de flesta av oss fattigare. Mindre pengar i privatekonomin för något så jämförelsevis umbärligt som flygresor, alltså.
Ett stort frågetecken är vad allt detta i slutändan kommer innebära för kostnaderna för att flyga. Det mesta om inte allt pekar dock på ett pristryck uppåt för flygbiljetter.
För att ändå börja med det som talar för motsatsen så kommer de generösa offentliga stödpaketen kunna ge flygbolagen en frist och utrymme att fortsatt erbjuda prissubventionerade biljetter som vanligt folk har råd med. På kort sikt kan nog säkert även flygbolagens akuta kamp för att inte bara hålla marknadsandelar, utan faktiskt överleva, få dem att försöka sig på biljettprisdumpning. För att kickstarta en avstannad flygmarknad kan man nog tänkas erbjuda biljetter till kraftiga förlustpriser!
Men en bransch som redan före coronan var så hårt skuldsatt som just flygbranschen klarar knappast att på en kraftigt försvagad marknad hålla biljettpriserna på illröd förlustnivå under någon längre tid.
Sjunkande resandevolymer innebär också förlust av de volymfördelar som möjliggör låga biljettpriser. Något som definitivt inte kommer främja möjligheten att flyga till Malaga för 400 kronor är planerna på att ha tomma säten i kabinerna för att hindra smittspridning. En lägre kabinfaktor måste så länge marknadslagar råder kompenseras av att återstående passagerare betalar mer för sina biljetter.
Flygbolagen kommer dessutom få minskade intäkter från all slags kringförsäljning (ombordförsäljning, taxfree, hotellbokningar, biluthyrning), allt medan flygplatserna sitter med stora fasta kostnader även i ett läge där antalet resande krympt till en bråkdel av tidigare. Samma sak här. Det man förlorar på gungorna måste man försöka ta igen på karusellerna, alltså biljettpriserna.
Trots alla samhällets aviserade stödinsatser är det ändå svårt att se lågprisflyget överleva. Liksom överhuvudtaget mycket av det flyg som inte kan sägas svara mot en mer uppenbar samhällsnytta. I takt med den fördjupade samhällsskuldsättning som följer av krishanteringen kommer antagligen allt fler ställa sig frågan om det är en rimlig prioritering att fortsätta lägga våra gemensamma resurser på att subventionera avgrundsbilliga weekendresor till Rom snarare än till vård, skola och omsorg.
Om inte direkt så på lite sikt tror jag vi kommer få se en återreglering av flyget, liknande hur det var fram till början av 90-talet, där enskilda bolag hade monopol även på lukrativa linjer. Och där biljettpriserna blev därefter.
Så till sist det viktigaste!
Coronakrisen har visat oss att klimatmålen går att uppnå. Flyget har stannat upp utan att samhället rasat samman. Se! Det gick ju. En insikt som i sanning stärker klimatrörelsens sak. För även om ordet flygskam knappt yppats sedan i februari lär det studsa tilbaka med än större auktoritet så snart flygvolymerna börjar ta fart igen.
Omvänt så kommer de politiker som verkar för flygets återgång till business as usual att för lång tid förverka allt förtroende i klimatfrågan.
