Skogsjordbruk är på uppgång i Amazonas. Att blanda olika träd och grödor för att försöka återbeskoga skövlad regnskog är ett sätt att skapa ett hållbart jordbruk. I ljuset av coronapandemin har det fått en ännu större vikt: att förebygga ett utbrott av en ny pandemi.
– Antingen så förändrar vi, eller så dör vi i nästa pandemi, säger Eugenio Scannavino Netto till The Guardian.
Han är läkare och specialist på infektionssjukdomar och har hjälpt till att starta och bygga upp centret Experimental Active Forest Centre (CEFA) i delstaten Pará i Brasilien. Syftet är att kunna återbeskoga områden som skövlats, använt som betesmark eller sojaodling och senare övergivits.
Att åter få till en skog när den en gång huggits ner är ingen lätt utmaning, men att varva olika typer av plantor som trivs tillsammans och med hjälp av inhemska, typiska träd och plantor jobbar centret på hårt för att det ska gå.
Målet nu är att kunna donera 40 000 plantor från bland annat Cumaruträd som man drivit upp till de närliggande lokalsamhällena för att kunna börja återställa skövlad mark.
Coronapandemin är ett exempel på vad som skulle kunna hända när människan skövlar skog och tar bort det naturliga ekosystemet för mängder av djur. Risken för att ett virus ska hoppa över från djur till människa ökar ju mer vi förstör och gör intrång i olika habitat.
Därför är de olika initiativen till skogsjordbruk kanske viktigare än någonsin, och egentligen en slags återgång till det sätt som ursprungsbefolkningen har odlat i skogen i generationer.
PSA, den frivilligorganisation som driver CEFA har också som mål att sprida kunskap, att vara inklusiva och ta fram en agenda som förenar miljörörelsen, urfolksrörelsen och jordbrukssektorn.
Moacir Imbiriba från Kumaruara-folket säger till the Guardian att hans by nu använder sig av skogsjordbrukstekniker i sin grönsaksodling.
– Många ledare anser att detta är en utveckling för samhällena.
